2015: 227 – Kärlekens brutala språk av Alicia Erian

 

Och nu inser jag att det kan ha varit Bokhora-Marcus som sålde den till mig. Tänkte det från början men inbillade mig att han bodde någon helt annanstans – men så googlade jag och ja, det var nog så. Starstruck, much? Han var supertrevlig, i alla fall. Sa att alla i personalen hade gillat Kärlekens brutala språk och att det var konstigt att de reade ut den och jag ba’ ”men då får ni ju plats att ta in fler” – begåvat. 

 

Anyway! 

 

Detta är nio noveller om nio tjejer. Likgiltiga, narcissistiska, individuella och på något sätt jäkligt härliga tjejer. Tjejer som är sådana där som man skulle vilja vara ibland. Observera ”ibland” – jag är väl egentligen inte sådan alls, men det verkar så skönt ibland att bara kunna koppla bort allting och göra precis som man vill. 

 

Punkt 24 och 26 i Läs en novell–utmaningen blev avbockade också! Jag gillar ju verkligen noveller – jag är bara dålig på att komma ihåg att jag gör det. Så trevligt format, egentligen – även om jag kan bli lite stressad när snörena inte knyts ihop i slutet. Men det får jag öva på! 

 

Detta var den sista boken jag blev klar med 2015, och det känns som en utmärkt titel att sluta på. 2016:s första bok handlar också om tjejer som gör som de vill – de kommer upp imorgon, kanske.