Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 03 – Mina föräldrar

Min pappa Karl Arne Morgan föddes 17:e juni 1950 och är uppvuxen i Lundby på Hisingen. Han har en tolv år äldre bror, Farbror Hasse, som farmor fick när hon bara var arton år, så han bodde his sin farmor och farfar på Magård i Ätrafors, Halland (där både farmor och farfar är uppväxta och var tillsammans från senast mycket tidiga tonår, jag har en berlock som farmor fick av farfar när hon fyllde 13). När pappa var liten bodde de alla tre i en pytteliten lägenhet på Fjärdingsgatan, men flyttade sedan till Baltzersgatan. Då flyttade Hasse upp till Göteborg och de bodde ihop alla fyra i en ganska liten tvåa. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till.

Min mamma Ulla-Karin föddes 28:e maj 1952. Hon har en två år äldre syster, Suzanne, och en tre år yngre bror, Peter. Som barn bodde de i Örgryte i Göteborg medan morfar byggde huset som de senare flyttade till och där morfar och mormor bodde hela livet på Hugo Hammars Gata – ett par hundra meter ifrån pappas föräldrahem. Morfar har även byggt huset som jag bodde i tills jag var sex år, och som min tre år äldre kusin bodde i när hon flyttade hemifrån – och huset som jag sitter och skriver i nu.

1967 spelade pappas band, The Lazy Kids, på ungdomsgården i Jättesten och mamma var där. Och på något vis fick de ihop det. Pappa följde mamma hem den kvällen, och hon har berättat i efterhand att det blev alldeles baklänges när han tog henne i handen men hon ville inte släppa och byta grepp ifall han skulle tro att hon inte ville… 🙂

19:e juni 1971 förlovade de sig, samma dag som pappas morfar dog – men han ville ändå ha det datumet. Året därpå flyttade de ihop på Virvelvindsgatan, i uppgången bredvid den jag bodde när jag var liten. De hade sommarstuga på Orust och en segelbåt som hette Bruna Bönan innan jag föddes 1982. Just innan det flyttade de till nästa uppgång och en trea med förfärliga tapeter och otroligt fult köksgolv 😉

Det blev väl liksom inte av med något giftermål – men när änkepensionslagen skulle ändras 1 januari 1990 bestämde de sig för att de lika gärna kunde gifta sig, så 16:e december 1989 fick jag veta på morgonen att det var bröllopsdags. Som ni förstår var det väldigt hemligt – det var bara vi tre, min moster och morbror och prästen som var med. Och då fick jag nytt efternamn på köpet!

Mina föräldrar är väldigt olika varandra, men de har ju hängt ihop nu i 44 år så. Mamma är ganska hetlevrad och väldigt pedantisk, pappa väldigt lugn och sansad, brusar sällan upp (men blir han arg så blir han ARG) och tänker, som jag, att det finns roligare och viktigare saker i livet än att dammsuga varje dag. Jag tar definitivt efter min far mer än min mor, såväl i attityd som i intressen. Vi älskar båda musik, att spela gitarr, sjunger och nynnar jämt och ständigt, älskar att läsa, gillar historia och intressanta halvonödiga fakta. Mamma och jag har blivit betydligt mer lika och kommer mycket bättre överens sedan jag flyttade hemifrån (och särskilt nu när jag har flyttat hem igen). Vi drog inte särskilt jämnt när jag var tonåring, men nu har vi väldigt lik humor och intresserar oss för vissa gemensamma saker i alla fall. Kan prata i telefon i en timme flera gånger i veckan utan problem nu, förr i världen hade vi aldrig kunnat prata så länge eller vistas så länge i samma rum utan totalkaos.

Det vi alla tre har gemensamt är att vi är bra på att somna på soffan 😉

Hur som helst är mina föräldrar världens bästa. De har stöttat mig i det jag velat göra hela livet. De var inte överlyckliga över att jag var borta så länge, det vet jag – men de klandrade mig aldrig för det. De har hjälpt mig när det har behövts, vad det än gällt. Jag älskar dem så gränslöst att jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 02 – Min första kärlek

Det finns lite olika svar på den ”frågan”, så vi kan dra dem alla.

Min allra första förälskelse var D McE. Han bodde på min gård och gick på min förskola och var så otroligt söt. Vi var livrädda för hans pappa dock som hade en stor schäfer, långt hår och vilt skägg och var engelsman. Haha. Jag och Veronica skrev till och med om en sångtext så att den gick: ”Jag blir hellre jagad av vargar än älskad av Daaaave”. Faderns namn, naturligtvis.

Sedan när jag började skolan fick väl jag och M ihop det ganska omgående. Vi höll väl ihop av och till från ettan till åttan, någonting. Vi var ganska avancerade i min klass, Mörka Minuten existerade inte utan det handlade om Mörka Fyra Timmarna, så det var faktiskt någon sorts förhållande i alla fall ifrån mellanstadiet och uppåt. Det var väl någon sorts ren kärlek. Vi var även det högst rankade valsparet i klassen 😉 Han är gift med två jättefina döttrar idag. 🙂 Glömmer aldrig när han kom hem till mig på Alla Hjärtans Dag i sexan med en låda geléhjärtan. Så sött så.

Min första ”riktiga” pojkvän var C. Vi blev officiellt tillsammans på våren i åttan. Det hade väl kokat ett tag innan vi bestämde oss, men när det väl var överstökat så var det riktigt bra. Vi hade väldigt roligt ihop, väldigt mycket gemensamt och naturligtvis även många gemensamma vänner i och med att vi gått i samma klass så länge. Det tog slut någon gång på gymnasiet när vi växte ifrån varann ganska dramatiskt, men vi är fortfarande vänner. Onsdagkvällarna med Voxpop, Tre Kronor och te i kannan jag fortfarande har finns i mitt hjärta! Det var ett sådant där förhållande som är svårt att släppa, och vi hade väldigt tufft att släppa taget om varann efter att det tog slut.

Och efter det har det naturligtvis funnits andra. Där jag väl inbillat mig att det varit äkta och riktigt, men det har det uppenbarligen inte varit. You live, you learn.

Dag 01 – Presentera mig själv

Jag kom aldrig igång med de 30 temana (?) då jag höll på med 30 låtar-grejen… men nu så!

Dag 01 – Presentera mig själv

Anna Karin Larsson. Nyss fyllda 29 år, säger de, men jag är inte så säker jag… jag känner mig som 17 för det allra mesta.

Född på Östra Sjukhuset i Göteborg den 17:e augusti 1982, klockan 20.26. De åkte in vid 05.00 så det blev väl lite utdraget. Stackars mamma. Pappa gick det dock ingen nöd på, han gick fel på väg till cafeterian och det slutade med att han satt i doktorernas matsal och åt gratis mandeltorsk 😀 Tröjan han hade på sig den dagen finns kvar, den går under namnet ”förlossningsskjortan” hemma hos oss…

Mina första sex år bodde vi i Lundby på Hisingen. Pappas kusiner hade frisersalong i bottenvåningen på huset och man såg rakt in på Rambergsvallen från balkongen. Jag hade en väldigt fin barndom. Farmor och farfar tog hand om mig på dagarna när mamma och pappa jobbade. Hade därefter turen att få börja på förskola när jag var fem (de lottade in två femåringar bland sexåringarna då det fanns platser) vilket var underbart. Jag träffade vänner för livet på förskolan och hade världens underbaraste pedagoger, Britta och Birgitta.

När jag var sex år flyttade vi till Backatorp i Hisings Backa och jag började på dagis där. Har fortfarande vänner från den tiden också, det är hemskt fint. Och så fyllde jag sju och tre dagar senare började jag ettan på Brudbergsskolan med många som jag gått på dagis med men även ett gäng andra. Världens gulligaste lärare hade vi också, Monica. Tyvärr har det inte gått så bra för henne, det är tråkigt att höra. Halva lågstadiet var hon mammaledig och då fick vi ha Berit med det flammande röda håret. Också mycket bra, men jag var ganska uttråkad hela lågstadiet. Lärde mig läsa när jag var tre, så det var väldigt mycket dötid i ettan – trean. Jag fick särskilda diktamensövningar med Fröken Anna-Stina, och är fortfarande smått upprörd över mina två stavfel – ”aggressiv” och ”abborre”.

I fyran fick vi magister Thomas. Han var (eller är) besatt av tre saker – orientering, blockflöjtsspel och valsdans. Men det är inte dåliga kunskaper att ha. Hela klassen utom en spelade blockflöjt efter bara några veckor. Stackars A fick spela triangel, men det trivdes han nog rätt bra med. Vi fick spela en massa annat också. Till och med jag som absolut inte kan spela trummor fick trumma på en konsert. Ja, med en virveltrumma och en hi-hat klarar jag väl av det. Det var även han som fick mig att våga sjunga inför folk. Och så fick man ju börja med engelska! Så spännande! Flying Start var den utvalda läroboken och det ingick sådana där rullband som man fick spela på en sån där gammaldags bandspelare… oj oj oj.

Och sedan var det högstadiedags! Och vad spännande DET var. Min klass fick hålla ihop med vissa tillägg, och jag tror faktiskt att det var bra. De allra flesta av oss hade ju hållit ihop sedan ettan och flera av oss innan det, så jag är glad att de inte splittrade oss. Det var väldigt roligt att börja på högstadiet, även om jag inte drog jämnt med min matte/kemilärare Håkan i sjuan alls. En gång släpade han mig bokstavligen i armen in i kemisalen. Hade det hänt idag hade jag anmält honom.

Och efter högstadiet så var det ju gymnasiedags! Jag grät av lycka när jag såg att jag hade kommit in på Schillerska. Och som vanligt med mig är världen liten – en ganska ny brevvän visade sig gå i min klass och vi satt bredvid varann på uppropet (min 16-årsdag, för övrigt). Efter ett par veckor blev jag värvad till Franska Sektionen. I och genom gymnasieklassen träffade jag vänner för livet ännu en gång vilket jag är otroligt tacksam för. Vi var på en utbytesresa i Alsace i tio dagar (eller hur var det flickor?) vilket cementerade mycket.

Genom hela gymnasiet var väl vår lilla grupp lite speciell. Vi fikade mer än vi pluggade historia, vi hade väldigt frekventa ”körrepetitioner” och väldigt, väldigt roligt. Citat från gymnasietiden att minnas: ”Jag har hört att du tycker att jag är bög”, ”Passe-moi le beurre” och ”Edwin! Vad tyckte du om camembeeeeerten då?”.

Efter gymnasiet hägrade London, men det har jag skrivit så mycket om förut. Jobb och pluggande, intressanta bostäder, förlovningar och gud vet vad. Men det var roligt för det allra mesta.

Och nu har jag flyttat hem till Göteborg igen. Det bästa valet jag någonsin gjort tror jag.

Om man ska sammanfatta som en kortare presentation skulle jag säga att jag är glad, snäll, omtänksam, relativt lugn för det mesta och förtjust i att skriva, läsa, laga mat, lyssna på och spela musik, sjunga och träna.

Och så är jag väldigt förtjust i oliver också.

onsdag III

Whee, intervju imorgon, spännande!

Ikväll ska vi bygga säng. Jag är så trött att jag knappt kan sitta upp av någon anledning, skyller det på vädret.

Det känns som om jag har skrivit om detta innan men det verkar inte som om jag har det (eller så funkar inte sökfunktionen och jag är för lat för att gå igenom en massa sidor) – men den 16:e oktober ska jag i alla fall gå en hjärt- och lungräddningskurs + behandling av sår och brännskador hos Röda Korset. Det är kostnadsfritt för privatpersoner och jag tycker att det känns som en bra sak att kunna. Förhoppningsvis behöver man aldrig använda sig av kunskapen, men ändå. Det känns worthwhile, liksom. Jag ser fram emot det!

regn regn regn, vart skall vi få hägn?

Det regnar småspik ute. Och jag som precis tänkte ge mig ut en sväng. Jaja, det brådskar inte, jag kan äta lite sen frukost och hoppas att det lugnar ner sig. Nu har jag ju i alla fall ett par gummistövlar, hurra hurra.

Inga storslagna planer idag förutom Friskis och handla ett par småsaker. Jag hittade jättefin köttfärs superbilligt häromdagen så jag tänkte göra något med den idag… köttfärssås eller köttfärslimpa. Eller kanske biffar med lite fetaost i, det håller alltid.

Annars har jag sökt ungefär fyratusen jobb här på förmiddagen, fångat insekter bakom persiennerna igen, skrattat åt drömmen jag hade – visste ni att om man kastrerar ett fullblod så blir det ett halvblod? Jajamensan. Garanterat skadad efter att ha sett en miljon QI-avsnitt igår kväll. Eller, sett och sett, men TV:n stod på som bakgrundsljud till allt annat.

Det är SÅ TRÅKIGT att inte kunna lägga upp bilder, särskilt när jag har roliga saker att visa! Är det någon som kan något bra knep när datorn inte vill läsa minneskort? Jag har blåst in i facket, torkat kortet jättenoga, provat att starta om både med och utan kortet i… Jag har en sladd någonstans men jag kan inte hitta den – det är inte omöjligt att jag har glömt den hos mamma och pappa, för här hemma finns det inga direkta ställen den skulle kunna gömma sig. Jag hittade dock min gamla BlackBerry-sladd när jag letade så nu är jag rädd att jag har slängt den andra av misstag eller något i Den Stora Sopsäcksräden när jag flyttade in.

Ja ja. Frukost! Frökusar är en av de bästa upptäckterna jag har gjort sedan jag kom hem, lagom stora dinkelfrallor med massor av frön och godis i. Väldigt goda och väldigt mättande på lång sikt, man står sig mycket längre än på annat grovt bröd. Jag är ju till exempel väldigt förtjust i Gott Gräddat som visserligen är hemskt gott men egentligen bara luft och socker antar jag, som de flesta brödsorter faktiskt är. 

Nåväl. Mot Sherwood… okej, mot köket.

snart läggdags

Gäsp. Vilken dag! Fast det har varit en rolig sådan. Det gick hur smidigt som helst att ta bussen till Kolhättan, det var roligt att åka färja (Karin, det var en VARG där!), och kusin Anders och kidsen kom och hämtade mig vid färjeläget. Perfekt!

Födelsedagsbarnet Mikael blev väldigt glad för sin present och jag bondade särskilt med hans storebror, Kenny, 10. Vilken härlig unge! Annars var det lite vänner till föräldrarna och deras ungar, min plastsyssling Martin och precis innan vi skulle åka kom Anders stora son, Tobias också. Hann inte prata med honom något nämnvärt men det var roligt att se honom i alla fall, det är säkert sju-åtta år sedan. Och så var farbror Hasse där såklart. Hade hoppats att han skulle ha med sin ”nya” tjej (72 bast) men tyvärr inte!

Så har de världens goaste hund. Tessan heter hon, collie / border collie / schäfer / gråhund och något mer. Tydligen är pappan renrasig schäfer (det är plastsysslingen som fött upp henne) så mamman måste vara en riktigt spännande gatukorsning. Hon är så himla fin, lugn och stillsam och bra med barnen, men även lekfull som en valp när hon väl får tag på en pinne eller om det är många barn omkring henne i trädgården som leker 🙂 Bästis med katten och var otroligt intresserad av min handväska när jag fortfarande hade godiset där i… haha.

Jag träffar ju inte mycket barn, och tror alltid att de inte gillar mig – men det brukar faktiskt vara tvärtom. Jag undrar om det kan ha med att göra att jag pratar med barn som jag gör med vuxna (inom rimliga gränser då), inget bebisspråk eller särskild röst utan jag bara pratar. Det kanske är så att ungar faktiskt gillar det.

Hur som helst. Gott kaffe och förvånansvärt god tårta (jag är inget tårtfan) och mycket prat och skratt och lek. Jag är som sagt inte så van vid barn så jag var helt slut i skallen när eftermiddagen drog sig mot sitt slut. (Delvis då Kenny tvingade mig till en massa huvudräkning). Mamma och pappa kom förbi på vägen från Hunnebo så jag fick skjuts ända fram till dörren. Skulle ha träffat Camilla men stackarn har fått vattenläcka i köket, hoppas att det löste sig så snabbt som möjligt!

Det är QI-maraton på BBC Entertainment. Perfekt för en söndagskväll. Jag ska göra mig en liten kvällsmacka och sedan börja fundera på läggdags, jag är faktiskt jättetrött. Rena lakan och jag har faktiskt plockat fram duntäcket nu, det blir kyligt på nätterna och det är underbart att dra upp täcket över axlarna och somna om.

lugn lördag

Idag tar jag det väldigt piano. Har tvättstugan så det blir lite omotiverade vandringar ner i källaren då och då, men annars gör jag inte mer än jag måste. Jag har i och för sig varit ute och promenerat två gånger så det räknas väl.

Igår lagade jag en fantastiskt god kantarell- och baconpaj med cocktailtomater och haricots verts till. Oj vad gott det var. A och jag satte i oss hela alltet. Någon lyckades visserligen med fyra portioner och det var inte jag, så 😉

Och bara för det kände jag ett stort sug av att laga paj idag igen, särskilt som jag har ett halvt ton rökt skinka som mamma gav mig att hitta på något med, så Quiche Lorraine, here we come.

Satt uppe alldeles för sent inatt med Big Bang Theory och Solsidan och prat och skratt och ljus och mys – plötsligt var klockan 4. Men vi sov ganska gott tror jag efter ett par glas vin och som sagt väldigt mycket god mat. Men jag var pigg som en mört imorse, vaknade alldeles i tid för att duscha och sätta på kaffet innan Melodikrysset körde igång och som vanligt är jag och Maja en oslagbar kombination på den fronten. Jag känner att det börjar bli dags för det där badlakanet nu, så troget som jag skickat in varenda vecka (nästan) hela året!

Det är så tråkigt att jag inte kan lägga upp bilder längre, det blir så väldigt grått med bara text. Jag ska se om jag inte kan få någon expert att kika på saken.

Imorgon ska jag på barnkalas! Min kusin Anders son Mikael fyller 7 år. Jag har aldrig träffat honom (eller ja, han föddes väl någon vecka efter att jag sist såg magen på Lollo!) och det är assvårt att komma på en bra present. Jag har köpt bra presentpapper i alla fall med döskallar, Stratocasters och nåt annat bös på, och en påse lösgodis som back-up om jag inte hittar något bra imorgon. Det ska nog gå vägen. Och så får jag åka båt också, inte illa.

Mamma och pappa hämtar mig på väg från Hunnebo och så får jag den stora äran att ta en kvällsfika med bästa Camilla! Med andra ord, en strålande helg.

029 – En låt från din barndom

029 – En låt från din barndom

Jag är uppvuxen på en hel del – förutom Beatles då, jag kan inte skriva om dem i varenda himla inlägg – så var det mycket Bruce Springsteen, Dire Straits och Clapton från pappas sida, och mest Björn Afzelius från mammas.

När jag var i tidiga tonåren någonting så släpade jag ner gamla monstergrammofonen från vinden och lånade ett gäng gamla LP-skivor från stället i vardagsrummet. Jag hade ingen aning om vilka minnen ett par låtar skulle framkalla. Jag visste inte ens att jag kunde Jersey Girl och Why Worry. Men så fort jag hörde melodierna så visste jag ju precis, fast jag kanske inte hört dem på åtta år eller så.

Och förresten, denna också förstås. Jag minns att jag brukade banka i väggen om jag inte kunde sova och pappa satt och spelade gitarr i rummet bredvid och be honom spela Scarborough Fair.

Afzelius-sångerna jag minns tydligast är Renée Chardier och Bland bergen i Glencoe, men de finns inte på YouTube. Men denna är otroligt fin också, och även den ett starkt minne.

(Gud vad konstigt, nu började de prata om Dire Straits på TV.)

onsdag II

Idag har jag emottagit en halv säng, två speglar, en jättepåse kantareller, två tandborstar, en krukväxt, mammas hemkokta lingonsylt, en ljusslinga och två par skor utan att lämna lägenheten. Haha.

Pappa kom på besök vid lunchtid ungefär och vi fick äntligen hit min sängram. Imorgon kommer resten så snart kan jag sova i en riktigt säng. Wow. Han hade även med sig spegeln som jag ska ha upp över hallbyrån. Stannade på en kopp kaffe också, mycket trevligt. Jag skickade iväg honom med en lunchlåda, haha.

Sedan kom mamma en sväng efter jobbet med min stora spegel, kantarellerna, tandborstarna, lingonen, växten och skorna. Hon stannade inte länge – jag ska strax åka och träna och hon var hungrig. Tur att jag alltid har godis i farmors gamla skål att mata besökare med 🙂

Och så kom ljusslingan som var en födelsedagspresent från bästa Lana! Hon hade skickat paketet den 15:e men det kom inte förrän nu, vansinne – det brukar väl ta två dagar?

Jag ska visa kort så snart jag kan – min dator har slutat läsa mitt minneskort av någon outgrundlig anledning. Ska be en expert kika på saken – och jag kan naturligtvis inte hitta min kamerasladd.

Det ska bli så roligt att få upp saker på väggarna också. När det är gjort är allting praktiskt taget klart, förutom att jag måste skaffa en ny matta att ha under soffbordet för den jag köpte på loppisen är omöjlig att dammsuga och jag har inget tålamod med sånt.

Planerar flera roliga besök under hösten, det känns jätteroligt!

Jaja. Nu ska jag äta lite mellanmål innan jag ger mig av till Friskis och så får kantarellerna (eller en del av dem) utgöra supé när jag kommer hem… gud vad gott det ska bli!