Älskar folk som låtsas att de är där någonstans de inte är när de pratar i telefon och är sena på spårvagnen.
Så skottskadad man blev alltså skjuten? Vilket sammanträffande! 
Nej. Inte riktigt snö. Men inte långt ifrån! 
För övrigt börjar resan väl. Busschauffören har ”glömt satelliten” så jag kan inte köpa biljett. Han ”tror” att jag kan köpa biljett på tåget. Detta blir spännande! Men notera gärna i överkanten av skärmdumpen att Marian Keyes har favoritat min tweet. Every cloud!
But Time drives flocks from field to fold;
When rivers rage and rocks grow cold;
And Philomel becometh dumb;
The rest complains of cares to come.
The flowers do fade, and wanton fields
To wayward Winter reckoning yields:
A honey tongue, a heart of gall,
Is fancy’s spring, but sorrow’s fall.
Thy gowns, thy shoes, thy beds of roses,
Thy cap, thy kirtle, and thy posies,
Soon break, soon wither–soon forgotten,
In folly ripe, in reason rotten.
Thy belt of straw and ivy-buds,
Thy coral clasps and amber studs,–
All these in me no means can move
To come to thee and be thy Love.
But could youth last, and love still breed,
Had joys no date, nor age no need,
Then these delights my mind might move
To live with thee and be thy Love.
Stories from the city, stories from the sea 