Stories from the city, stories from the sea

Jag fick jobbet som jag var på intervju för i fredags!!!

Är alldeles uppskruvad, skakar i händerna och kan inte sitta still, fy FAN vad skönt rent ut sagt och vad jag har längtat efter denna dagen. Jag har försökt vara positiv och optimistisk, det har jag verkligen, men det har inte alltid varit helt lätt att inte tappa modet ibland när allting bara känns som om man inte kommer någonvart.

Ska in till Adecco på fredag och träffa min konsultchef, och så börjar uppdraget förmodligen på tisdag. Det har tydligen varit lite ”turbulent” därute på sista tiden och de håller just på att avsluta ett annat uppdrag, så de behöver bara fläta ihop de sista sakerna och fixa i ordning saker som passerkort och så vidare till mig – men de hoppas ha allt sådant gjort till på tisdag.

Nu svamlar jag bara, jag har inte sovit tillräckligt inatt (men det är heeelt okej att bli väckt av telefonen med sådana ljuvliga nyheter) och sådana här stora saker gör mig alltid lite ”giddy” – men jag ska vänta på att mamma ringer och sedan sover jag nog en stund till. Lika bra att ta vara på det medan jag kan!

Som alltid när man väl ber om hjälp så börjar allting fungera… men snälle Mattias på Com Hem var väldigt kompetent och pratade mig igenom det hela på underbar norrländska och sålde mig ett paket med billiga utlandssamtal på kuppen.

Ska tvätta om en timme. Jag är SÅ TRÖTT att jag håller på att bli galen, fattar inte hur man kan vara så sömnig precis hela tiden (förutom vid normalt läggdags, då)? Men förmodligen kan jag skylla även det lilla predikamentet på medicinen. Jävla apmedicin. Ursäkta.

Tvättstugan om en timme, gäsp. Inte för att jag har så mycket att tvätta men jag har lovat mamma att tvätta lite kuddar och sånt åt henne då de blir bäst om de blir tumlade, och så kan jag lika gärna tvätta mina lakan när jag ändå är igång även om det bara var en vecka sedan. Det är ju så himla skönt.

Och ja, som sagt, det snöade inatt! Jag tittade ut vid… tretiden kanske och tänkte att så mycket rimfrost kan det omöjligt vara på bilarna, och jajamensan, det var snö! Det ligger inte så mycket på backen men lite gran ändå, det är kallt och klart och en sådan där ritigt vacker vinterdag. Som jag kommer att spendera inlåst i källaren. Hoho. Nej, tvättstugan är faktiskt på markplan och med ganska rejält tilltagna fönster, det är ganska skönt att få dagsljus i alla fall. Källare är inte mina favoritställen.

Vaknade till vagt vid sjutiden till ljudet av folk som skrapar bilar. Det är svensk vinter det!

Intervjun i eftermiddags gick mycket bra. Tror jag. Det kändes så i alla fall. Supertrevliga tjejer som berättade mycket och klargjorde en hel del och jobbet låter verkligen jätteintressant så vi håller tummarna. De vill fatta ett beslut så fort som möjligt och skulle gärna vilja att vederbörande börjar redan nästa vecka, har en intervju kvar men jag borde väl få höra onsdag/torsdag eller så gissar jag.

Tar inte ut något i förväg men det kändes verkligen bra.

Pappa var supergullig och skjutsade mig dit ut – jag hade tänkt åka kollektivt hem men jag tror att han var lite sugen på att köra runt på Arendal en stund (han och farfar jobbade på varvet där förr i världen) så han erbjöd sig att vänta och skjutsa hem mig också. Världens bästa pappa.

Tog en vända till ICA på vägen och köpte lite frukt, men annars har jag bara varit hemma ikväll. Fortfarande lite trött och omtumlad efter gårdagen och natten, det tar på krafterna att vara kass.

Lagade dock en väldigt god middag – mamma gav mig en fläskfilé för ett tag sedan som hon hade köpt billigt men som jag inte kommit mig för att göra någonting med under förkylningar och andra sjukdomar, men i eftermiddags tinade jag den och ikväll gjorde jag en enkel men god gryta. Brynte filén i bitar först, kryddat med salt, vitpeppar, cayenne och paprikapulver, (medaljonger som jag tryckte till lite och sedan delade på mitten) och lät den sedan puttra i buljong (fond + vatten) i kanske en och en halv timme eller så – hade blivit bra med kortare också men hamnade i telefon. I med en burk gröna bönor + spad och en burk kantareller + spad och lät det hela koka in lite mer, smakade av och hade i lite soja och redde sedan av med en enkel mjöl-och-vatten-redning och lät alltihopa koka ihop tills det blev lagom.

Serverat med stekt potatis (ja, jag kokte en jättegryta igen igår, det här med stekt potatis har verkligen gått mig åt huvudet) blev det en strålande god måltid. Köttet blev så mört att det var inte klokt! Vackert var det inte så jag tog inga kort, men det spelar ingen större roll när det bara är jag som ska äta.

Har nya Desperate Housewives från USA från igår kväll att se fram emot någon gång ikväll eller natt, och ikväll kommer äntligen nya avsnitt i USA av How I met your mother och Two and a Half Men!

Här är rösten på Göteborgs spårvagnar och bussar – och tillika min gamla skolkamrat och första ”pojkvän” i lågstadiet. Vi brukade spela Super Mario 3 (världens bästa TV-spel, hands down) och pussas i hans pojkrum.

Jag träffade honom i julas med några andra gamla skolkompisar och han berättade att det var han som pratade i högtalarna – äntligen gick det upp för mig varför jag kände igen rösten så väl!

Jag mår pytonilla fortfarande men har lyckat slippa ”det värsta” sedan eftermiddagens débâcle i alla fall.

Läser gamla minnen och chattar med Jean-Philippe på Facebook, och ler glatt åt det som var. Jag fattar inte vart vi fick all energi ifrån. Eller alla konstiga idéer. Vad sägs om att döpa en madrass till Barbara? Eller att lura i efterhängsna karlar att jag var kirurg? Eller att skapa ett ”event” på Brick Lane där vi låtsades att J-P var konstnären som gjort bågen över Brick Lane och jag var hans agent?

Fy farao vad roligt vi hade. När jag läser sådant jag skrivit 2004/2005 fattar jag inte hur jag hade tid eller ork att göra så mycket precis hela tiden! Men det var fantastiskt. Helt underbara erfarenheter. För det allra mesta i alla fall.