2013: 236 – Dårens dotter av Mian Lodalen

 
I januari i år läste jag Tiger av Mian Lodalen och har sedan dess varit på jakt efter Dårens dotter – i lördags ramlade den minsann ner i kundkorgen! 
 
((Obs rolig sak – jag hade pocketrace med en gubbe på loppisen. Såg att han hade två Viveca Sten i sin korg så jag bara skyfflade ner alla deckare jag ville ha i min korg på nolltid – i kassan visade det sig att han förutom just de två som jag hade velat ha hade han bara Henning Mankell och Liza Marklund. Tji fick han!)) 
 
I alla fall, detta är boken om Connies barndom, och då mycket om hennes pappa – Dåren, som hennes fosterföräldrar (moster + karl) Britta och Lennart kallar honom. Nog för att han är snäll och väldigt rolig – men han är även oberäknelig, opålitlig och fullständigt galen. In och ut på kåken, racerförare, kondomförsäljare, färjkapare, portad från hela Smögen och totalt uppmuntrande av Connie och kompisen Kalles upptåg. Som inte alltid är helt oavancerade. 
 
Men Connie älskar sin pappa, och även om han sviker henne gång på gång så är han världens snällaste och roligaste pappa. Men nog är han något av en dåre. 
 
Här följer vi alltså Connies barndom fram till där Tiger tar vid i tonåren, i bibelbältets huvudstad Jönköping. Det är 70-tal, det är galenskap i luften och Connie kan inte sitta still… 
 
Det är roligt och tragiskt men inte sentimentalt, så skrev en kritiker och det är helt sant. Mian Lodalen är fruktansvärt bra på att formulera sig och alldeles fantastiskt rolig, och jag önskar så att hon hade skrivit om sin sida av Louise Boije af Gennäs Stjärnor utan svindel, för den hade definitivt blivit betydligt roligare. 
 
Allt i Dårens dotter (liksom Tiger) är inte självbiografiskt. Bland annat är en stor del av dessa böckerna faktumet att Connies mamma tog livet av sig när Connie var liten – detta är inte sant för Lodalen vars mamma Anita lever i högsta grad. Men mycket är självupplevt, det märks och det har man hört talas om i efterhand också. 
 
Toppenintressant och en riktig bladvändare – vilket inte alltid är fallet när det gäller biografier, kan jag känna. 

En tanke på “2013: 236 – Dårens dotter av Mian Lodalen”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s