Tack, Försäkringskassan!

Nu ska jag göra något som folk inte brukar göra, nämligen hylla Försäkringskassan! Jag fick ett konstigt brev från dem igår där det stod att jag skulle få minimibeloppet i ersättning, alltså typ 170 kronor per dag. Eh nej, det ska vara baserat på a-kassan liksom. 
 
((Detta är alltså det som Arbetsförmedlingen ställde till med å det grövsta för ett litet tag sedan, jag är inte arbetslös nu.)) 
 
Dessutom ville jag hemskt gärna veta NÄR jag får någon utbetalning eftersom de redan är massor av veckor försenade. På Mina Sidor kan man (detta är kasst) inte se sin utbetalningsspecifikation förrän dagen innan. Det ska stämma med 14 dagar efter att försäkran kommit in, men eftersom det blivit så fel hos AF vågade jag inte riktigt lita på det. 
 
Alltså förväntade jag mig att få sitta i telefonkö i typ tre timmar utan att bli klokare. Men icke! De elva minuternas kötid blev kanske fyra-fem, och jag pratade med en ypperligt trevlig dam som förklarade allting och berättade att utbetalningen kommer på tisdag, och räknade till och med ut nettobeloppet åt mig. 
 
Kanonservice. Har nästan bara hört folk förbanna att ringa deras kundcenter och var verkligen inte positivt intälld. Men nu så! Snyggt! 

2014: 136 – Onda flickor av Alex Marwood

Alex Marwood är pseudonym för journalisten och författaren Serena Mackesy. Bara så att vi har det klart för oss 🙂 

 
Jag har hört talas om denna boken rätt länge känns det som – och nästan enbart i positiva ordalag. Vilket jag förstår, för den är verkligen riktigt bra. Otroligt välskriven! 
 
För 25 år sedan anklagades 11-åringarna Annabel och Jade för att ha mördat en liten flicka. De fick en ”vuxen-rättegång” (jf. fallet James Bulger) och blev ”fängslade” på olika anstalter. De släpps till slut med nya identiteter – och på villkor att de aldrig någonsin ses igen. 
 
Men det gör de ju, naturligtvis. 
 
Amber jobbar som städchef på nöjesfältet i den lilla kustorten Whitmouth. När hon hittar en död kvinna i spegellabyrinten startar en serie brutala mord på den lilla orten. Kirsty är journalist från Surrey (jag tror att Whitmouth ska föreställa Kent eller möjligen Essex) och åker dit för att bevaka händelserna. När de två träffas känner de genast igen varann… 
 
Och som sagt. Otroligt välskriven roman – och spännande så det räcker och blir över. Ett par av karaktärerna är beskrivna på ett sådant sätt att man ryser vid blotta tanken på dem. Flashbacksen som berättar om dagen då lilla Chloe dog är tydliga och ställer inte till med förvirring, som jag tycker att flashbacks kan göra ibland. Slutet lämnar många tankar – det är några dagar sedan jag läste boken men jag tänker fortfarande på just slutet. 
 
Stephen King säger: “The suspense keeps the pages flying, but what sets this one apart is the palpable sense of onrushing doom.” Jag håller med honom. 

”Makaronipudding” med bacon och paprika

Igår visste jag helt säkert två saker jag ville ha till middag. 
 
1. Bacon
2. Pasta
 
Tänkte ju carbonara men hade ingen parmesan och kunde inte riktigt rättfärdiga att köpa. Tänkte då något med crème fraiche och paprika (tre för 14:- på Lidl!) – vilket det blev, men inte som jag hade tänkt för det slutade i någon sorts makaronipudding. Vilket jag aldrig lagat förut och knappt ätit heller. 
 
Anyway. Jag stekte baconet, som alltid i ugnen och lät rinna av på papper ett tag innan jag hackade det ganska grovt. Kokade snabbmakaroner, hällde dem i en form, rörde ihop en äggstanning med lite crème fraiche i (kryddar med salt, svart- och vitpeppar och lite paprikapulver), hackade lite av varje paprika (grön+röd+gul) samt en rejäl vitlöksklyfta, blandade ner alltihopa i makaronerna och toppade med lite överbliven riven ost. 
 
In i ugnen på 200 grader i… 45 minuter kanske, beroende på hur ”tät” äggstanningen är. 
 
Ätes med fördel med sked. Otroligt gott – och billigt blev det ju också. Paprika är ju normalt ingen budgetingrediens men för det priset så. Tre matlådor blev det också. Jag estimerar att alltihop kostade under fyrtio kronor och då har jag nog ändå tagit i lite grann. En otroligt god maträtt alltså, för cirkus en tia per portion. Dessutom balanserad vad gäller näringsämnen. En liten tomatsallad till kostar inte heller många kronor nu – mitt Ica tar 15:- / kg för svenska. Vilket betyder att man verkligen göra en stor laddning italiensk tomatsås. 
 
Men det får vi ta i nästa vecka 🙂 

Vi firar femton år!

Så mina vänner – femton år! Inte riktigt klokt. Men väldigt roligt. Det hette reload ett tag, sedan dagbok på nätet, sedan online journal, sedan Diaryland och Livejournal, lite blogspot och… ja. Sedan blev det blogg. 
 
Eftersom det trots allt är Throwback Thursday så kan jag meddela att idag för tio år sedan passade jag min chefs katt (som naturligtvis rymde ut i huset), kom hem därifrån på kvällen och upptäckte att killarna stod och spelade golf mitt i gatan (det slog gnistor om klubborna mot gatstenarna kan jag meddela) vilket ledde till en jättefest och en man i sina bästa år yttrade repliken: ”I think I might love you but I’m moving to Australia tomorrow and OH LOOK A BANDANA!” 
 
Och Malin drack gin och Lilt. 
 
Tyvärr minns jag inte vad jag skrev den 31 juli 1999, men jag var sexton så förmodligen något om indieband och sånt. 
 
Grattis på femtonårsdagen!