Heja Pelle!

Ja, jag tycker att det är roligt att en av Saints nya stjärnskott heter Pelle. Ja – han heter Pellè, egentligen, men i löpande text skriver alltid de bara Pelle. 
 
Det var lika roligt i skoaffären så fort det kom något i pelle-skinn. 
 
Godmiddag på er! 

PS: Resultatet är ju inte direkt otrevligt att se heller. Men sex minuters tillägg? Det är länge. Även hos Millwall. 

2014: 144 – Mörka platser av Gillian Flynn

Eftersom jag blev så förtjust i Gone girl var det en självklarhet att läsa allt annat av Gillian Flynn så fort som möjligt, och Mörka platser blev först. Ja, det är ju inte så många att ta sig igenom, men i alla fall. Vassa föremål finns redan på plattan 🙂 
 
Libby Day är förbannad. Oj, vad arg hon är. Hela tiden. På allt. Men det kanske inte är så konstigt, då hon är den enda överlevande efter präriemassakern som skedde tjugofyra år tidigare, när hennes bror brutalt mördade hennes mor och systrar. Libby var bara sju år gammal, men det var hon som lämnade vittesnålet som fällde Ben, som nu sitter i fängelse på livstid. 
 
Libby har levt av en sorts stödfond som startades för ”Baby Day” – men nu är pengarna snart slut. Och jobbat tänker hon inte göra, om det går att undvika. Så när hon blir kontaktad av Mordklubbem, en förening för folk som är besatta av hennes historia, kan hon inte låta bli att ta chansen att tjäna lite relativt lätta stålar. Kontakten med dem får henne att inse att allting kanske inte ser ut riktigt som hon trodde, och sätter henne i kontakt med andra personer. Som sin far, till exempel. Hon hälsar även på Ben i fängelset för första gången. 
 
Det är nutid och dåtid om vartannat, men det blir faktiskt inte rörigt. Dåtidsberättelsen är främst de sisådär femton timmarna innan morden begås, vilket är jätteintressant att följa. Detta var ännu en sträckläsningsbok, jag ville bara inte sluta! En fantastiskt väl sammansatt kriminalroman med väldigt välkomponerade karaktärer. 
 
Vissa älskar slutet, andra avskyr det. Jag blev i alla fall förvånad! 

Intressant yrkesval

Min gamla kompis Dave Loco (han heter faktiskt så, men nu när han har blivit stor i branschen har han börjat använda sig av sin mammas flicknamn istället) tryckte upp sitt CV på glasunderlägg, listade ”ability to type text messages with toes” under sina special skills, och angav sin jobbtitel som frilansfilosof. 
 
Nu har han fått en konkurrent i jobbtitelfighten. 
 
 

Tematrio: Långbetitlad

 
Åh! Bara jag såg veckans tema hos Lyran, som är LÅNGBETITLAD, poppade två titlar in i huvudet på mig, två böcker som jag avgudar och därmed började le åt – sedan scrollade jag ner och såg att Lyran herself har båda på sin lista och nu har jag därmed lite leendeträningsvärk i käkarna. Bästa sortens träningsvärk 😉 
 
 
        
 
Först och främst – The Guernsey Literary and Potato Pie Society – eller Guernseys Litteratur- och potatispajssällskapav Mary Ann Shaffer – eller som jag och Karin kallade den, Potatisboken rätt och slätt. En av de finaste böckerna om vänskap och litteratur i konjunktion jag vet. 
 
Sedan, ännu en av Karins och mina favoriter, nämligen A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers, eller Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. En helt fantastiskt fin skildring av kärlek, kulturkollisioner och frustration. 
 
Sedan, The Curious Incident of the Dog in the Night-Time – eller Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon. En roman som jag tror att många av oss kan lära oss väldigt mycket av. Den har sannerligen den där förmågan att få en att sätta gapskrattet i halsen – det vi tycker är komiskt är inte det minsta roligt för huvudpersonen Chris, som är autist savant. 
 
((Jag läste alla tre på engelska, och det är därför jag främst har nämnt dem vid sina engelska titlar. Titlarna har dock översatts väldigt likt i alla tre fall.))