Stories from the city, stories from the sea

Men HOPPSAN vad den där piggheten vände snabbt då! Nu är jag hemma och känner mig helt utpumpad. Och då fick jag ändå skjuts hem av min dyre fader. Jaja. Jag brukar repa mig efter en stund hemma. Chillar någon timme innan jag ger mig på matlagning ((naturligtvis äter jag genast minst två skivor ost när jag kommer hem ;)) och annat världsligt.

Så. En lång dag idag. Dryga nio timmar, men mycket produktiv också. Tjugofem minuter innan körövningen skulle starta fick vi mejl om lokal. Vid det laget trodde jag att det inte skulle bli något, och antog mig istället att hyra lägenheter för 400:- natt till våra vänner mexarna. Så jag hoppade det. Och det gjorde nog många andra också skulle jag tro. Framåt 16-snåret börjar de flesta gå hem, och jag tror inte att alla bara satt och väntade på att något skulle hända. De allra flesta är i ”barnåldern”, vissa till och med barnbarnsåldern, och jag gissar att man gärna åker hem till familjen istället för att sitta och vänta på besked.

Så!

Kusin Fredrik SMS:ade om Mexico City-grejen. Haha, I blew his mind. Men visst är det skojigt? Jag berättade för pappa på väg hem och han blev också lite ställd. Men nu vet ni var ni hörde det först! Hohoho.

Det får nog lov att bli chorizo ikväll igen, för jag har fyra korvar kvar och den skulle ätits igår. Inte för att rökt korv egentligen blir dålig, den skulle förmodligen klara en vecka i rumstemp utan att bli oätlig ((men det ska den naturligtvis inte göra, don’t be stupid)) men jag vill nog gärna bli av med den också, i ärlighetens namn. Det är gott, men egentligen inte så gott att jag bör impulsfynda två paket för 35:-. Fast nu till sommaren kommer jag ju att göra det med jämna mellanrum. Jag känner mig själv, jag faller för erbjudanden. Inte precis vad som helst, men sådant som blir uppätet nån gång, det köper jag. Det är därför jag har en och en halv falukorv i kylen och en tvåkilos skinka i kylen, samt ett drygt kilo revben i frysen ((köpte LÖJLIGT billigt runt jul men vet inte vad jag ska göra med dem riktigt))… ja. Ni fattar. Dags för frysrensning.

Lön imorgon, tjolahej tjolahopp, det var en dyr månad med hemförsäkring och hela baletten men denna bör bli lättare – om man bortser ifrån Ullaredsbesöket på lördag då. Av erfarenhet säger jag att det kan ju antingen gå på 400:- eller det tiodubbla. Nä, inte så illa, men det är ju så himla beroende på dagsform och vad som kommit in. Någon gång köpte jag Lancômenagellack för en femtiolapp till exempel, men det kan man ju inte räkna med varenda dag direkt. Men ja, lönespecen kom och trots sjukdom förra månaden så är det den i särklass högsta utbetalning jag fått. Så det känns ju skönt!

Nä. Nu ska jag ta en kopp te och sätta mig med bya Allers i en trekvart innan jag börjar laga mat. Pasta kanske, med chorizo i tomatsås? Eller chorizo och halloumi och SPARRIS oj oj oj. Den hade jag glömt. Au revoir!

Är det inte lustigt hur humör och sånt plötsligt kan ändras på en sekund?

Jag har varit lite trött och seg och nästan snurrig hela förmiddagen – men när jag satte igång med jobbet igen efter lunch och gick och hämtade lite grejer på ett annat ställe så vaknade jag verkligen till liv igen, och nu är jag jättepigg och älskar hela världen igen.

Skönt, för jag avskyr känslan av att man ska somna stående… idag har jag för övrigt ny ”frisyr”, men jag tror att jag blir hämtad av männen i vita rockar om jag försöker fotografera mitt eget huvud, så det får vänta. Nä, det är inte så spännande, men normalt fäster jag alltid luggen rakt bak, idag har jag gjort en inbakad fläta vid sidan (bara någon decimeter) och fäst på sidan. Det är inte klokt vilken skillnad så små saker kan göra, jag tycker att jag ser ut som en annan människa. Okej, nej, inte riktigt.

Sitter i telefonkö till Volvo Logistics för att boka en taxi åt en besökande mexare. Det inspelade ”thank you for waiting, we will take care of your call as soon as possible” är hysteriskt roligt, för tjejen som pratar lyckas prata svengelska, australiensiska, amerikanska och brittiska på bara de få orden, ja, och några fler då kanske. Hihi.

För övrigt ska jag fixa passerkort åt sagda mexare och fick därmed hans hemadress. Jag har ALDRIG tänkt på att Mexico City inte heter Mexico City i Mexico, utan Estado de Mexico.

Såklart. Det har aldrig slagit mig förut. Sånt gillar jag 🙂

Jaaaa, C har lagat min datorskärm så nu har jag min stora widescreen tillbaks! Hurra, vad mycket lättare allting blir när man kan rada upp saker bredvid varann 🙂 Han är inte bara snygg, han är en extrem teknisk begåvning också!

Har fått asmycket gjort och klockan är bara 9, funderar på om jag skulle gå och lägga mig i vilorummet en liten stund? Tågar jag iväg med datorn under armen tror folk bara att jag går på möte 😉

Oooooch nu har jag låst mig ute ur min privata mobil. Hahaha, jag tror jag dör. Förhoppningsvis har jag sparat lappen med PUK-koden på!

Hahaha. Detta är ett skämt. Det var 27° härinne när Valrossen kom strax före sex.

Det blir en rolig dag idag, med andra ord. Han är i upplösningstillstånd. Vilket jag i och för sig kan förstå.

Temperaturen hade inte varit så farlig om det inte vore för att luften står blickstilla. Det finns helt enkelt inget syre. Jag har koldioxidmätaren bredvid mig och vi ligger på ungefär det trippla acceptabla gränsvärdet för en arbetsplats eller ett klassrum.

De får ta tag i det här alltså… det är det enda klagomålet jag har på min arbetsplats, men det är otroligt vad det påverkar koncentration och folks generella välbefinnande.

Snälla Mätar-Marja, skynda dig!!

Idag är chefen på konferens och killen mittemot mig också. Det bådar åtminstone för att det blir lite lugn och ro runtomkring oss. Om det inte vore för att Valrossen har grav mundiarré idag. Han har redan berättat historien om killarna som hittade en pingvin i lägenheten tre gånger. Klockan är inte ens åtta.

När min väckarklocka ringde drömde jag om ett SMS jag läste gällande chorizo, ost och grädde, och tänkte åh, vad skönt, det är ju lördag! Och stängde av hela härligheten. Eh, nä, det är inte det minsta lördag. Vilket jag naturligtvis kom på inom några sekunder när jag lossnat ur drömmen, men ibland är det sjutton i mig tur att jag har en extra klocka, tänk om jag aldrig vaknat ur djupsömnen?

Jag är livrädd för att försova mig. Och särskilt på detta jobbet, för skulle jag sova till efter 08 så kan jag praktiskt taget inte komma dit alls, om jag inte tar taxi…

Har för övrigt avlagt ett löfte om att inte ta hem jobbdatorn en enda kväll denna veckan. Deal?