Stories from the city, stories from the sea

Malin från Skaftnäs är Malin Wollin, aka Fotbollsfruns, första bok. Det är en samling av krönikor, på temat Kristina från Duvemåla, från bl.a Wendela och Amelia. Jag har älskat Malin i många år, skrattat så att jag gråtit åt hennes blogg och krönikor, så det var föga förvånande att jag läste ut denna på ett litet kick. Just krönikesamlingar är ju lite sådana, lättlästa och snabba. Vilket inte direkt gör någonting!

I alla fall. Här blir det förstås mycket barnprat, det väntar man sig av en trebarnsmamma. Men också lite prat om snippjeans, hur man badar i en husbil och dödliga samlag. Jajamensan.

Rekommenderas å det varmaste, särskilt till alla Malins fans. Och Malins pappas fans såklart. Vem är inte ett fan av Malins pappa?

Förresten är hennes syster också sjukt rolig. Läs Elin Gerda Wollins blogg här.

Underbara Martina Haag, jag älskar henne så. Och jag älskade Glada hälsningar från Missångerträsk. Fantastisk! Den är asrolig, med mycket värme och kärlek, och även om det händer lite smågalna saker som aldrig någonsin skulle hända i verkligheten (lite som Underbar och älskad av alla och I en annan del av Bromma) så… det gör liksom ingenting, man tar det bara, det är inte att det är orealistiskt alls – det är bara lite kryddat.

På baksidan står det: ”Två systrar, en innerstadsstockholmstjej och en småbarnsmamma i Lappland gör en hemlig överenskommelse om att hjälpa varandra. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig.”

Jag älskar karaktärerna, särskilt bästa vännen Katti som jobbar som imitatör, bland annat. Hon är ljuvlig! Jag skrattade faktiskt högt flera gånger, vilket jag (som bekant?) inte brukar göra när jag läser böcker. Ett favoritstycke:

”Jag hör att dörren öppnas och advokat Söder kommer in i rummet igen. Jag orkar inte titta. Handlederna svider. Jan-Erik Söder klappar mig på huvudet. Jag vill inte grina, men det är svårt att låta bli. Jan-Erik Söder nosar mig i nacken. Jag biter mig hårt i underköppen, det är bra med smärta, då stoppas tårarna. Jan-Erik Söder smeker mig långsamt över ryggen och kysser mig på håret och på kinden och jag tänker att nu är det väl ändå lite väl konstig stil av en advokat och slår upp ögonen för att protestera.”

Så yup, Martina går som vanligt från klarhet till klarhet, och detta är otroligt bra. Så är det med det. Och jag längtar redan efter nästa bok. Förstås. I’m a sucker for Martina liksom.

ETA: Eeeeeh! Såg just att den ska bli FILM med Martina själv i huvudrollen! 😀

Ännu en krönikesamling från en bloggare som jag har skrattat åt i många år – underbara Hillevi Wahl – En fuskmammas bekännelser – Det första året! Oj oj oj. Farao vad rolig den är. Går liksom inte att recensera en krönikesamling, så jag skriver av baksidestexten istället, jag vet inte vad mer jag kan säga förutom att jag hoppas att alla läser Hillevis blogg för hon är inte bara rolig, hon är klok också, och har skrivit två romaner om sin uppväxt – Kärleksbarnet och Hungerflickan, som är djupt gripande och viktiga, och en om träning som jag inte kommer ihåg vad den heter nu.

Så!

”Modern är en fuskmamma. Hon är 38 år och har just fått barn. Men hon har ingen aning om vad man ska göra med en liten bebis. Så hon fuskar. Å det grövsta. Hennes enda rutin består i att äta kladdkaka på samma tid och plats varje dag. Däremellan gör hon fältstudier bland gullegullmammorna på babybio och i bvc-gruppen – och i babypoolen på Kanarieöarna. Det är ruggiga historier. Hugaligen. Men hon får mycket att tänka på. Som varför alla tanter ger barnet fingret på bussen. Och hon undrar generellt varför man ska ha sex när man inte har fått sova på nio och en halv månad?”

Krönikorna blandas med lite mammatips, något recept på korv stroganoff, länkar, citat och lite statistik. Bland annat. Det är rätt kul, även om det kanske inte alltid är så relevant för undertecknad 🙂 Hillevi har dessutom sjukt mycket självdistans, hon skäms liksom inte för något, hon skriver om alltifrån godisfrosseri till att hon pruttar i takt när hon promenerar. Självdistans är ungefär det roligaste jag vet, och Hillevi sätter huvudet på spiken.

Jag ska beställa de följande böckerna, tror det är två eller tre till, på biblioteket så fort jag kommer till jobbet på måndag! Eller okej, på lunchen. ((Ja ja, jag vet att det är torsdag nu. ;)))

Caroline Engvalls 14 år till salu är en sjukt viktig bok. Otroligt viktig. Alla borde läsa den.

Tessan är som titeln avslöjar 14 år. Bor i en liten stad i östra Mellansverige. Håller på med hästar och är duktig i skolan. Har en rätt mysig familj, allt sådär… bra.

Så blir hon våldtagen. Och den händelsen förstör hennes självförtroende totalt. Tillsammans med en kompis halkar hon in i internetprostitution och innan hon vet ordet av hamnar hon i en fruktansvärt ond cirkel. Kompisen lägger av, men Tessan fortsätter på egen hand. Hon straffar sig själv genom att sälja sin kropp, hon bryr sig inte ens om pengarna, sedlarna eldar hon upp i skogen. Hon flyttar för att slippa männen, men de hittar henne, hotar henne, misshandlar henne. Den värsta av alla? Hennes systers kille. Han hotar med att berätta för familjen vad hon håller på med om hon inte gör allt han säger till henne. Så det gör hon.

Detta är alltså en helt sann historia ur vår tid. Tessan är förmodligen ganska jämngammal med mig, om man tänker på popkulturreferenser till t.ex Hanson och Tre Kronor. Även om jag måste flika in att jag inte tror att referenserna alltid riktigt stämmer överens, men det är väl inte hela världen. Bara en typisk sak som jag reagerar på, kan inte hjälpa att jag är en obotlig pedant.

Hur som helst. Läs läs läs! Tonåringar ska läsa den, föräldrar ska läsa den och alla mittemellan och över ska också läsa den. Den är hemsk och man mår illa och vill gråta vid vissa bitar. Språket är bristfälligt på sina ställen, men ämnet är viktigare än texten, så att säga, i detta fallet.