2016: 40 – Stål av Silvia Avallone

 

Men, åh, så fylld av… olust! Redan på första sidan börjar det klia. 

 

Anna och Francesca är snart fjorton år. De växer upp i Toscana, alldeles vid stranden med utsikt över Elba. 

 

Visst låter det härligt? Åh, det är det inte. De bor på Via Stalingrado, i lägenheterna för de fattiga stålverksarbetarna. Stålverket är det viktigaste som finns i staden Piombino. Det är varmt, männen svär och slåss, det luktar tång överallt, barnen kissar i trappuppgångarna… det är inte alls fint. Det är obekvämt som fasen. 

 

Men Anna och Francesca vill leva. De spanar bort mot Elba och drömmer om det, som sorts fristad. Ja, det är så bra. Jag vill gärna skicka er till Kulturbloggen, för där har Frida Söderström skrivit allt som jag vill säga, fast bättre. 

 

Vi skulle ha diskuterat denna i min nya bokklubb förra månaden, men det blev inställt pga sjukdom – så det kanske blir imorgon, har inte fått det spikat ännu. Jag ser fram emot att höra hur diskussionerna går, för det finns mycket att säga och tänka om denna underbara bok.