Lite bouleherrar vid Slottsskogsvallen. Jag vill gärna få det noterat att jag upptäckte att jag faktiskt kan zooma på min telefon efter att jag kommit ut ur själva parken. Därmed bilderna på långt håll här och där. Sorry. Nu vet jag!
Mitt i stan och så är det såhär vackert.
Stora Fågeldammen. Inte så många fåglar på plats.
Fin buske. Vill säga rhododendron men det är garanterat något helt annat.
Sälar sälar sälar sälar!!!! Jag hade för mig att Säldammsbacken var rätt jobbig att knata uppför, men det var den inte alls. Men – jag förstår verkligen att den inte är rolig att springa uppför under Varvet…
Denna stigen ser väldigt mysig ut. Den är mysig, men jefvligt brant.
Ponnyridningen vid Barnens Zoo.
Lite änder.
Detta är nog den finaste dammen ändå, men den missas väl av de flesta eftersom den ligger så opraktiskt högt = halvkul att putta barnvagn och släpa småbarn. Gissar jag.
Denna skylten leder… ingenvart. Om det inte är så att utsiktsplatsen är bergknallen till höger.
Kossa ville inte vara med på bild, men titta noga så ser man ändan i dörren.
Russ. Som såg så uttråkat ut. Lite deprimerande, tills den fräste åt ett barn. Ja, russ kan tydligen fräsa.
Lite fler russ.
Svanar är så otroligt vackra, men jag är lite rädd för dem efter en incident i tonåren där jag och kusin F blev lurpassade på av en jättesvan. Som också kunde fräsa. Tror aldrig att någon har klättrat upp för badstegar snabbare än vi gjorde då.
Kronhjortar. Det är till exempel här som jag borde ha fattat att jag kunde zooma.
Väldigt lustiga höns. En av dem hade något vitt i näbben och alla andra jagade henne – tills tuppen kom och styrde upp.
Lite får i älghägnet, bara sådär. Precis när jag tagit bilden hoppade alla nerför stupet.
Orutinerade getter som låg nära stängslet…
och svarade på tilltal!
Sött litet hus som jag var tvungen att stanna och ta kort på för att släppa förbi ett emopar som bråkade om vem som fick och inte fick ragga på tjejer på spårvagnen. Eller något sådant.
Så ja – riktigt skön långpromenad blev det! Men att det är så mycket uppförsbackar? Jag tyckte att jag bara gick uppför hela tiden och knappt nerför alls när jag hamnade på marken igen. Lustigt nog blev jag inte ens trött eller andfådd – men backarna bakom älghägnet var så branta att jag blev yr i huvudet på allvar. Fick alltså gå framåtlutad för att inte välta baklänges, no joke.
Promenaden på kartan i det tidigare inlägget tog alltså slut mitt på Linnégatan då jag gick in på Hemköp för att leta Caesarsallad. Vilket jag inte hittade, men romansallat hade de och mozzarella för typ 5:- och Lönnebergaskinka för 12:- / hg. Sedan fyndade jag loss på Ica också och har nu mat i typ en vecka för ett par hundralappar inklusive dyr sill och Caesardressing. Are you impressed? I’m impressed. Särskilt med Romanticatomater för 15:- istället för 40:-, och ett knippe färsk, fin, tunn sparris för lika många kronor. Score!
Jag hade faktiskt kunnat fortsätta gå om det inte hade varit för att jag fick så vansinnigt ont i fotbladen. Mina skor är ett par ganska lätta Mary Janes, visserligen med gummisula men det är inte så mycket styrsel i dem. En bra sak – jag har undrat ett tag om jag använder magmusklerna rätt för att hålla en rak hållning, så att säga, och det gör jag nog för jag känner av att de har använts när jag spänner dem.
Hastigheten var inte så imponerande, men med tanke på hur många kort jag tog och hur mycket uppför det var så är jag ändå rätt nöjd allt som allt.
As you were, readers!
Stories from the city, stories from the sea 