Det är visst skördefestival i Montmartre i helgen! Ja, den har pågått så länge jag har varit här, men det är först idag som jag har märkt av den. Det finns nämligen en aktiv vingård häruppe, den enda i centrala Paris.
Var på väg till Dalìmuséet efter frukost, men det var lögn att hitta. Gick fel två gånger – minst – och sedan ångrade jag mig och åkte funiculairen (en sorts… markfast linbana) upp till Sacré Coeur istället. Men jag fick se mycket söta små gator och annat på vägen!
Kortet från restaurangen igår kväll. Visst är det fint?
Idag fick det bli rejälare frukost än bara en croissant. Men ja – en pain au chocolat fick det bli också. Äter man frukost vid elva krävs dessert.
En massa söta gubbar i tokiga kläder utanför Jules Jouffrin métro. Ja, ni kan ju roa er med att titta på en karta och se hur vilse jag kom när det var meningen att jag skulle till Éspace Dalì om ni inte har något bättre för er 😉
Den trappan alltså… det syns inte hur vansinnigt brant den är, men den var nästan läskig.
Övre delen av Rue des Martyrs.
En massa fina böcker, bland annat en om olika ställen där man kan kissa i Paris. Jag köpte inte den, men väl Hemingways En fest för livet på franska – Paris est une fête. Handlar om Paris på 20-talet, och Hemingways möten med bla. Gertrude Stein, F. Scott Fitzgerald, Ezra Pound och James Joyce. Jag hade en plan att köpa en bok på franska och denna var ju alldeles ypperlig då.
Kort, kort, kort. Det är älsklings-Lindas födelsedag idag, och just rosa ludd har ett särskilt utrymme i våra gemensamma hjärtan. Därför var detta väldigt lämpligt.
Så mysigt med hängande rosor i fönstren.
Detta är tydligen Christina Schollins franska tvillingsjäls butik. Baaaara änglar.
Till vänster här kunde man köpa baguetter med varm skinka och ett glas champagne om man ville ha ett litet mellanmål. Inga konstigheter.
Inte en chans att kunna ta sig upp till basilikan – hela trappan var full av folk!
Såhär ser det ut när man åker ner med funiculairen. Brantare än det ser ut här.
Bonusbild – detta är butiken Sympa, som ligger på hörnet härnere. Antar att detta är Montmartres svar på Gekås. Helt hysteriskt!
Jag har verkligen anammat det här med att inte känna någon underlig sorts press att gå på museum och grejer. Vad ska jag göra det för, om jag inte är supersugen på något? Känns ju som om man bara gör det för görandets skull, lite grann. ((Och i vissa fall – för att checka in på Facebook med sin selfiepinne.)) Visst – vissa saker kan man ju göra för att ”ha sett dem” – jag ville absolut se Eiffeltornet och Champs Elysées och allt sådant där på nära håll, därmed bussturerna – men varför ska jag åka och köa på Louvren i flera timmar, egentligen? Jag vill åka till Musée de la Musique, och jag vill gå på Centre Pompidou, och det tänker jag göra i eftermiddag. Annars är jag alldeles särdeles nöjd med att promenera omkring och upptäcka och insupa det riktiga Paris – det är det viktigaste och häftigast för mig.
Nu ska jag leta rätt på något trevligt lunchställe. À bientôt!
Stories from the city, stories from the sea 