Re-sult!

Jag löste just mitt första Storkryss! Fem ugglor! Bara tre suddningar och en stavningsgoogling. Sjukt nöjd. 
 
Som sagt så lyssnar jag på QI när jag löser korsord, har jag inget i bakgrunden kan jag inte koncentrera mig. 
 
De pratade just om gubbarna som vaktar Towern. Vilket påminde mig om en sjukt rolig händelse en gång för ungefär hundra (eller okej, nio) år sedan. Den ska jag berätta imorgon för jag är alldeles för trött nu. Ska se om jag kan leta fram några foton från den incidenten också, det var – som så mycket annat 2004 – 2007 – helt effing surrealistiskt. 
 
Godnatt mina vänner! 

Hemma hos mig själv

Åkte hem till Högsbo i eftermiddags. Fick SMS-avisering om att min Glossybox för januari hade kommit och den måste jag ju hämta här på Axel D, så jag tänkte att jag kan lika gärna åka hem en sväng. Städa lite och sådär. Även om jag knapt har varit här blir det ju lite dammigt och så. 
 
I processen hittade jag massor av Allers som jag har sparat och inte hunnit med korsorden i, men glömt var jag lagt dem, result! Jag har löst korsord som en demon de senaste dagarna, och nu har jag maaaaassvis! Whee! Typ tio stycken. Lyssnar på QI eller liknande och kryssar loss. Och så blir pappa glad för han får alla Storkryssen och A-korsorden för de förstår jag mig inte på. Eller, oftast kan jag kanske en tredjedel om jag tänker lite, men ibland orkar jag inte… 
 
Men! Glossyboxen är perfekt för mig denna månaden, glömde tyvärr kameran i Backatorp så fotona får komma imorgon, men det kunde inte bli bättre! 🙂 Tre av sakerna har jag behövt ett tag, en visste jag inte att jag behövde men det gör jag nog, och den femte är sjukt praktisk. Håll andan till imorgon va? 😉 
 
 
Suddig mobilbild. Desolée. 

Underligt beteende

Inte nog med att jag har varit pigg sedan kvart över sex trots få timmars sömn och power walkat – jag har även kört en session på mammas motionscykel och utövat fotvård. 
 
Det är något som inte stämmer här 😉 
 
Nu har jag satt igång tomatsåsen till ikväll så får den puttra både länge och väl – i typ två timmar… 
 
 
 
 
+ fond och vatten, resterna av en färdig tomatsås med oliver som jag hittade i kylen, socker, salt och peppar förstås blir en bra bas. I vanliga fall skulle jag ha i vitlök också, men mamma är en omtänksam tandsköterska som inte vill andas vitlök på patienterna imorgon. Vilket är schysst och fullt förståeligt. 
 
Framåt slutet åker det nog ner lite oliver också, Tabasco eller chilipeppar för att lyfta det hela lite och eventuellt lite lite citron eller vinäger. I vissa recept föreslås det att man ska ha i lite grädde, men det handlar om en sådan pyttemängd att jag tycker att det känns onödigt att öppna en tetra. 
 
Jag kikade på lite olika recept som sagt för att komma på något nytt, vilket i detta fallet blev att fräsa tomatpurén i olja först. Det luktar väldigt gott men jag är rädd att det har bränt fast i kastrullen. Men men, den dagen den sorgen. 
 

PW – moi?

Kan nu sälla mig till de coolas skara för jag har varit på power walk. Bara tjugo minuter förvisso för luften är så fuktig att det gör ont i hela bröstet att andas och dessutom knakade min korsrygg till igår när jag gjorde något i köket, vad det nu var, och jag belastar helt fel när jag går så det gjorde ONT. 
 
Men ändå, tjugo minuter är bättre än inga minuter! Särskilt före klockan 10 på morgonen när jag är ledig, det är inte riktigt likt mig. 
 
Men nu kan jag se färdigt på Girls säsong 1 med gott samvete tycker jag. 

En skjuts i rätt riktning

Starkt kaffe, avocadomacka med Tabasco, citron, salt och vitpeppar och så tidningen. Och Frukostflätan förstås. Mamma börjar på den varje morgon och jag avslutar när jag kommer ner i köket. Hihi. Och lugn och ro. Och förvisso pissväder ute – det ska bli storm idag. 
 
Tur att jag inte behöver gå utanför dörren då 😉 Hade eventuellt tänkt åka hem och hämta lite smågrejer, men det är inget akut så det kan vänta. 
 
 
Egentligen borde jag ha somnat om när jag vaknade kvart över sex (somnade inte förrän närmare fyra) men jag var faktiskt rätt pigg och egentligen är det ju bra om jag masar mig upp tidigt för då borde jag vara trött och kunna somna inatt. Vilket förstås är positivt. Så det kan hända att jag tittade på sjunde avsnittet av Girls istället för att somna om. LIka gott det! 
 
Jag har återfått lite inspiration för att både fota och skriva. Alltså skriva förutom bloggen, då. Jag har en tendens att bli inspirerad av folk på film eller i TV-serier som jag tycker är coola, och jag gillar verkligen Hannah i Girls och hon är ju skribent… inte för att jag tror att jag kan bli det, men bara att skriva dagbok, lite dikter kanske och någon essä här och där är ju sådant jag egentligen verkligen tycker om, men det har liksom fallit by the wayside ett tag. Jag har massor av fina anteckningsböcker och dagböcker hemma – ska göra en inventering och se om något kan komma ut genom fingertopparna även när de håller i en vanlig penna! 
 
 
PS: Pågen har börjat med en ny brödsort, Lingongrova Plus som är jättefullkornigt och gott. Vanliga Lingongrova tycker jag kan vara lite sådär sött, men detta känns riktigt rustikt och nästan hälsosamt 🙂 

Tidig onsdagsmorgon

Jag vaknade med höneskinn över hela kroppen mitt i en dröm där Fiskgrannens fru kom in till mig och berättade att ”hennes ficktjuv” var inne i min lägenhet. 
 
Innan det hade jag varit på jakt efter två Hemköp i Högsbo industriområde, men hamnade istället på en oljerigg i Norge med Mia Skäringer vid en busshållplats som hette Hammerfall. Vi spelade kort med dem – de fick visa vilka spel de kunde – och precis innan jag gick hem till ficktjuven skulle de göra potatistryck ”för att riktigt återuppleva sjuttiotalet”. Mia och hennes man, någon sorts prominent läkare, hade även gjort julkort med foton på sig själva där mannen inte hade någon tröja på sig. 
 
Sprang på mamma i köket för en stund sedan, hon hade jagat Ingvar Kamprad i lastbil inatt, plus att hela jobbet hade flyttat till en trappuppgång och utöver det vanliga arbetet var de även tvungna att hålla full koll på alla bilar som åkte förbi. 
 
Fullmåne, någon? 😀 
 
((Jag vet i alla fall var den bara överkroppen kom ifrån, jag satt och störde mig på att Adam i Girls aldrig har någon tröja på sig igår kväll…)) 
 
Nu, kaffe och avocadomacka! 

Girls av Lena Dunham

 
SÅ BRA! Är på avsnitt fyra, första säsongen nu – hade aldrig hört talas om serien tills för några dagar sedan när den nämndes på ett par bloggar. Älskar! 
 
Älskar även det svartvita filtret på kameran, det har jag inte testat förut. 
 
(Älskar inte att jag är ASHUNGRIG men klockan är nästan halv tre och jag väcker hela huset om jag stänger av larmet och går nerför trappan. Jag är dessutom jättesugen på kaffe. Fail.) 

Knäppa grejer…

Slösåg på ett avsnitt av 2½ Men förut där Jane Lynch är med som terapeuten. 
 
Googlade lite för att komma på var jag sett henne förut nyligen (Glee) och såg att hon även är med i Julie / Julia och blev genast sugen på att se den igen och letade upp den på Thedarewall. 
 
Och nu kom just en trailer för den och den visas på 3:an på fredag. 
 
Så konstigt. Det är ju inte direkt världens mest kända film – men jag älskar den. 
 
Fun fun fun. 

Knäppa grejer…

Slösåg på ett avsnitt av 2½ Men förut där Jane Lynch är med som terapeuten. 
 
Googlade lite för att komma på var jag sett henne förut nyligen (Glee) och såg att hon även är med i Julie / Julia och blev genast sugen på att se den igen och letade upp den på Thedarewall. 
 
Och nu kom just en trailer för den och den visas på 3:an på fredag. 
 
Så konstigt. Det är ju inte direkt världens mest kända film – men jag älskar den. 
 
Fun fun fun. 

2013: 10 – Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes

 
Denna har jag tänkt läsa i flera år, men av någn anledning har det inte blivit så. När jag beställde en bok till mig själv från mina föräldrar i julklapp fick jag erbjudandet att köpa denna för 19:-, så det var ju givet! 
 
Huset på Star Street har ett antal boende. Katie, som jobbar inom musik-PR och dejtar Conall, Jan och Andrei från Polen som delar lägenhet med Lydia, en tuff taxichaufför från landet, Jemima som är 88 år bor ihop med sin hund Gramse (och senare sin fosterson Fionn), och så det gifta paret Matt och Maeve. 
 
Berättaren är allvetande och vi förstår redan från början att vederbörande är någon sorts övernaturlig varelse som delvis vet allt, och även får folk att reagera på dess närvaro i ett rum. Men det är inte förrän alldele si slutet som vi förstår vad det gäller. 
 
Kapitlen började räkna ner från Dag 61, flera kapitel på samma dag så att säga, och räknar ner till fem minuter före upplösningen. Vilket gör att det blir rätt spännande mot slutet. 
 
Det är massor av historier i boken, både från det förflutna och nutid, och vissa är mycket välskrivna, vissa betydligt mindre dito. Karaktärerna är rätt väl beskrivna och jag blev särskilt förtjust i gamla Jemima och vovven. Polackerna är rätt kul också, och man kan inte låta bli att bli lite förtjust i Fionn. 
 
Men jag vet inte. Det är inte en jättebra bok. Den är lång som synden – dock lättläst – men jag vet inte om jag tycker att det är så mycket substans i den. Bitarna som är substantiella är mycket bra beskrivna, men de som  bara ska vara roliga är lite platta. 
 
Jag vill läsa Mysteriet på Mercy Close så snart som möjligt, men jag tror inte att jag kommer att läsa om Star Street