SÄLISAR

Ännu en sömnlös natt. Men jag hann läsa en hel roman i alla fall, Svinhugg av Marianne Cederwall. Mer om den senare, men den rekommenderas! 
 
I alla fall. Här är mina små överraskningar som mamma handlat åt mig i lördags! 
 
 
Salt- och pepparströare i form av sälar! (Bilden blev inte så bra för jag lyckades ta bort den bästa av dem och orkade inte börja om, men de är lite större än de ser ut på detta kortet., kanske en dryg decimeter från huvud till stjärt.) 
Ikväll vankas det tacos här i hooden. Eller något åt det hållet i alla fall. Gott! Jag är sugen på något lite starkt efter en dag mer eller mindre i vågrät ställning. 

Akuten och sånt

Jag kan inte fatta varför jag tittar på sådana här program som Akuten. Visserligen intressant och rörande men lite väl rörande ibland kanske. Fast nu såg jag de gulligaste gubbarna någonsin och då blev jag mest glad 🙂 
 
Läkaren Katalin verkar också vara en riktig hedersknyffla. 
 
Men stackars fyrabarnsfadern Kevin som ramlade tre meter från en byggnadsställning och hamnade i medicinsk koma och hans lilla flicka stod bredvid honom och kramade honom så gott det gick och berättade hur mycket hon älskar honom. 
 
Åh! Nu ser jag att han överlevde till slut, herregud så skönt. Det är så läskigt med hjärnskador. 

Söndag kväll

Drog hem till mamma och pappa i eftermiddags och blev matad med riktig husmanskost. Stekt salt sill med potatis och löksås. Tror inte att jag har ätit det på minst tjugo år. Det var hemskt gott. Pappa som är sss-fantast av stora mått tyckte att den var lite dåligt salt men hade den varit saltaare hade jag nog inte tyckt att det var lika gott alls. 
 
Det är ju inte världens vackraste maträtt så jag tog inga kort, men såååå gott! 
 
Nu Men at work på TV, och sedan Akuten och med lite tur lyckas jag hålla mig vaken så att jag kan se på Outsourcing för det var riktigt roligt förra veckan. 
 
Förstår inte vad det är med det här huset som får mig att vilja titta på TV hela tiden! Denna veckan hade jag visserligen igång TV:n i tre hela timmar – På spåret, Sveriges Mästerkock och Mia på Grötö, jag kanske börjar bli normal? Visserligen har jag tittat på massor av QI-avsntt och ett par avsnitt av Beatles Anthology på datorn också, det torde väl räknas. 
 
Har försökt hjälpa till lite där jag har kunnat idag efter de senaste veckornas tragedier. Every little helps som de säger men jag önskar att jag kunde göra mer. Iställer försöker jag att fokusera på annat just nu samtidigt som jag kan vara där för de som behöver det. Eller åtmnstone försöka. 

Blast from the past – 20/1 2003

Gud, jag blir halvt illamående bara jag läser detta. Hur kunde jag vara så dum i huvudet att jag ens lade vikt i att träffa Andrew snarare än att ha ett jobb? Och HUR kunde jag skriva att bararbete eller säljpersonalsarbete var ”crappier jobs”? Nog för att det kanske känns så gentemot andra jobb, men allvarligt. 
 
Jag önskar att jag i detta läget hade svalt stoltheten och bett att få låna lite grann av mina föräldrar. 
 
==
 
I worked in the shoe shop today. I’m working there at least three more days in the near future, and it bloody sucks.

I didn’t get the job I was interviewed for and all that. Which bothers me, as I’ve honestly got NO money (Biba had to give me £10 today so I can actually get into work tomorrow) but in a way I’m almost relieved, because the hours were crappy and they’d mean I wouldn’t get to see Andrew a whole lot at all. So, I’ll keep looking and keep working in the shoe shop, I suppose.

It’s just so boring I want to throw up. Actually, I almost did throw up today when I choked badly on water. Ew. 

Don’t know if I should start looking for crappier jobs now, e.g barmaid/sales assistant things. I suppose so. 

Andrew cooked me pancakes when I got home though. Which was lovely. Mmm.