Stories from the city, stories from the sea

Två och en halv dagars jätte-mycket-att-göra – nu plötsligt stiltje. Sjukt lugnt. Vi har fått påskägg och skrattat åt Ulrikas ”fetma” och åt faktumet att jag och chefen har nio äpplen tillsammans och skulle vi kanske bygga oss en pyramid, och nu är det tårtkalas.

Och jag har en begynnande huvudvärk. That never happens.

Tyvärr har Hanna fått någon magåkomma, men det kanske är lika bra att jag försöker ta det lite lugnt ikväll och träffa henne en annan dag. Det har varit lite mycket. Jag är ju inte vaaaan längre.

Var just och hämtade 600 plastskedar på lagret. Upon my return får jag höra av Ulrika att jag ”går hurtigt”. Det var nog första gången. Tydligen såg det ut som om jag var på power walk. Oklart dock om detta var före eller efter jag hämtat bautalådan August.

Intressant observation hur som helst!

Förresten. När jag börjar jobba 07:20 är jag groteskt hungrig redan strax efter 09. Det känns lite underligt att äta mellanmålsfruktstund när det egentligen borde vara frukostdags… fast det kan väl knappast skada. Äppletime!

Igår orkade jag inte så mycket mer än att laga mat och äta när jag kom hem. Slut överallt!

Det skulle ha blivit familjebiff av något slag, men jag hade väl för mycket färs för det bara vattnade sig och till slut tröttnade jag och gjorde om det hela till köttfärssås istället, med mycket pepparrot och lite syltlök i. Potatisen hade jag redan satt på till biffarna så det blev helt enkelt potatis och köttfärssås. Vilket också är gott. Morfar åt alltid det. Han var lite rädd för saker som pasta, majonnäs och vitlök… majonnäs och vitlök var lätt att lura i honom men pasta är ju svårare att dölja. Typ.

Annars läste jag Fly away home av Jennifer Weiner och löste lite korsord. Hoppade högt när dörrklockan ringde strax efter 20 – men jag öppnar inte när jag inte vet vem det är. Alla som vet vart jag bor (typ) har mitt nummer och kan därmed slå en signal om de har tänkt komma förbi. Blir dock väldigt unsettled av sådana hysteriskt höga ljud, usch. Så jag öppnar inte. Händer sådant här när man bor i hus? Att det bara hejvilt ringer på dörren?

Det är inte *så* länge sedan polisen fick komma och ta hand om en man som… ja, onanerade helt enkelt, i en trappuppgång på K-gatan – typ hundra meter bort. Jag bor liksom högst upp, vem som helst kan ta sig upp på vinden och sitta där och häcka på en avsats tills jag öppnar dörren. Nej, jag är egentligen inte så paranoid, men såpass sent på kvällen chansar jag inte. Så det så. Snart får jag mitt tittöga installerat, då är det såklart en annan femma.

((På tal om folk som gör saker och ting i trappuppgångar såg jag i GP häromdagen – och kunde inte låta bli att skratta – att polisen hade tagit hand om en drogpåverkad kille som satt i en trappuppgång i Björkekärr och LADE PUSSEL!!))

Ikväll ska jag träffa Hanna och jag hoppas att vi kan vara hemma hos henne för jag har inte hunnit slash orkat fixa iordning typ nånting. Alla kläder jag hämtade i lördags ligger på soffkanten och väntar på att bli omhändertagna, alla tidningar jag sorterade häromdagen och letade korsord i ligger staplade i vardagsrummet tillsammans med ett gäng biblioteksböcker, köket ser ut som kriget (okej, det är inte så farligt) och jag har inte kommit mig för / hunnit dammsuga sedan ett halvt dillpaket exploderade över köksgolvet i måndags kväll. Fingers crossed!

Jag kände på mig att något skulle gå fel med luncherna.

Först fick jag ringa och avbeställa EN, märk väl EN av SEX sallader så det blev FEM kvar. Vilket repeterades.

När maten inte hade kommit en halvtimme efter utsatt tid så ringde jag.

”Nä, men, du skulle ju inte ha nåt!”

Joo, sa jag, det skulle jag, FEM sallader tack, pasta och kyckling, en med Caesardressing och resten med curry.

Oooch så kom de. Visserligen väldigt snabbt, det tog nog inte ens tio minuter.

Med FYRA sallader. Och ingen dricka. Dock fem sets bestick, fyra brödskivor, fyra chokladbitar och fyra mandariner.

Dejan erbjöd sig att åka och handla något till sig själv efteråt för han var inte så hungrig och ära vare gud i höjden att jag inte behövde vara ädel, för det för vid det laget var jag så hungrig och kinkig att jag hade kunnat bli väldigt irriterad om jag inte hade fått mat.

Det är det här med rutiner. Jag måste verkligen följa dem, annars blir jag fullständigt tokig. Med huvudvärk.

Och inte svarade de i telefon heller. Jag ser nästan, nääästan fram emot att ringa dem och skälla lite för det är liksom inte okej.

Nä, nu får jag köra på igen. Har knappt stoppat sedan 8 imorse och vet inte hur länge jag blir kvar här. Tur att jag åtminstone får betalt för eventuella extratimmar. Eller så kan jag ta ut dem i flex på fredag, det kunde vara skönt om vädret fortsätter vara så härligt som det är idag.

Som tur är har jag ett ärende till grannbyggnaden i eftermiddag för att hämta 600 plastskedar, så jag kommer i alla fall att få komma ut ett litet tag 🙂

Lite kaffe först, sedan kör vi.

Det värker i mina höfter och… ljumskar? Säger man det? Liksom muskeln som lyfter benet när man sitter ner. 

Jag vet att jag spänner mig just i höfterna och benen när jag är lite stressad – kniper ihop så hårt jag kan och liksom virar vristerna runt snurrdelen på stolen. Försöker att inte göra det men det bara BLIR så. Sjukt irriterande.

Jag biter även ihop käkarna som en demon, alternativt ”tuggar”, gnider ihop tänderna lite lätt men utan att tugga på något egentligen.

Vad gör man åt sådant? Jag är inget vidare på att slappna av, alltid är det något. Yoga? Sobril?

Och jag har ju strikta doktorsanvisningar att inte BLI stressad. Men hur lätt är det att bestämma själv? 😉

Äh. Strunt samma. Jämfört med för ett par år sedan är detta rena semestern. Det är bara det att det händer väldigt mycket väldigt snabbt, och mycket av det jag gör ska helt sjukt viktiga människor se, och det är klart att man vill prestera.

Förresten har jag vitt på mig idag för första gången på typ sjutton år. ”Isdansklänning” med svart liv och vitprickig kjol (isdansklänning syftar tydligen på att kjolen liksom börjar högt upp, don’t blame me, blame New Look), vit kofta, svarta strumpbyxor (kommer att svettas ihjäl i eftermiddag, det ska bli ARTON grader påstod Harald Treutiger), svarta MaryJanes, svart långt halsband med ”slipade” plastpärlor, färgglada örhängen. Känner mig väldigt vårig och fin – förutom strumpbyxorna då 😉

Förresten hörde jag ett klipp av Maria Montazamis väderuppläsning imorse på radio, gud vad jag älskar henne.

I eftermiddag har jag en massa typ data entry-saker att ta itu med och kom just på att jag kan ju lyssna på Lotta Bromé i P4 då. Hurra, vad bra att jag tänkte på det!

Förresten skrev jag lite inlägg i helgen som jag tänkte slänga upp under veckan, så det kommer en del om böcker och annat, kanske under dagen om det blir dötid på mötena. Det kanske kan vara lite roligt i alla fall 🙂