Stories from the city, stories from the sea

Jag fick ett sug att läsa om Moab is my Washpot, Stephen Frys självbiografi över sina första tjugo år eller så, igår kväll efter QI för jag älskar honom så vansinnigt mycket. Naturligtvis resulterade detta i att jag var tvungen att gå igenom alla bokhyllorna då (nästan) alla ”fack” är fyllda i tre rader. Och naturligtvis stod den längst in i ett av de allra sista facken. Vilket då resulterade i en röjning och mindre organisering av hyllorna. Vid midnatt. Inte riktigt normalt. Nej. Jag flyttade även köksbord och matta, flyttade lampor, gick igenom en massa skivspill och skurade av köksväggen över spisen… lite manisk?

Egentligen vill jag ha böckerna i färgordning, sådär häftigt som Ninni Schulman visat bilder på, men i och med att de står i tre led så tror jag att det blir svårt. Men skam den som ger sig, jag ska peta lite i dem idag ändå. Måste nämligen gre mina CD och DVD:er för de står i en sabla röra, så det är väl inte omöjligt att böckerna får sig en ordentlig genomgång också.

Hur som helt. När jag fått tag på Moab is my Washpot hade jag plockat fram ett femtontal andra böcker som jag tänker läsa snart, så de får bo i nattduksbordet nu tills jag tagit mig igenom dem. Jag har drabbats av läslust, skrivlust, fotolust, städlust, fixlust, jag vet inte vad som har tagit åt mig. Ska man inte bli trött och deppig på hösten?

Jaja. Jag sov jättegott och vaknade inte förrän tidningen kom (sent, klockan var kvart över åtta!). Score. Satte upp min gamla bonad som varit med både här och där – ännu en räddning från en säker död hos mamma och pappa:

”Små små ord av kärlek sagda varje dag / Sprida över hemmet solsken och behag”

Jag älskar gamla bonader. Denna är visserligen tryckt och säkert multiproducerad, men det struntar jag i, jag tyker att den är söt ändå.

Har även hittat en massa ”kort” jag köpte för längesen som skulle upp i lägenheten i Brockley men som aldrig blev av… det är ett gäng färgglada foton på karameller, ett gäng med målningar från NYC, ett med kustnära målningar och ett med foton från Venedig. De är 13x18cm, så inte för stora för att sätta i grupp på en dörr t.ex.

Men men. Nu är det jag, Fredagskrysset och en hel kanna te aaaaall to myself… och Radiohuset på P4 där Hasse Andersson har den goda smaken att just nu spela Så länge skutan kan gå.

Ännu en kväll av lugn och harmoni. Jag har gjort en massa bra idag. Då är det skönt att krypa i pyjamasen lagom till Lyxfällan följt av Kniven mot strupen tills QI börjar. Ännu ett nytt (för mig) avsnitt tror jag bestämt. I like.

Hoppas somna lika gott som igår och gärna sova lika många timmar. Coopkillen glömde nog ringa. Jag ger honom till imorgon lunch. Fattar att han är löjligt stressad.

Jaja. Dags att gå och känna sig välanpassad i en timme.

Förresten har jag succumbed och satt på elementen. Det är ju för farao svinkallt ute ikväll.

Nu har jag städat klädkammaren också. Jag är inte riktigt säker på att detta är hälsosamt beteende. Jag har liksom inget kvar att städa snart. Jag hittade i och för sig dels en massa nagellack som jag har letat livet ur mig efter, dels ungefär sjutusen paket ansiktsservetter som jag inte visste att jag hade, lite annat plock hemifrån flickrummet och…

Mammas Mästerkockenlåda!!

Jag hade glömt att jag räddade den ifrån en säker död i vintras någon gång och nu hade den hamnat bland alla mina julsaker som jag av förklarliga skäl inte packat upp ur julkassen ännu… hurra hurra! Jag brukade älska att bläddra igenom korten när jag var liten, och nu är det ju världens bästa matnördsretroaccessoar! Den är inte ens i närheten av komplett, jag tror att man kanske fick korten med ICA-Kuriren eller något då det begav sig, men den är kul ändå.

Fantastiska Den Bruna Maten har ju skrivit en del om de ibland helt otroliga rätterna man hittar bland korten och det är enormt underhållande. Lovar att komma med ett exempel eller två snart.

Fär en timme sedan sken solen så att jag fick hala ner persiennerna för att kunna göra det där förbaskade personlighetstestet (alltså – vem svarar ”Stämmer helt” på påståendet ”Jag har haft ett intetsägande liv” om man vet att testet är till för att lista ut om man är en rolig person att ha på en arbetsplats?) och nu blåser det full kuling och ösregnar igen. Störigt.

Plockade fram ett par småsaker som jag nästan glömt att jag hade (alltså – de hamnade i en låda här innan jag ens var tillbaks i landet och så har jag glömt av dem) och ställde fram här på förmiddagskvisten.

Min lilla ängel. Jag vet inte om hon egentligen ska vara julpynt men det struntar jag i. Jag har haft kycklingar framme året runt sedan jag var bebis så vad gör en liten ängel? Egentligen skulle jag viljat ha framme mitt luciatåg året om också men det känns lite på gränsen.

Små grodorna är verkligen pyttesmå, men visst har de världens mest uttrycksfulla ansikten?

Ja gönskar nu att jag hade tagit en före-bild på skafferiet innan jag städade ur det för det var verkligen KAOS – men nu har jag rivit ur allting (nej, okej, inte det på översta hyllan för dit når jag inte så det har inte blivit så rörigt där), torkat och sorterat och plockat in igen och jag är rätt nöjd!

Herregud, jag har konserver som har kommit med från Brockley, det är inte riktigt klokt. Jaja, inget fel på dem inte. Även en försvarlig mängd fiskkonserver – fem burkar tonfisk, fem burkar makrill och tre med sardiner. Plus en med fiskbullar. Svampsoppa är också rätt populärt, och Tabasco och varianter på densamma. Alla oljor och vinägrar har fått flytta bort till spisen, det är ju ändå där de används.

Spännande va? Nu ska jag tackla gårdagens Frukostfläta innan jag gör personlighetstest för Adecco. Igen.

Håret blåser i vinden fast jag sitter vid köksbordet. Visst är fönstret öppet, men ändå… då blåser det så det står härliga till. Har avkrävt min dyre far, hummerfiskarn, på ett heligt löfte att inte ge sig ut med båten ensam. Inte för att han skulle göra det ändå, men jag följer Sjöräddningssällskapet på Facebook och har sett hur många galningar som förirrat sig ute bland tinorna som helst de senaste dagarna, ensamma och utan mobiltelefoner. Stolleprov. Sjöräddningssällskapet är en otrolig organisation som jag är mycket stolt över att stödja så gott jag kan.

Här råder harmoni. Vinden viner, regnet kommer och går. Jag hör någon prata nere på gården då och då. Ser en lampa tändas i huset mittemot. Hör en bil på leden. Spårvagnarna kommer och går med jämna mellanrum men jag märker knappt av dem längre. Dricker kamomillte med honung- och vaniljsmak. Har pratat med Ewa. Kvällens QI är ett jag inte har sett förut, otroligt nog. Undrar vilka roliga översättningar vi kan hitta idag? Hittade en burk currypasta i kylen vilket betyder extra god linsgryta imorgon om andan faller på.

Har gjort någon väldigt glad genom en väldigt liten gest. Sånt gillar jag.

Jag vet inte varför jag plötsligt känner mig så harmonisk och lugn. Kanske för att jag har en bra feeling för Coopgrejen. Kanske för att jag alltid spänner mig lite när mamma ska komma för jag vet hur pedantisk hon är och jag inte är, och att jag blir lugn i själen när det går bra. Kanske för att allting kommer att ordna sig på någon vänster fast jag inte vet hur än.

Egentligen borde jag vara stressad uppåt väggarna, och det är jag då och då också, men just nu, just ikväll, låter jag lugnet vinna över ångesten och låter jag mig själv njuta av stadiga hjärtslag i takt med farfars väckarklocka på fönsterbrädet, av mina vackra cyklamen och mina kärleksörter, av en ren, fin och mysig lägenhet, av roliga framtidsplaner, av att äntligen ha skrivit in en massa recept som legat som urklipp i en anteckningsbok i min vackra Kitchen Journal, av att en dag som började så jobbigt kan bli så skön i slutändan.

Och kanske av lite glass också om en halvtimme eller så.

🙂

Jag undrar om det här med arbetslöshet har ställt till det i skallen på mig. Jag har gjort en massa konstiga saker idag, som att bädda sängen med överkast (okej, fleecefiltar, någon snodde mitt överkast i tvättstugan häromveckan), äta ordentlig näringsriktig frukost, uppdatera min adress -och födelsedagsbok, blogga hela årets maträtter ur The Daily Cookbook, bytt alla utbrända värmeljus, dammat, dammsugit (till och med under soffan), skurat duschväggarna, haft mamma på besök utan minsta pik om stök eller behov av städning (okej, hon tyckte att bokhyllorna var något överbefolkade – det kan jag skriva under på) och nu lagar jag Ordentlig Middag på Normal Middagstid (läs: inte snabbnudlar ur en stor kopp klockan två på natten utan köttbullar, potatis, sås och lingon vid halv sju-tiden). Och så sitter jag i köket med datorn på ett ergonomiskt vettigt vis istället för böjd till tusen i sängen med datorn på en kudde.

Poäng? Allt ackompanjerat av gamla avsnitt av Ullared. Perfekt bakgrundsunderhållning för en sån som mig. Och så mailande med Cicci vilket alltid lyser upp en grå dag!

Coop-killen ringde förut och bad om ursäkt att han inte hört av sig men lovade ringa imorgon när han äntligen skulle ta itu med saker och ting. Fine by me, schysst att han hörde av sig för att be om ursäkt liksom, det är så lätt att ignorera sådant man vet att man slarvat lite med. Och jag är ganska förstående för att det är mycket att stå i när hela butiken byggs om inklusive alla ventilationsschakt och gud vet vad. Hoppas hoppas hoppas på en massa timmar, jag blir så uttråkad när jag inte ens kan gå och handla lite för att fördriva tiden. Men jag har mat så jag klarar mig – tack vare att jag är så förtjust i att handla har jag köpt på mig en massa bra saker när det har varit billigt eller på specialerbjudande, så jag överlever den biten, det gör jag allt. Men det är så trååååkigt!