Life hack – kiwi

Alltså… dessa life hack-grejerna brukar ju vara rätt smarta. Som det där med PET-flaskan och äggulorna. 
 
Men… detta med kiwin får mig lite förundrad. 
 
 
Hur brukar folk göra med kiwi egentligen? Jag menar okej, jag brukar inte skära av ändarna och gröpa ur hela, men jag delar ju liksom på hälften och äter ur halvorna. Skulle jag behöva en hel hade jag naturligtvis gjort såhär – eller skalat med potatisskalare för det går också bra, men då får man ju ändå skära bort ändarna. 
 
Menar de alltså att folk brukar skära loss skalet remsa efter remsa? Känns helt befängt? Hur gör djur ni? 

Zlatan och småkakor

Alltså, förlåt till er som följer mig på Facebook, Twitter och / eller Instagram för då har ni redan sett detta, men det blev verkligen en tankeväckande grej. 
 
Postar viktigt brev till Skottland och undrar om de tycker att det är konstigt att vi har Zlatan och småkakor på våra frimärken istället för typ kungen. Jag misstänker att de gör det. 
 
 
Igår var något av en skräpdag, men idag har varit mycket bättre trots trist start. Intressanta telefonsamtal gällande roller som startar snart, undebara laxsmörgåsar med citron och svartpeppar till lunch, ett riktigt ordentligt åskväder, det där brevet skrivet och skickat, kort men hastig promenad och en special treat på väg tillbaks – nämligen en Diet Coke. Som jag inte har fattat att jag var dösugen på förrän jag fick sun på en kille med en riktigt immig flaska. Såld. 
 
Mamma och pappa planterar krabbtina och jag väntar på ännu ett telefonsamtal. Luften är sådär lätt och härlig som den blir efter ett ordentligt oväder och det är som om någon slags lugn har lagt sig. 

Tematrio: USA

Veckans tema hos Lyrans Noblesser är USA – Berätta om tre läsvärda amerikanska böcker! 
 
 
 
Jag gjorde som jag så ofta gör och valde de första tre böcker som poppade upp i huvudet – nämligen tre av mina absoluta favoriter. Jag har ett hedersomnämnande också, för jag kom på en till som jag bara inte kan utelämna… 
 
 
 

#1 – Den hemliga historien av Donna Tartt

 
Föga förvånande för er som varit här förut. Detta är nog min favoritroman någonsin, och en av få som jag läst om otaliga gånger på både originalspråk och i översättning. Helt fantastisk på alla sätt och vis, jag älskar den. 
 
 
 
#2 – The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides
 
Jag älskar allt av Eugenides, men The Virgin Suicides smäller nog högst. Eller? Middlesex är ju också ljuvlig. Men jag älskar The Virgin Suicides – som dessutom är en alldeles underbar film av Sofia Coppola – så idag vinner den loppet. 
 
 
 

#3 – The Bell Jar av Sylvia Plath 


Det känns alltid lite som om man är en levande klyscha när man kommer dragande med Plath. Jag vet inte riktigt varför det känns så? Men – faktum kvarstår att The Bell Jar är en av de absolut mest ljuvliga romaner jag vet, på så många olika plan, och precis som de övriga är den en bok jag läser minst en gång om året, gärna oftare. 
 
 
 

Sedan vill jag gärna nämna Another Country av James Baldwin – en otroligt stark roman om New York på 50-talet, om jazzen, om rasmotsättningar, om jazztrummisen Rufus och personerna omkring honom, om homosexualitet, om interraciella relationer… och så vidare.

 
Another Country är en strålande roman – den är både underhållande och upplysande. Baldwin själv beskriver Rufus som ”the black corpse floating in the national psyche”, vilket säger en hel del om teman och tankegångar. 
 
Min professor i amerikansk litteratur lyfte fram denna som en skildring av den amerikanska drömmen också, rent geografiskt. Jag vet inte riktigt om jag hade identifierat det själv, men det kan vara intressant att ha i tankarna. 
 
Han kallade den även för en jazzroman, inte bara på grund av Rufus musik, utan även för att språket på något vis är synkoperat. Också intressant att ha i bakhuvudet! 

Bloggutmaning 365: 182 – Månadsnöjd?

 182. Är du nöjd med den månad du är född i? 
 
Jadå! Visserligen har jag börjat skolan på min födelsedag ett otal gånger (nä, man började inte alltid på en måndag när jag gick i skolan, snarare tvärtom) – men det betydde ju samtidigt att alla hade kommit hem från semestrar och sådär, vilket förstås är kul när det gäller kalas och så. Dessutom har jag väl aldrig varit särskilt upprörd över att börja skolan, men visst är det roligare att vara ledig. 
 
Under Londontiden var det också rätt kul eftersom jag jobbade på somrarna och därmed alltid hade gott om folk att fira tillsammans med! 
 
Hanna och jag fyller år på samma dag, och det är ju också roligt för vi brukar försöka göra något för att gemensamhetsfira, även om det är något enkelt. 

Dagens dikt: Tomma hus i julihetta av Anna Greta Wide

==

Tomma hus i julihetta.
Alla vid stranden, borta många timmar.
Husen sömnigt middagsstilla:
gamla vita villor i mörkgrön skugga,
nya färdiggjorda små ljusa kuber
klängande frejdigt i hjärtlös solgass.
Somliga låsta, andra inte.

Bortglömd
sover en gamling i stolen. Katten tassar
mjukt genom öppen köksdörr.
Tomma hus i julihetta.
Skal kring växande liv och börjande död,
gälla späda röster, iver och vilja,
livets gränslösa viktighet oavkortad
in i minsta leksaksdetalj – och sedan
mognad, begär och dröm – och släckta drömmar,
slocknande ögon, nattro –

 

Den gamle rör sig.
Snabbaste pojken som alltid vinner
kapplöpningen från badet, svänger
muntert sin våta baddräkt. Salt
stänker i ring, och hans rop: jag vann!
väcker åldringar, villor och träd
med glad och skoningslös klarhet.

Anna Greta Wide

==

Bloggutmaning 365: 181 – Födelsedagslängtan?

Veckans tema hos Liie.se är FÖDELSEDAG. 
 
181. Längtar du tills du fyller år?
 
Det vet jag inte om jag kan påstå att jag gör direkt, nej.
 
Det är väl alltid kul att ha en ursäkt att fira lite förstås, och det är alltid roligt att få födelsedagshälsningar, men jag vet inte, jag tror att man längtade mer till födelsedagar i yngre år. 
 
Men i år är i alla fall min födelsedag på en söndag, så jag hoppas få slippa vara med på några konstiga aktiviteter i AF:s regi i alla fall. 

”Jag har gjort så många brott att det kan vara svårt att komma ihåg alla de som inte gett något större resultat”

Michael Rosenberg, ordförande för Sverigedemokraternas valberedning på risknivå, har begått så många grova brott att han inte själv minns vilka de är. 
 
Kommentar överflödig, känns det som va? 
 
”I sin vandelsförsäkran till partiet satte han kryss i den ruta där kandidaten bland annat lovar att han eller hon inte nu eller tidigare i livet varit straffad.

DN och HD frågar varför han fyllt i rutan.

Är det inte att mörka?

– Nonsens, jag har inte mörkat, säger han.

Dagens dikt: Like the touch of rain she was av Edward Thomas

Edward Thomas var en walesisk poet och författare som dog i slaget vid Arras under första världskriget. 
 
==
 
Like the touch of rain she was
On a man’s flesh and hair and eyes
When the joy of walking thus
Has taken him by surprise:

With the love of the storm he burns,
He sings, he laughs, well I know how,
But forgets when he returns
As I shall not forget her ‘Go now’.

Those two words shut a door
Between me and the blessed rain
That was never shut before
And will not open again. 

 
== 

Smakebit på søndag – 29/6 – Steglitsan av Donna Tartt

Veckans Smakebit kommer ifrån den alldeles fantastiska Steglitsan av Donna Tartt. Jag har hållit på med den i några dagar och det är en riktig tegelsten – jag njuter av varenda sida! På sätt och vis vill jag bli klar så jag får veta vad som händer – men på sätt och vis vill jag verkligen aldrig att den ska ta slut. Jag har kommit ungefär halvvägs nu, och förstår då verkligen varför den är så rosad och prisbelönt. 
 
Här finns en artikel ur Huffington Post från tidigare i veckan som argumenterar varför detta borde vara boken som alla läser i år. 
 
 
 
”Det gjorde mig beklagligt hänförd när folk tog fel och trodde att Hobie var min pappa. Trots att han var gammal nog att vara min farfar, visade han upp en kaft i stil med de äldre europeiska pappor man såg på East Side – förnäma, kultiverade fäder som var inne på andra giftet och som fått barn vid femtio och sextio. När man såg honom stå elegant klädd och dricka espresso och fridfullt titta ut över gatan, skulle han lika gärna ha kunnat vara en schweizisk industrimagnat eller en restaurangägare med en eller två Michelinstjärnor, gedigen, sent gift, välbärgad. Varför, tänkte jag när han kom tillbaka med rocken över armen, varför hade mamma inte gift sig med någon som han? Eller mr Bracegirdle, en man som hon faktiskt hade något gemensamt med, någon som tyckte om att gå på konstutställningar och höra stråkkvartetter, att botanisera i bokhandeln, någon som var uppmärksam, kultiverad, snäll? Som skulle ha uppskattat henne och köpt vackra kläder åt henne och tagit henne med till Paris när hon fyllde år och som skulle ha gett henne det hon förtjänade?” 
 
 
Fler Smakebitar hittar du hos Mari på Flukten fra virkeligheten!