2016: 70 – Innan du dog av Camilla Grebe och Åsa Träff

Jag har tidigare läst systrarna Grebe / Träffs två första romaner om Siri Bergman – Någon sorts frid och Bittrare än dödenmed stor behållning. Dels för att jag tycker att det är väldigt sympatiskt med en psykolog i huvudrollen istället för en försupen uttråkad poliskommissarie, men även för att jag tycker att de lyckas så bra med att skriva tillsammans, utan att det blir uppenbart vem som har skrivit vad, eller att det blir glapp och synliga sömmar mellan avsnitten. 
 
Och jag blev inte besviken på Innan du dog heller – jag sträckläste den mer eller mindre, den var så oerhört engagerande. Ett par dagar efter läste jag att Linda Skugge tyckte att det enda som var spännande i hela boken var att en av personerna köper en superobskyr skiva. Jahopp. Så olika det kan vara. 
 
Men jag tycker att boken tar upp viktiga ämnen, utöver själva brottet, och det tycker jag väldigt bra om. 
 
Här, i alla fall, inleds boken med att en ung tjej, påtänd utav bara farao, bevittnar ett mord i ett parkområde i Stockholm. Eftersom hon inte är vid sina sinnens fulla bruk är hennes vittnesmål inte helt säkerställda – men hon minns en sak, och det är att mördaren yttrade ett namn när han sköt ihjäl sitt offer. Nisse. Det minns hon tydligt, även nu fem år senare när boken utspelar sig. 
 
Siri har lyckats gå vidare efter Stefans självmord, och är nu sambo med Markus och mamma till Erik. Hon börjar rensa i Stefans saker på loftet i stugan vid havet, och börjar upptäcka kopplingar mellan honom och mordet på hans gymnasiekompis då, för tjugofem år sedan. Hon blir mer och mer engagerad i detta och börjar mer och mer tappa greppet om situationen. 
 
Och vi är med då, för tjugofem år sedan, också. Får följa Stefan och gänget under sin tid på Norra Real, och det är ingen särskilt rolig läsning. Tänk, vad jobbigt det måste vara att få reda på hemska saker om en älskad människa efter hens död – det måste ju vara förskräckligt. 
 
Tempot är högt, språket är bra, det är oerhört flytande och medryckande. Jag är jätteimponerad av detta. 

Lämna en kommentar