du store tid!

Jag har nog bara en sak att säga om den helstekta ytterfilén (eller benfria kotlettraden om vi ska prata vanligt språk) – Oh. My. God. Precis som Janice i Vänner.

Det är nog faraoimig det möraste kött jag någonsin tillagat, och lätt i topp tio av möraste kött jag någonsin ätit. Något så vidunderligt gott – och då var jag inte ens hungrig när jag smakade, för då tycker jag att det mesta är vidunderligt gott.

Dessutom väldigt lätt att laga, det tar ju en stund i ugnen (40 minuter fick min stå inne sammanlagt med en pensling efter halva tiden) men allt annat går snabbt – och det var inte det minsta svårt att skära upp den heller vilket jag fasade för. Vass kniv och en gaffel är dock ett måste – min fick vila i folie i en kvart kanske medan jag fixade såsen och sedan ligga ”öppet” och svalna lite.

Ja, jag vet att det ser lite kladdigt ute. Jag må helsteka kött klockan tre på natten men sysslar garanterat inte med någon food styling vid den tidpunkten. Skar så tunt jag kunde, jag tycker att det är godast så.

Såsen gjorde jag på följande vis – en liten burk champinjoner (som bekant har jag en fäbless för burkchampinjoner, men använd för all del färska om ni föredrar) med spad ner i en kastrull. På med marinaden och eventuell sky från formen. Ner med crème fraiche – jag hade kanske två matskedar kvar i en burk, lite mjölk och så hade jag en skvätt matlagningsgrädde i en förpackning, kanske ett par matskedar där också. En liten skvätt fond hade jag också i. Koka upp men var försiktig – mjölk växer som bekant! Jag tenderar att bara hålla kastrullen några centimeter ovanför plattan och röra ordentligt, det kokar ändå. Låt puttra lite grann och red av med mjöl och vatten, eller mjölk om du föredrar. Vatten går precis lika bra. När såsen nått lagom konsistens, smaka av och njut!

Jag fick ihop fem lådor av detta plus några munsbitar till kylen av ”ändarna” som inte gick att skiva så bra. Borde ha använt en stor eller två små burkar champinjoner för det blev lite brist på den saken, men det är ingen fara. Lådan med minst svamp i får få ett lite matigare tillbehör helt enkelt. Precis som med biffarna och spenaten från igår tänker jag att tillbehören till dessa lådorna får tillkomma kvällen innan då jag gissar att t.ex rostade grönsaker gör sig väldigt väl, men det har jag ingen lust att frysa och micra, det får vara färskt.

Detta blir även en strålande LCHF-rätt till de som är lagda åt det hållet 😉 Nästa gång ska jag introducera rosépeppar eller grönpeppar, det tror jag skulle bli kanongott.