Kvinnoalfabetet – Bokstaven E

Jag tycker mycket om Elsie Johansson. Böckerna om Nancy – Glasfåglarna, Mosippan och Nancy är en underbar trilogi om en ung flicka från arbetarklassen under 1900-talet. Tyckte även mycket om hennes barnböcker när jag var yngre, Mormorsmysteriet och Kattbreven minns jag tydligast.

Hon har visserligen uppmärksammats massor på bokbloggar, men jag har läst väldigt lite om fantastiska E. Lockhart annorstädes. Kanske är det allt du behöver veta och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks är två av de bästa böcker jag har läst i år, och jag längtar verkligen efter att läsa mer av henne.

Här stod jag och velade mellan två stycken – men såg att Linda själv svarat Emma Thompson, så då väljer jag mitt andra alternativ – Edith Piaf. En remarkabel kvinna. Det sägs att hon föddes på trottoaren på Rue de Belleville (även om födelseattesten säger att hon föddes på sjukhuset på samma gata), hennes far var gatuakrobat och hon växte upp på farmoderns bordell i Normandie. Som 14-åring gjorde hon sitt första uppträdande, och efter det försörjde hon sig som gatusångerska i Pigalle. När hon var 17 år fick hon sitt första och enda barn – som dog i hjärnhinneinflammation två år gammal. Hon levde sitt liv på gatorna trots sin framgång, hon höll på att bli skjuten av en pojkvän som var hallick… det var inte helt lätt, med andra ord. Hon levde ett tungt liv i alkohol- och morfinmissbruk, blev anklagad för att vara inblandad i ett mord – och dog till slut i levercancer på Rivieran, 47 år gammal. Begravningsceremonin på Père-Lachaise samlade 100 000 personer – helt otroligt. Jag kommer att besöka hennes grav, såväl som museet i hennes ära, när jag kommer till Paris om en knapp månad.

En riktigt anmärkningsvärd kvinna var, i mitt tycke, Eleanor Roosevelt. Hon uppmuntrade maken Franklin att stanna inom politiken trots sin polioförlamning, och gjorde framträdanden i hans ställe vid behov. Efter att hon upptäckt hans otrohet gjorde hon sig ett eget namn i den offentliga, och engagerade sig mycket i kontroversiella saker såsom rasfrågor, hon höll egna presskonferenser, hon skrev ledarartiklar – och vid några tillfällen vågade hon sig till och med att offentligt säga emot sin makes politik. Hon kämpade för kvinnors rättigheter i arbetslivet, civilrätt för afroamerikaner och asiatamerikaner, och inte minst för flyktingar från WWII. Hon satt i FN:s kommission för mänskliga rättigheter, och översåg författandet av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Kort och gott – en inspirerande kvinna! Med ett inspirerande citat: