För det första höll några skojiga människor på att smälla av raketer hela natten inatt så jag somnade inte förrän klockan var nästan halv sex, och för det andra har jag vaknat med nästan 40 graders feber igen. Kanon. Inte.
Melodikrysset föll mig dock i smaken idag, jag kunde alltihop. Eller, jag gissade på en grej men det blev rätt hur det än var… lösningen kommer så fort jag orkar!
När vi ändå pratade om litteratur och poesi, så fick jag denna dikt, skriven på baksidan av en meny, på min 24:års-dag…
”There’s not a Shakespeare sonnet
Or a Beethoven quartet
That’s easier to love than you
Or harder to forget
You think I’m being funny
I haven’t finished yet
I like you even more
Than I’d like a cigarette”
Dikten var garanterad inte riktad till mig (så vitt jag vet), men jag har ändå originalet! Om T A J White någonsin blir känd så…
Alltså. Jag älskar att jobba – särskilt nu, när jag har ett underbart jobb att gå till som jag trivs som fisken på, men ibland kan jag längta tillbaks till universitetstiden. Jovars, ibland var det tröttsamt att läsa och smälta fem pjäser och tre romaner i veckan – det är rätt mycket – men ibland längtar jag ändå tillbaks, det måste jag tillstå.
Hamlet och Ofelia, Laertes och Polonius ur Hamlet, Harry Angstrom från Rabbit Run, älskade Rufus Scott från Another Country, alla fantastiska karaktärer ur The Sound and the Fury, allt, precis ALLT ur A Long Day’s Journey into Night, allt, ännu en gång ur A Streetcar Named Desire och Cat on a Hot Tin Roof… det var som en bokklubb när vi pluggade, visst, det fanns kurser som Literary Theory som de allra flesta failade ett par tre gånger (bisarrt nog fick jag en hög 2:1 på den kursen, gud vet hur) och Poetic Genre där det inte alltid var HELT lätt att hålla med föreläsarrna (även om de villigt erkände att de tu hade totalt olika tolkningar av vissa dikter). Men oftast var det vi sex, Lulu, Verity, Michael, Ruth, Lydia och jag som satt och stötte och blötte de olika texterna, romanerna och dikterna fram och tillbaks med föreläsaren som något slags medium. Det var ungefär som en bokklubb, som sagt, vi satt med vårat kaffe och bara pratade om det vi hade läst och vad vi tyckte och tänkte med föreläsaren mitt i som något sorts allvetande (och som stoppade vissa element som drog alldeles åt skogen).
För att inte tala om Creative Writing, som var något av det psykiskt tuffaste jag någonsin varit med om. Att bli given ett ämne som är extremt starkt för en själv och sedan läsa det högt och ta kritik (positiv, negativ och konstruktiv) av människor man knappt känner är ganska häftigt. Det var många, inklusive jag själv, som började gråta under de föreläsningarna.
Det var ljuvligt roligt och jag skulle så hemskt gärna hitta en bokklubb eller bokcirkel att vara med i. Bara för att kunna få dyka djupt i teman, tankar, jag vet inte vad. Jag undrar om det inte släppte för mig med The Sound and the Fury – det var så mycket där och vi var en stor grupp då för alla som läste American Studies var tvungna (!) att läsa 20th Century American Fiction – det finns så väldigt mycket att säga om den romanen, både känslomässigt och rent objektivt, att man blir alldeles totalt uppslukad. Mer än något annat jag någonsin läst.
Ja, läs den. Den är rörig utav bara sjutton och det skadar inte att ha någon sorts referenssida på nätet redo (jag skojar inte – den byter både berättare och tid lite hipp som happ), men den är fantastisk. Ja, så säger vi. Läs The Sound and the Fury, eller Stormen och Vreden som den tydligen heter på svenska, och sen pratar vi om livet!
Strålande trevlig lunch med Camilla och Linda idag! Jag har knappt varit utanför huset under julhelgen (vilket i och för sig har varit skönt på sitt sätt) förutom kyrkogårdstrippar, och definitivt inte inne i stan, så det var otroligt skönt att komma ut och jag tog till och med lite halvdåliga kort på busshållplatsens natur när jag väntade på bussen. Det stod 5 minuter när jag kom dit och 4 strax efter, så jag sprang runt med kameran och knäppte lite krafs.
Skogen ner mot gångvägen hem.
En sorgsen plastpåse i ett träd. Jag blir så ledsen av saker som hänger i träd, det påminner mig om när folk hänger upp tappade barnvantar och sockar och gosedjur i träd som barn tappat ur vagnar.
Skog och radhusområde i någon sorts symbios. Hela Backatorp var skog och mosse och ängar innan de smällde upp första husen där någon gång på 80-talet. Nu finns det idrottshall och skola. Förr fanns det även affär och café, vi trodde nog att det skulle bli lite som i Tre Kronor. Det blev det aldrig.
Vacker vårhimmel mellan tallarna. Jaja, jag ska väl inte klaga över vårväder i slutet på december, jag som hatar halka…
Efter detta lilla shoot stod det 18 minuter till nästa buss. What liksom. Då skulle bussen ha kommit tre-fyra minuter innan. Alla andra på hållplatsen bestämde sig för att promenera ner genom skogen till Körkarlens Gata som ligger nedanför där ett par andra bussar går, men det tar lätt tjugo minuter bara att gå dit och då ska man lita på att det kommer en buss också – så jag beslutade mig för att vänta och halade upp mobilen för att SMS:a Camilla. Hann just skriva ”Hej darling! Bussen 07 kom inte och nu står det 17 minuter på displayen, om jag inte är där fem över halv så gå någonstans och säg vart ni” – och så kom bussen. Hurra hurra. Jag tänkte liksom att om GPS:en kunde ge så mycket som fyra-fem minuter kvar så borde den ju vara i hooden.
Och det var den! Och jag fick träffa Camilla ❤ och Linda ❤ på Valand bara några minuter efter utsatt tid!
Vi fick oss en liten promenad i sökande efter lämpligt ställe och hamnade till slut vid bästa bordet (enligt mig, lugnt och stillsamt i förhållande) på Le Pain Francais på Västra Hamngatan och hade det ypperligt trevligt i ett par timmar med god mat och särdeles gott sällskap (om jag får säga det själv ;)).
Min kamera gillar som bekant inte halvdunkel så här blev det action shot! Förlåt, mina damer, men jag kunde inte låta bli, det blev så himla roligt i bättre upplösning.
Linda fotar mig och Cam i samma pose. Jag bjuder på mina sjutton dubbelhakor och intressanta ansiktsuttryck och halkande halsband för Camilla är så söt!
Gubbe till prydlig tant på bussen: ”Jag hoppas att du inte misstolkade mig när jag trodde att du var A-lagare.”
Ser fram emot att lyssna på Hans Rosenfeldt i eftermiddag. Det blir inte live denna gången heller, men det gör absolut ingenting – egentligen tycker jag att kl 13:00 är en ganska orealistisk tid att ”ha tid” att sitta vid radion även om det råkar vara mellandagar? Så Hans får förgylla min dag antingen medan jag lagar mat eller när jag kommer hem ikväll, innan jag sätter mig med alla tretusen stickorna och försöker komma på ett bra projekt. Hoppas han är rolig bara, jag tyckte väldigt mycket om honom i På Spåret häromsistens.
Varken Skype eller MSN fungerar på min dator. Jag fattar ingenting, allt annat funkar, min laptop är lydigare än vanligt (förutom att CD-driven verkar ha bestämt sig för att gå i pension) – men MSN vägrar trots att Troubleshootingen är utan anmärkning, och Skype vet jag inte vad det sysslar med egentligen.
Jag började ju blogga på svenska för att jag var rädd att tappa mitt skriftspråk då jag visserligen pratade mycket svenska men inte skrev särskilt mycket alls förutom ett mail här och där och något brev då och då – nu börjar jag undra om jag skulle börja skriva på engelska, av samma anledning. Igår skrev jag det taffligaste SMS:et med en dubbel negation till D jag har sett på länge, och fick mycket riktigt skäll för det. Nej då, inte skäll, men när han påpekade det och jag kollade så såg jag ju hur dumt det såg ut. ”I can’t get Skype to work on neither computer in the house.” Egentligen kan jag bättre. Skyller på att jag höll på att få magknip av skratt till Happy Valley-kortfilmen i Monthy Python’s Personal Best.
Jag har kommit på en sak. Hemma hos mig blir det gärna att jag sitter i sängen och gör, tja, det mesta. Inte äter måltider då, men läser, sitter med datorn och sådär. Det är ren vana från min sista Londonlägenhet tror jag, där det inte fanns någon annanstans att sitta direkt och så blev det att jag hamnade sittande i sängen. Nu har jag inte gjort det sedan jag varit hos mor och far, och jag har ju sovit sjukt mycket bättre. Visst att jag har suttit med datorn en stund i sängen innan jag har somnat och lite grann här och där på dagarna också om jag haft något särskilt att ta itu med (den klarar inte att vara utan laddaren i mer än kanske trekvart nuförtiden) men annars har sängen mest varit sovplats. Just som experterna säger. Jag ska införa detta hemma hos mig också och se om det funkar bättre med sovandet på det viset, jag tror att det kan ligga något i det!
Strax avfärd med jätteintressant virvel (??) i håret. Alltid roligt att ta en sväng om Backatorp under skolloven… det absolut roligaste är väl att jag tittar alla i sena tonåren i ansiktet ordentligt, för jag tänker att det borde ju rimligen vara gamla klasskompisar eller åtminstone skolkompisar till mig? Sedan minns jag att jag är 29 going on 30 och därför är de rimligen inte ALLS gamla klasskompisar eller var ens rektorsområdekompisar till mig när jag gick i nian.
Förresten! Jag hittade en supersnygg röd ulljacka i klädkammaren här häromdagen och mamma låter mig låna den tills hon ska ha den framåt våren, hurra! Jag är ju så himla varmblodig och avskyr att ha för mycket kläder på mig, denna är rätt tunn men ser ändå ”klädd” ut med en halsduk till. Ska se om någon kan ta ett kort sedan, jag tycker att den är jättefin!
Vamos!
Farmors gamla stickor och virknålar! Sorterade alla stickorna i storleksordning i söndags, virknålarna har jag inte hunnit göra vid ännu. Aaaah. Letar genast efter nya projekt. Det vore kul att lära sig något annat än bara räta och aviga, mössor och halsdukar, ad nauseam. Hittade en beskrivning på kaffekoppshållare (alltså, sådana där ”sleeves” som man har runt pappmuggar med takeaway-kaffe) som verkar lätt och snyggt och rätt roligt, men jag vet typ ingen som köper takeaway-kaffe i Sverige. Kanske kan Pressbyrån på Marklandsgatan tänkas vilja ha en franchise på disken? Ska försöka mig på en när jag kommer hem ikväll tror jag, om inte annat har jag två sorters kaffekoppar / muggar utan handtag som jag kan ha dem till om de blir fula 😉
Förklaring till loggan i hörnet kommer från Facebook: ”Weezer badge on hoodie providing background deliberately folded over in desperate attempt to show I’m still cool.”
Det där exemplet på saker som jag bara inte kan med att se bli slängda? Här är ett praktexempel från i fredags.
Spegeltavlor med reklam för Martini och Chivas Regal. Jag har ingen aning om vart de kommit ifrån eller egentligen vart de hängde i vår gamla lägenhet (fast jag minns dem ju väldigt tydligt) – eller varför, för den delen. Men jag var bara tvungen att ta hand om dem! (Den bakom är likadan som den till vänster fast större.)
Jag har ju liksom ingen bardisk eller så där det hade sett lite halvt ”naturligt” ut med spritreklamtavlor från 70-talet. Väggplatsen jag har just nu som längtar efter lite kärlek är över nattduksbordet och över sängen – där tror jag inte heller att jag är särskilt sugen på att ha dem. I klädkammaren? På ytterdörren? Kanske skulle smälla upp dem i hissen och se vad folk tycker?
Jag är expert på att hamstra. Inte världens bästa egenskap när man bor på 42kvm – fast, om vi ska vara rättvisa så slängde jag väl nästan tio sopsäckar med grejer för inte så längesen också.
Fyra nätter i RAD med över åtta timmars sömn? Halleluja. Jag vaknade imorse när mamma gick upp och var vaken en stund men somnade om rätt omgående och sov till strax efter nio. Släckte igår vid kvart över tolv tror jag. Inte klokt men underbart skönt. Och vilka fantastiska drömmar man hamnar i sen. Natten till igår var jag kär i en av As gamla klasskamrater men vi kunde inte vara tillsammans för han var en molekyl och jag bara en atom, inatt har jag och kusin F roddat ett jättestort köpcentrum ensamma dagen före julafton (Fredrik i röd frack), och nu här på morgonkvisten har jag och alla mina klasskamrater från grundskolan jobbat på något sorts säljföretag med Karin som chef.
Jaja. Jag vet att det är tråkigt att höra om andras drömmar men strunt samma.
I alla fall. Frukost, mais oui! Det blir ju onekligen en hel del rester de här dagarna, och det fanns lite kvar av min favoritrest – nubberöra – så det blev tocken på vörtbröd till frukost med gott, starkt Zoégas Blue Java till…
Nubberöra
1 dl majonnäs
1½ dl gräddfil eller crème fraiche (fetthalt spelar ingen roll men rör inte för länge så den blir rinnig)
½ dl hackad dill
3 hackade ägg
200 g matjessill
½ dl kaviar
1 dm purjolök
1 rödlök
Blanda. Ät. Njut. Så jefvla gott.
Lugn, fin kväll. Ja, mestadels i alla fall. God middag och sedan en sabla massa TV. Jag kommer inte att sakna just TV-tittandet när jag kommer hem till mig igen – det finns ju faktiskt andra saker att göra med.
Men jag ska inte klaga. Det var ett relativt vettigt utbud i afton, i alla fall nu framåt senare kvällen – Monty Python’s Personal Best (jag höll på att DÖ åt självförsvarskursen) och nya Helt Hysteriskt! D berättade att det hade gått någon ny julspecial igår och jag ba’ amen då kommer den väl hit om tre år då – och så var den på SVT ikväll! Riktigt bra också, men de ska nog inte göra så förtvivlat mycket mer nu tror jag, det börjar bli lite trött.
Just det ja, och avsnittet med Simon Horton i The Vicar of Dibley dök upp oväntat också.
Brittisk komedigeek? Moi?
Imorgon – lunch på stan med världens bästa tjejer!! Trodde det skulle bli tight med tid men vi ska ses halv ett så jag hinner med ett par timmar. Har nämligen lovat att bistå med middag här så det går lite snabbt och käckt innan pappa ska köra hem mig så det inte blir alldeles för sent. Kul kul kul!
Hade det inte varit för att jag har så mycket att släpa på hade jag naturligtvis åkt direkt hem själv från stan, men jag vill helst inte behöva lämna en massa grejer här både för deras och min egen skull, och jag hade handväska, kasse och ryggsäck redan när jag kom i fredags, lägg på det julklappar, julpynt jag tagit vårdnaden om och en hel del annat bös (det dyker alltid upp något i någon gömma någonstans som är mitt från typ 1988 och jag inte har hjärta att slänga, eller något som DE ska slänga och jag bara inte kan låta gå… ska visa ett par strålande exempel imorgon förmiddag!) så blir det lite svårt att bära 🙂
Nu – Mazetti och sängen!
Stories from the city, stories from the sea 