Lyran är ute och reser, och skriver: ”Eftersom vi är på väg till eller nyligen har landat i Amerika tycker jag att det kan vara på sin plats med ett USA-tema. Jag vet att många läser mkt från det stora landet i väst även om inte jag gör det. Så jag tar gärna emot tips. Berätta om tre läsvärda böcker från USA!”
Två av mina absoluta favoritkurser när jag studerade var Modern American Drama och 20th Century American Fiction. Så otroligt mycket bra litteratur – och så mycket att lära sig. Vi lärde oss väldigt lite om amerikansk historia när jag gick i skolan, insåg jag när jag började få lära mig på riktigt – om den amerikanska drömmen och allt det där… wow, alltså.
Och så tänkte jag att det kunde vara kul med något lite annorlunda, och därför blir det amerikanska pjäser idag!
Who’s afraid of Virginia Woolf? av Edward Albee – det är drama, det är medelålders äktenskap som faller i bitar, det är New England, det är en rollfigur som heter Honey. Och den finns filmatiserad med Elizabeth Taylor och Richard Burton som det medelålders paret, Martha och George? Sa du Martha and George? Ja, det gjorde jag – som i Washington. Mycket viktigt.
A Streetcar named Desire av Tennessee Williams – det är New Orleans, det är tablettmissbruk, det är Blanche duBois, polsk invandring och STEELLAAA! Finns på film med Marlon Brando och Vivien Leigh i huvudrollerna. Jag har inte sett filmen, men jag vill gärna. Dock gör den sig utmärkt även i skrift!
A Long Day’s Journey into Night av Eugene O’Neill – jag skrev min avhandling om Eugene O’Neill, och då naturligtvis en hel del om just Long Day’s Journey, som väl får sägas vara hans största pjäs. Det är tio år sedan ganska exakt som jag satte igång med det arbetet och det är väl först nu som jag ens orkar tänka på O’Neill igen. Nä, men ni fattar. Pjäsen utspelar sig under ett mycket dramatisk dygn i Tyrone-familjen. Mamma Mary är tablettmissbrukare (ja, det var visst stort på 50-talet), sonen Edmund har TBC, alla manliga medlemmar är mer eller mindre fulla pjäsen igenom men trots alla dessa jobbiga grejer är pjäsen underligt underhållande. Kuriosa: den hade urpremiär i Stockholm med Jarl Kulle och Inga Tidblad i rollerna, något drygt halvår innan den först sattes upp på Broadway. Filmen med Katharine Hepburn Oscarnominerades och O’Neill vann Pulitzerpriset postumt för pjäsen. Nu ska jag vara tyst.
Bubblare: Cat on a Hot Tin Roof av Tennessee Williams, som jag såg i en uppsättning i West End med en helt svart skådespelartrupp – bland annat James Earl Jones och Phylicia Rashad, ni vet från Cosby? Fantastisk. Här är det också familjekris, det är en plantage i Södern, det är homosexualitet (mja, kanske!), missbruk och allt möjligt smaskigt. Väldigt fascinerande är det i alla fall.
Stories from the city, stories from the sea 
Nej, pjäser brukar jag inte läsa, tycker det blir för ryckigt med alla repliker 🙂
GillaGilla