handkräm och andra goda föresatser

Klartecken på att jobba hemma på fredag. Skönt. Jag avskyr att stressa och jag avskyr att vänta på anslutande bussar i sjutton minuter mitt ute på motorvägen (ja, allvarligt, det finns ingen trottoar vid Bensingatans hållplats och knappt någon inbuktning av vägen till hållplatsen alls). Och så kan jag vara extra snygg på after work:et, yeah.

Nä, men, tja. Tror det blir bra.

Nya goda föresatser: äta tre frukter / grönsaker om dagen utöver maten och börja smörja in händer och ansikte ordentligt. Jag börjar bli sjukt torr.

Denna fick jag av Karin för ett bra tag sedan i ett kit med en rosdoftande, en med blåklocka och så min favorit, förstås, kaprifoldoft! (Fast blåklockan är helt ljuvlig också.) Jag har varit väldigt sparsam, men nu känner jag att det är dags.

 

Liten liten tub som är jätte-jättedryg! Och praktisk som bara den är den också. Har nu placerat ut handkrämer på strategiska ställen – badrummet, nattduksbordet, hallbyrån, handväskan, jobbet.

Känner att jag är redo att sluta för dagen nu. Inte för att det inte är en bra dag för det är det visst det, utan för att jag bara… har lust att gå hem och pyssla lite. Och för att jag har fått en gigantisk böld under vänster arm (det är roligt NÄSTAN jämt) som gör så ont när jag har armen neråt att jag bara vill pipa rakt ut, men som även gör vansinnigt ont när jag försöker röra armen överhuvudtaget. En lite tråkig ond cirkel kanske man kan säga. Får nog se om doktorn har lust att snacka med mig om den saken också på fredag. Det är lite tröttsamt nämligen. Det troliga är inflammerade svettkörtlar som orsakas av stafylokocker. Visst låter det mysigt!

Snart lunch antar jag!

skön kväll

Kvällen fortsatte i samma goda tecken som resten av dagen 🙂 om än väldigt proppmätt! Rödbetorna får helt enkelt vänta till imorgon.

Duschat, hängt i mysklänning och badrock, stickat lite, löst korsord och bara haft det allmänt skönt. Pratat med D på Skype i någon timme, klippt ett par avsnitt How I met your mother som bakgrundsljud till korsordslösande och stickning, diskat undan kvällens äventyr och nu sitter jag i nattlinne och ser fram emot en god natts sömn. Fingers crossed!

raggmunksoskuld – check!

Pappa berättade att han hade ätit raggmunk med fläsk till lunch. Fläsk är inte min favoriträtt, men bacon däremot. Och mammas rårörda lingon fanns redan i kylen… så jag försökkte mig på mina första raggmunkar. De blev hemskt goda!

 

Så gott, så billigt. Riven potatis och pannkakssmet, typ. Kan inte bli enklare. Jo, okej, det är lite joxigt med att hålla allting varmt och sådär, men det löser man.

 

Fick dock duscha stekoset ur håret efteråt 🙂 I nästa lägenhet, om jag någonsin orkar flytta, så ska jag ha en köksfläkt! 😀

landskapsblommor

När jag var yngre var jag tvärsäker på en sak. Jag skulle då aldrig ha några dukar när jag blev stor och fick mitt eget boende. Absolut inte, gud så jobbigt, varför liksom?

Fast jag har ändrat mig. Och upptäckt att jag har dukar på varenda lämplig yta i lägenheten. En randig glittrig löpare på vardagsrumsbordet, en tablett i lite jordnära färger på nattduksbordet, den rödrutiga duken har fått flytta till hallbyrån från köket och i köket har jag lagt på min landskapsblommeduk!

Jag har många gånger undrat hur många sådana här dukar det har funnits i vår släkt egentligen – denna är splitterny dessutom. Jag misstänker att farmor köpte den till min ”brudkista” någon gång och att den nu råkade dyka upp när jag fick lite juldukar och sånt.

 

Tänkte naturligtvis när jag skulle lägga på den att jag måste ju se till att kaprifolen hamnar vid ”min” plats och galet nog gjorde den det med en gång. Win.

 

Pedagogisk OCH söt! (Precis som undertecknad.)

nej nej, jag är på café

Imorse blev jag plötsligt lite fnissig och nervös i fikarummet så jag hällde latte i mitt vattenglas. Ser i och för sig rätt så snyggt ut. Förhållandevis.

Låtsas naturligtvis att jag är på café och glassar istället för att ondgöra mig om att mailen om den här killen som ska börja 1:a februari aldrig upphör! Jag sa till Elisabeth att jag tror att jag måste ta ledigt dagen han börjar så att jag inte blir vansinnig.

Min konsultchef mailade mig och vill komma och hälsa på mig den 8:e februari, kul! Och den 8:e mars har jag blivit bjuden till en nätverkslunch med andra Adeccokonsulter som jobbar som chefssekreterare och liknande, på Arken som bara ligger runt hörnet här. Roligt det också! Åsa som jobbar på en annan våning här och som jag fikat med några gånger är också Adeccotjej, så jag ska kolla med henne om hon ska gå. Jag har tackat ja hur som helst, det låter jättetrevligt.

barbro – favorit i repris

Vet att jag skrev om Babben Larssons Sommarprogram när det gick, men nu lyssnade jag igen och det var lika bra denna gången. Men jag saknade ordentliga musiken. Poddversionerna är ju förkortade.

Nu lyssnar jag på ännu en favorit-Barbro. Barbro Lindgren, ni vet hon som skrev Loranga, Masarin och Dartanjang? Hon skrev även böckerna om Lilla Sparvel, som jag älskade som barn men även tyckte var sjukt hemska. Det var någon sorts tidig sensationalism tror jag. Sparvel pratade med dårar fast hon inte fick, fick godis av grannpojkarna om hon kissade nerför berget… massa sådana där knäppa barndomsgrejer. De skildrar Barbros egen uppväxt i Stockholm på 40-talet och är så rörande. Det finns bitar ur Sparvelböckerna som jag fortfarande blir tårögd av bara jag tänker på dem… som när pappans nalle blev uppeldad av farfadern när han var barn för att han hade gjort något dumt… har glömt vad nallen hette men minns fortfarande avslutningen på farfarns utskällning. ”Så går det.” Jo, Målle hette han. Gudars så hemskt.

Och så böckerna om Barbro som tonåring, där huvudkaraktären heter just Barbro. Jättehemligt, där hon kanske är 11, Världshemligt, runt 13 skulle jag tro, och så Bladen brinner när hon börjar gå åt vuxenhållet. Här finns ju allting från första tweenkänslorna och undringar om sådant man kanske inte pratade så mycket om rakt ut på tidigt 50-tal (Barbro Lindgren föddes 1937) – bröst och mens och hur roligt William Pitts namn var. Sånt där. Jättespännande även 40 år senare. Och de är SÅ bra. Så ärliga och härliga.

Barbro har även en underbar radioröst och har skrivit en av de sötaste barnvisorna som finns, Mitt lilla barn. Jag postade ju dikten Den jag älskar heter Örjan häromveckan, och denna är ännu en riktig höjdare. Som jag också blir gråtfärdig av, för övrigt Hon är en riktig nationalskatt, Barbro. Kanske en av de saker som är så fantastiska med henne är att hon inte är rädd för att skriva om extremt känslomässiga saker?

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
med smala ben och mjuka skor
små vassa tänder och skära händer
magen som en sockertopp
och ljusbrunt hår – precis rakt opp


Och jag ska köpa saker varje dag
så många som mitt lilla barn vill ha
och skrika ska mitt lilla barn få göra
för skrik tycker jag om att höra
vi ska bråka hela dagarna
skrämma kor i hagarna


Men – ska jag säga
akta dig för eld och djupa vatten
spring aldrig, aldrig bort från mej
i den svarta natten


Ett barn ska jag ha…


Och vi ska busa mycket varje dag
mitt eget lilla barn och jag
och skrika som gorillor ska vi göra
hoppa runt och skrämma folk – ni ska få höra
vi ska bita dem i benen
binda fast dem vid den stora stenen


Men – ska jag säga…


Ett barn ska jag ha…


Och om mitt barn får ont i magen några gånger
ska jag sjunga för det jättefina sånger
och jag ska byta blöjor på mitt barn
och sätta på små kläder
och världens minsta gummistövlar
ifall det blir dåligt väder


Men – ska jag säga…


Lyssna på Barbro Lindgren här.

2012: 4 – Hjärtat i översta lådan av Anita Eklund Lykull

När jag gick i femman eller sexan fick min klassföreståndare skolbibliotekarien att köpa in lite nya ungdomsböcker. Det fanns inte så mycket av den varan som var nyare än tidigt 70-tal när Brudbergsskolan såg dagens ljus (världens plattaste skola), men nu så! Vi och parallellklassen fick ha dessa som ”klassbibliotek” i en period, och de böcker jag minns vi fick in var Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth (den som går på bio nu), och så Silverdelfinen av Anita Eklund Lykull. Alla tjejer blev som besatta av dessa, man fick ha dem i en vecka eller hur det var och väntelistorna var helt enorma. Men till slut så!

Visst var båda fantastiskt bra. Men jag fastnade verkligen för språket i Silverdelfinen, som handlar om Julia som bor i Göteborg med sin mamma och mormor i förorten Bassängbacken (vad tror ni? Bergsjön kanske? I hennes andra böcker heter till exempel Kungsbacka Prinsbacka) och som ger sig av till Aten för att leta efter sin biologiska pappa och övriga familj – den kändes så äkta. Så nästa gång jag var på ”riktiga” biblioteket tittade jag efter fler böcker av Anita Eklund Lykull, och hittade Hjärtat i översta lådan som handlar om sextonåriga Nella och hennes stora familj. Nella hittades i en telefonkiosk av en a-lagare som bebis och blev adopterad av familjen Ossian som redan hade biologiska sonen Marc. Sedan kom Agnes, och så adopterades lillebror Sylvester från Indien. Hjärtat i översta lådan innehåller typ… allting. Familjegrejer, död, depression, alkoholism, sjukdom, sexualitet, kärlek, längtan, önskningar, vänskap, sorg, syskonkärlek, mobbing… men trots mycket misär är den väldigt rolig. Galghumoristisk, välformulerad och talspråket är trovärdigt. Helt enkelt en mycket bra bok. Uppföljaren är ännu bättre, den handlar om Nella som arton-nittonåring, nybakad student och på väg ut i världen. Ballongfararens Morgon heter den och innehåller också ungefär varenda tema i världen. Det är även otroligt roligt (i de flesta fall) att få veta vad som hänt med huvudpersonerna under de senaste tre åren.

Så. Läs den. Ge den till alla tonårstjejer (och varför inte killar) i släkten. Och läs alla de andra också. Det finns två böcker till om Julia förutom dessa om Nella som heter Café Brazil och Julia mitt i världen, och så finns det en som heter Bye bye äppelpaj om en flicka som heter Astrid (inte min favorit, men jag kanske var lite för gammal när jag läste den), och så den uuuunderbara Ängel i grön klänning, om Ann-Ida och Tom från Fiskeläget i Bohuslän som hastigt och oväntat förlorar sin mamma och styvfar i en älgolycka – men de har ju en biologisk pappa i Göteborg också… den är verkligen fantastisk, och tar också upp väldigt många aktuella ämnen för unga tjejer utan att vara det minsta predikande eller så. Den är också otroligt rolig fast den är sorglig på många plan också.

Hjärtat i översta lådan är och förblir en favorit, och jag måste leta upp Ballongfararens morgon snarast!

en fin dag

Lyssnar sent omsider på Leif GW Perssons Vinterprogram i P1 från nyårsdagen (var det väl?). Tänkte väl göra det tidigare men min dator hemma går inte med på att streama längre och sedan glömde jag väl av det när jobbet började igen dagen därpå. Men nu så! Ganska lagom lyssning på jobbet. Plus att han spelade Edith Piaf. Det är alltid okej.

Igår gjorde jag inte så mycket mer än att värma köttfärssås, duscha, äta, strunta i att diska bamsegrytorna (de står i blöt, var inte oroliga), måla naglarna vinröda (och upptäcka att en av mina tumnaglar gått av ungefär mitt på tummen – va? Jag borde ju ha märkt om jag hade slagit i något så till den milda grad för det hade gjort rejält ont, det är säkert sprucket en 5mm inåt. Går den av på riktigt blir jag halvt invalid, det skulle göra fruktansvärt ont.) och just det, jag fick min lönespecifikation. Någonstans mittemellan det minsta och det högsta jag hade kunnat räkna med, vilket är bra för jag räknade liksom kallt med det minsta och att de därmed skulle försöka dra skatt så att jag bara skulle få småpotatis. Men nu känns det bra! Det är en klen månad så jag får fortfarande hjälp med hyran – men allt annat och lite till bör gå som en dans. Eller, hyran och hyran, skit samma vad det är egentligen, men jag får ett tillskott på en gång så att jag kan budgetera och leva en ”normal” månad där man tänker framåt och inte bara ”Får jag låna tvåhundra till mat / glödlampor / strumpbyxor / busskort?” utan liksom lägga upp en plan och en budget och så bara lösa det på det viset. Det känns bra för alla inblandade tror jag.

Började om på Vem älskar Yngve Frej imorse. Vaknade som sagt före klockan så jag tassade upp och satte på kaffe. Normalt brukar jag borra huvudet i kudden en stund till, men jag tände lampan och läste en kvart istället och det var ett skönt sätt att vakna till liv också. Och den är så förbaskat rolig. Och lättläst, för den delen. Jag fortsatte på bussen och fick gömma ansiktet i schalen ett par gånger för att inte skrämma livet ur alla sömndruckna industribussresenärer 🙂 Den blir garanterat klar på ett par dagar, om inte redan i eftermiddag, så jag återkommer med lite mer information. Recension är definitivt fel ord!