Jag har läst – och gillat – Mike Gayle sedan någon gång på höstkanten 2002 när jag hittade hans Dinner for two billigt på Tesco i Brixton. Har läst allt som gavs ut innan jag flyttade från England och har nu köat upp de återstående i min Aldikoapp.
Turning Forty plockar upp Matthew från Turning Thirty – en bok jag har läst men uppenbarligen inte kommer ihåg särskilt mycket av. Visserligen snackar vi ju ett tioårshopp, under vilket Matt har flyttat utomlands i olika omgångar, gift sig och blivit rik på karriären och allt möjligt, så det kanske inte är så konstigt att jag inte riktigt minns allt som tydligen hände i förra boken. Jag kommer ihåg några namn, men inte alla. Men det är ju säkert tio år sedan jag läste Turning Thirty också, och det är inte direkt tunga romaner, så jag förlåter mig själv för det.
Nu har Matt Beckford allt. Vacker fru, hus i Blackheath, bra jobb inom IT som låter honom resa över hela världen, Porsche i garaget – allt. Ja, utom ett trädgårdsskjul. Men samma dag som han får skjulet kommer Lauren, hans fru, hem och berättar att hon vill skiljas. Vilket förstås startar en enda stor karusell som resulterar i att Matt flyttar hem till pojkrummet i Birmingham, hos mamma och pappa.
Och han har en plan. Han ska nämligen snärja sin gamla romans, Ginny. De hade ju en pakt för längesen – nog måste väl den fortfarande gälla?
Och visst är det bra. Mike Gayle är en väldigt skicklig skribent – han får allting att låta realistiskt och liksom nedtonat, även när det inte alls är det. Vissa bitar fallerar lite grann, som när Matt först pratar om att han är hopplös på att flirta och sedan visar sig vara en riktig virtuos, och vissa bitar i relationen till gamle bästisen Gershwin är också lite underliga, minst sagt. Men jag gillar det ändå. Kanske är just denna boken på gränsen till för lång – kanske var jag lite otålig när jag läste för man undrar verkligen hur i hela friden Matt ska lösa sitt liv.
Men såklart blir det bra. Det är feelgood ladlit, hur skulle det annars gå? Det blir bara inte riktigt som man har tänkt sig…
Gayles karaktärer är verkligt bra. Föräldrarna är helt gyllene exempel på karaktärisering när den är som bäst. Och jag fortsätter läsa. Härnäst i Gaylehögen (som jag visserligen inte vet när jag återkommer till) tror jag är en skildring av en svensexa-möhippa-helg, berättad ur två perspektiv ~ rimligtvis ett manligt och ett kvinnligt eftersom bokomslaget är alternerat blått och rosa… blah. Men – jag återkommer med den 🙂
Stories from the city, stories from the sea 
En tanke på “2015: 220 – Turning forty av Mike Gayle”