Produktivitet, I love you

Hoppsan, vad jag har varit produktiv idag! Innan jag satte tänderna i min Action-mapp fanns det typ 150 mejl i den. ((Naturligtvis inget superviktigt, mest fakturor med deadline typ 30 juni eller 31 juli)). Nu finns det nio, där jag väntar på att nån annan ska göra något innan jag kan.

Känns det skönt eller? Ja, det kanske man kan säga 🙂

Ikväll firar jag med Morgan, Ola-Conny och en chorizo eller två. Ja, jag vet hur det lät. Jag har nämligen redan lyckats skriva den frasen en gång idag.

Till min pappa.

Orkar man åka och köpa en flaska rödtjut på väg hem tro? Det var flera veckor sedan jag smakade vinets sötma, jag är faktiskt sugen! Vädret är dessutom strålande så… vilket i och för sig betyder ännu mer drägg i Majorna. Hihi. Vi kanske struntar i det då.

Höll på att skriva att vi hörs imorgon, men nu kan vi ju faktiskt höras ikväll också. Om andan faller på. Jag känner att jag har väldigt mycket anda för att streama mer Mad about you, så fort jag kommit ur kläderna, i duschen och i mysbyxor…

Puss så länge!

Tankar om söndagsångest

Jag har ”alltid” haft lite söndagsångest. Även om jag verkligen gillade att gå i skolan ((och att fika och skolka på gymnasiet ;))) och har gillat de flesta jobb jag har haft i alla fall största delen av tiden – sover alltid sämst på söndagsnätter och tycker söndagskvällar är allmänt… jag vet inte. Lite deprimerande? Det känns jobbigt med en ny vecka helt enkelt.

Är likadan nu – så fort jag kommer till jobbet på måndagar kommer jag ju ihåg hur mycket jag älskar det här jobbet, det är faktiskt så – men hur lär jag mig att komma ihåg det på söndagar när det börjar kännas jobbigt framåt eftermiddagen?

Har vaknat till liv lite grann nu i alla fall. Kom på att vi har gruppmöte efter lunch ((nja, mellan 13 och 14)) så dagen kommer nog att gå. Även om det finns en distinkt risk att alla dör av värmeslag på det mötet för rummet är rätt litet och vi verkar vara full styrka idag… det var nästan ingen på morgonmötet heller så det kanske kan vara bra för oss alla att sitta ner och prata med varann en stund!

Tillbaka på banan

Tillbaks på jobbet. Oklart om det var en SÅ bra idé – men jag har i alla fall ingen feber.

Åkte in med senare bussen och det var skönt i alla fall. Blir jättestörd av många sinnesintryck på en gång när jag inte mår riktigt bra, och Marklandsgatan vid sjutiden på morgonen är ganska brôtig. Strax efter åtta däremot kan man andas igen. Dock kunde man inte andas på bussen då elementen var på högsta, och här inne är det för tillfället 26°. INTE okej. Alla mår jättedåligt.  

Mättanten ska komma och hämta alla mätare idag så vi kan få ordning på bastun. Hoppas de läser av och analyserar illa kvickt för det är helt omöjligt att ens försöka koncentrera sig…

Önskar alla en fin måndag 🙂

Kvällens räddning

Fick en länk till Watchseries på ett forum förut och vilken liten guldgruva. Dessutom laglig! 🙂 Har ju mobilt bredband nu så det är svårt att ladda ner något, även om jag hade den stora lyckan att få titta ikapp mig på The Big Bang Theory, How I met your mother och 2½ Men igår kväll…

Nu kan jag streama tredje säsongen av Mad about you ((har ettan och tvåan på DVD och tittade på dem när jag var hemma med den gudomliga nackspärren och det var ju ett tag sedan de gick på TV så det är riktigt kul)) medan jag pysslar med annat och försöker förbereda mig för morgondagen så gott det går. Totalt okoncentrerad. Det blir tidigt i sängs! Febern verkar ha gått ner i alla fall, nu fryser jag nästan lite grann i kvällsbrisen.

((Åh milde himmel. Såg just att de har Nigella Express-serien. Min favoritbok av henne, den tar vi sa polisen!))

Feberhelvete

Febern is back. Fan vad ledsen jag blir. Hade sett fram emot att spendera kvällen med mamma och pappa och lite god mat och en slurk rödtjut. Nu får jag väl ligga här istället. Spelar lite Oxie och förbannar mig för att jag ens tog fram termometern, annars kanske jag inte hade fattat något 😉

Nä, men det är dumt att riskera något med feber, och just feber gör att anfallströskeln blir lägre, så jag får snällt finna mig i saken och peta i mig en Alvedon.

GAH.

I mitt kungarike…

 

Det ringde på dörren. Och eftersom jag inte hört hissen eller någon annan dörr slå igen så fattade jag att det var därnere, och därmed någon som bara försökte komma in lite hur som helst. Det kommer ju inte direkt några bud på söndagar…

 

Och efter typ tio minuter ringde på riktiga dörren. Jag blev genast övertygad om att det var Jehovas ((varför vet jag inte för det kunde ju lika gärna ha varit Majblommor eller vad om helst)) och jodå, när jag inte öppnade på några minuter slank ovan ner i lådan.

 

Stackars Ann. Har suttit och handskrivet en massa brev för att lägga i brevlådor där folk är ”svåra att träffa i hemmet”. Jag är jävligt svår att träffa i hemmet om man inte anmäler sig först, och särskilt om man tänker sig att man ska predika lite, men jag tycker ändå att det är lite… jag vet inte, gulligt är väl fel ord men jag vet inte vad annars, att Ann tror så på dessa galenskaper att hon håller på som hon gör. Tokigt är vad det är.