2014: 143 – Svart fjäril av Anna Jansson

Herregud, vad jag har läst Maria Wern-böckerna i konstig ordning! Så blir det när man plockar upp något av ren chansning i en pocketlåda på Coop Konsum Hunnebostrand… (i julas, När skönheten kom till Bro) och sedan läser vidare i den ordning som de råkar komma. 
 
Jag trodde nämligen att jag hade blivit lite tokig när jag började läsa Svart fjäril och den inte utspelade sig på Gotland. Men nädå – det råkar bara vara så att denna är mycket tidigare än de andra jag har läst. 
 
Men detta kan nog vara min favorit hittills. Kanske. Det är en oerhört spännande bok! 
 
Stora bränder skakar Örebro. Per Arvidsson är nedslagen och sårbar efter att hans förhoppningar om Maria Wern slagits i spillror, men när han träffar läkaren Felicia blir allting nytt, spännande och bra. Han får även reda på att han har en syster som han aldrig känt förut, Pernilla, som bor ihop med den underlige Svenne. Hans kollega Lena kämpar på med sitt och sin syster som är svårt utvecklingsstörd efter att ha drabbats av FAS. 
 
Parallellt med nutidsberättelsen följer vi barnet Pyret. Hon är vuxen nu, men har inte tagit itu med barndomen. Alls. 
 
Jag tycker att Anna Jansson har lyckats väldigt bra här – det finns nämligen minst fyra möjliga gärningsmän utefter det man vet och de slutsatser man kan dra – och egentligen är ingen sådär jättemycket mer misstänkt än någon annan. Eller, det kanske bara kändes så, ibland fastnar man ju i ett tänk som är svårt att ta sig ur. 
 
Hur som helst, kanonbra bok men jag saknade Maria Wern, som spelar en väldigt liten roll. Jag undrar dessutom hur de lyckades göra en Wern-film av den, men jag antar att det krävdes en hel del poetisk licens 🙂 

2014: 142 – Vila i frid av Sofie Sarenbrant

När det blev bekräftat att Sofie Sarenbrant kommer till Spänningsminglet på Bokmässan släppte jag det jag just då hade för händer och bestämde att jag måste bli lite mer à jour – Vecka 36 och Istället för dig har ju faktiskt några år på nacken. Lika bra att läsa i ordning när alla ändå finns på E2GO bestämde jag, och då blev det alltså dags för Vila i frid. 
 
På det exklusiva spat Yasuragi i Hasseludden hittas en känd skådespelerska livlös – men inte död –  i ett hett badkar. Under samma dygn hittas ett äldre gift par, hand i hand, döda i sin säng. Rättsläkaren hittar höga halter av sömnmedlet Halcion i blodet hos alla tre. Kort därpå inträffar två dödsfall till, och Emma Sköld på Nackapolisen börjar undra om det inte rör sig om ett brott i alla fall… 
 
Parallellhistorierna tycker jag är intressanta, delvis Sofies privatliv och relation med sin syster, som också spelar en roll i berättelsen, delvis hotellchefen Peters privatliv med sin (bipolära?) fru, och en hel massa annat därtill. 
 
Jag tycker att detta var en stenspännande och riktigt bra bok. Lite psykologisk thriller över det, till och med. Jag hade mina misstankar sisådär mitt i, men trodde att jag blev överbevisad. Älskar sådant i deckare. 
 
Men… jag börjar störa mig lite på begreppet deckare nu, särskilt efter att ha läst Gillian Flynn. Krim är mycket bättre! Nu förekommer det ju detektivarbete i större delen av särskilt svenska kriminalromaner, men ändå, jag är inte övertygad. Heja Norge. 
 
Men – ja, jag rekommenderar denna å det varmaste – men kommer inte att köpa pappersvariante om jag inte hittar den till vrakpris. 

Texas – Sleep

När jag jobbade på ORC lyssnade vi alltid på Virgin Radio. Vilket av och till var ganska ansträngande då en tjej som jobbade där sjöng med i allting – jättenasalt, jättepipigt – och jättefalskt. 
 
Men – denna gillade hon inte och knep alltså näbb – men jag älskar den! Det tog hur lång tid som helst innan jag fick reda på vilket låt det var – Google var inte lika skarpt då – jag förstod ju att det var Texas, men… 
 
Här är den i alla fall. Jag tycker att den är fantastisk! Detta är en speciell video för Children in Need, för övrigt. 
 

Nja



Om något står – stod – jag PÅ en hållplats.

Men rolig var den. Verkligen! 😉

(Pappa – de var visst vindflöjlar med lyktor på.)

Nu på den i särklass fullaste buss jag har sett i linjetrafik. Herregud!

Smakebit på søndag – 24/8 – Mörka platser av Gillian Flynn

 
Jag tyckte ju väldigt mycket om Gone girl, och detta ett av de självklara valen när jag fick mitt nya E2GO-abonnemang förra helgen. Hittills är den – som väntat – fantastisk. 
 
 
”Det var meningen att han skulle ha städat en timme tidigare, men Diondra hade gnällt och sagt att det var jullov, och att han skulle låta bli. Alltså var sophinken i kafeterian fylld med gamla läskburkar som det rann sötsliskig vätska ur, omslagspapper som funnits runt smörgåsar som var nedkletade med kycklingsallad och mögliga portioner av sista lunchen från läsåret 1984, som varit hamburgergryta med söt tomatsås. Allt lika ruttet. Han fick lite av alltihop på tröjan och jeansen, så förutom ammoniak och skurmedel luktade han nu gammal mat också. Han kunde absolut inte gå hem till Diondra så här, det hade varit idiotiskt av honom att ens fundera på att göra det. Nu måste han cykla hem och ta itu med sin mamma – han skulle säkert få en halvtimmeslång föreläsning – ta en dusch och sedan cykla tillbaka hem till Diondra. Om hans mamma inte gav honom utegångsförbud. Fast det sket han i, han skulle sticka i alla fall. Det var hans kropp, hans hår. Hans jävla bögiga svarta hår.”
 
Ur Mörka platser av Gillian Flynn, Modernista: 2012
 
Fler Smakebitar finns hos Mari på Flukten fra Verkligheten! 

Vad är okej att göra på vagnen?

Ät hur mycket korv med räksallad du vill. Måla gärna naglarna också. Men för min del är högljudda mobilsamtal det absolut värsta. Finns det något mer irriterande? Särskilt på andra språk så man inte kan tjuvlyssna 😉 
 
Eller ja. Jag blev lite sur när en gubbe spillde körsbärsvin på min sko häromveckan. Men det är en världslig sak. Det gick bort i tvätten. 

Doktor Schenkers Julansjovis – Ur Till bords med Saltöborna

Har hon blivit alldeles galen? Julansjovis med fyra månader och tre dagar kvar till julafton? 
 
Nädå, men en frände i en Facebook-grupp önskade ett recept på ansjovis som håller, och jag kan inte klistra in hela alltet i en kommentar – så jag lägger den här! Kommer ur den härliga kokboken Till bords med Saltöborna av Viveca Lärn. 
 
Doktor Schenkers Julansjovis
 
Ta fram en treliters gryta med lock och fyll den med skarpsill. 
 
Dessutom: 
6 dl strösocker
4 dl salt
1 tsk mald kryddpeppar
1 tsk mald svartpeppar
½ tsk malda nejlikor
6 söndersmulade lagerblad
20 gram sandel
 
När hummerfisket satt igång på hösten börjar Doktorn spana efter skarpsill. Senast i oktober ska den kryddas för att vara bra till jul. 
 
Proportionerna på ingredienserna ovan är lagom att tillsammans med skarpsillen fylla en treliter gryta eller hink (eller spann, som man säger på Saltön). Skarpsillen ska inte vara rensad. 
 
Man varvar i spannen så att kryddor är närmast botten och överst. 
 
Sandel från Indien sätter Doktorn till för att ansjovisen ska bli röd. 
 
Spannen ska ha lock på och förvaras i Doktorns jällare i en temperatur mellan 10 och 14 grader. Kallare får den inte stå, för då mognar den inte. Lagringen pågår i cirka 8 veckor och då och då måste ansjovisen vändas i spannen. Använd inte vassa verktyg som kan skada fisken. 
 
När julansjovisen väl är klar förvaras den i kylskåp. Annars kan den bli jäst. 

2014: 141 – Rottweilern av Ruth Rendell

 Jag har inte läst jättemycket av Ruth Rendell, tre Wexford och en av hennes psykologiska thrillers – detta är en i det senare facket. Otroligt spännande, hon är en helt fantastisk berättare.

Rottweilern cirkulerar runt ett hus i Marylebone, närmare bestämt på Star Street där jag har gått otaliga gånger, som innehåller ett antal hyresgäster – datorexperten Jeremy, det omaka paret Ludmila och Freddy Perfect, och Will som ser ut som David Beckham men har grava inlärningssvårigheter (men backas av sin moster Becky, som inte bor i huset) och en antikaffär, som drivs av hyresvärdinnan Inez med hjälp av assistenten Zeinab, en hårt hållen muslimsk pakistanska. Eller…? Inez är ensam och ser sina hyresgäster som något av en familj – hon är lite beroende av dem, och lägger sig därför inte i deras liv mer än nödvändigt – även när det verkar lite konstigt. Ludmilas ryska accent till exempel kommer och går…

Ett antal unga flickor hittades mördade med två gemensamma nämnare – mördaren har tagit en sorts trofé från dem. Hen har även bitit dem, därav rottweilerstämpeln.

Men det finns en sak till som de har gemensamt. En doft.

När flera av de stulna föremålen dyker upp i Inez butik blir även hon indragen i intrigerna.

Man får veta tidigt vem mördaren är. Och det gör ingenting. Någon skrev en sur recension on att Rendell försöker att ”avmystifiera seriemördaren” men det vet jag inte riktigt. Jag tycker att detta är en välkomponerad psykologisk thriller och jag tycker att Rendell är så otroligt bra.

Och som vanligt tycker jag att det är extra kul när jag känner igen mig i böckers miljöer! I denna nämns till och med Gloucester Terrace, där vi bodde första tiden i London, vid namn – och alla andra gator däromkring är ju också bekanta – Sussex Gardens, Praed Street, Edgware Road, Abbey Road och alla smågatorna.

Så, riktigt bra! Och snyggt omslag också, som vanligt.