Vecka 36

Jag har fortfarande väldigt svårt för det här med att tänka i ”veckor”, alltså vecka 14 och vecka 37 och sådär. Man använder sig inte av sådan tideräkning i England – hör du ”week 8” i något sammanhang så betyder det nästan säkert åttonde veckan i en studietermin. Möjligtvis graviditet, men då säger man väl snarare ”eight weeks gone” eller så. 
 
Men – nu kommer jag att komma ihåg att vecka 36 börjar imorgon efter att ha sett denna underbara bild där Sofie Sarenbrants dotter sammanfattar boken med samma namn: 
 
 

Helt ofattbart att det är över två år sedan jag läste denna och Istället för dig! 

Per Fritzell i Sommar i P1

Det är ju inte så ofta som man instämmer i precis allting en recensent skriver. När jag skulle skriva detta inlägget googlade jag förstås efter en bild på Mr F himself, och hamnade på GP:s recension av programmet – som jag hade kunnat skriva själv, om än mindre elegant. Jag håller med Tobias Holmgren i allt! Särskilt övertydlighetsvarningen, som jag misstänkte redan vid första introt. 
 
Det är ett dömysigt program, hur som helst. Det passade mig perfekt att lyssna på i svinottan imorse innan jag ens ville fundera på att förflytta mig ur bädden. 
 
Sedan går det ju inte att komma ifrån att slutklämmen höjer hela alltet ett rejält snäpp. För sån är jag. 

När grannarna spikar…

…går jag ut och fikar. Förbannade idioter. 
 
 
Fast det går ju bra det också. Men det är störande att behöva sitta och vänta på att kunna åka hemifrån för att ingenting är öppet! Och att inte ens Pressbyrån öppnar före 10 på söndagar? Och sedan att inte gamla Bogö hade DN. 
 
Men idag är det äntligen dags för strumpbyxor och stövlar, och jag har hört två roliga yttranden: 
 
”Prästen snarkade så in i helvete, så jag åker hem nu.” – schleten herre på spårvagnen. 
”Alltså, man blir ju så jävla trött av kaffe.” – hipstergosse som fick ivrigt bifall av sin gossevän. 
 
Sedan tänkte jag kanske gå på Stadsmuséet. 

Jesper Rönndahl i Sommar i P1

Igår kväll fick jag äntligen tummen ur och lyssnade på min blivande make Jesper Rönndahls Sommar-program!
 
Åh, så bra! På så många nivåer. Jag gapskrattade för mig själv när han pratade om att hans föräldrar borde ha misstänkt att han var en viktigpetter från ung ålder, och att det kanske var ett misstag att ge honom Barnens Lexikon i present eftersom det betydde att de sedan fick rasta honom ”som en överviktig cocker spaniel”. 
 
Lyssna, det är skitbra! 
 
Musiken var också bra – särskilt sista låten där jag fick en jättekonstig flashback. En gammal vän spelade in en bland-CV åt mig för ett antal år sedan med bland annat nedan låt på. Jag hade totalt glömt av den och har nyligen fått kontakt med sagda vän igen. Hade aldrig hört låten innan jag fick den på skivan och nu hade jag glömt hur bra den är. Och bokstavligen RÖS när jag hörde introt, men kunde inte komma på vad det var. Förrän efter en liten stund 🙂 
 
Dessutom minner den mig om många andra kvällar där jag har dansat till just Joy Division. Rätt så många gånger. 
 
 
Annars så… ja, jag var och röstade på Stadsbiblioteket (blev lite förvirrad av alla valsedlar kan man säga, till slut letade jag bara efter fyra färger och försökte lösa vad jag skulle plocka ihop därefter, jag kände mig jättekorkad), försökte köpa foundation på H&M, köpte foundation på Tiger istället (där jag även köpte ett billigt fodral i form av ett gammalt kassettband till jobbtelefonen som inte passar riktigt, missnöjet är stort), sprang på pappas kusin B som satt och drack vin på något ställe på Avenyn, gömde mig från ösregn på ett litet kafé, unnade mig en sallad till middag på pizzerian runt hörnet, kom hem, löste korsord och råkade börja titta på fjärde säsongen av Gossip Girl på DVD vid sidan av korsordslösandet och… därför är jag vaken. 
 
Men ingen skada skedd. Imorgon behöver jag inte gå upp förrän jag har lust! 😉 

2014: 145 – Andra andningen av Sofie Sarenbrant

Det är Stockholm Maraton. Temperaturen är lägre än på julafton. Trots att detta är det tiotusentals löpare som står redo. 
 
För somliga blir loppet kort.
 
Ett år tidigare dog en ung flicka, Wilma, i en fallolycka under en träningsrunda med sin löparklubb. Alla utom hennes pappa Johan tror att det antingen handlade om självmord eller just en olycka. 
 
Emma Sköld, som vi fick lära känna i Vila i frid, är nere vid banan för att heja på sin syster Josefin. Nja, först har hon en rendez-vous med nye moatjén i en källare. När offer nummer två hittas i Rålambshovsparken finns hon i närheten och blir förstås engagerad i fallet. 
 
Detta är något så intressant som en deckare i realtid – den börjar klockan 12 och slutar klockan 16 och det är ungefär så lång tid det tar att läsa boken i normal takt också. Man är liksom med på riktigt, förstår ni hur jag menar? Det flåsar i ryggen och man flåsar själv efter lösningen. Mycket skickligt. 
 
Och ja, spännande och definitivt sträckläsningsmaterial, mycket bra av Sarenbrant och jag ser fram emot att läsa Visning pågår härnäst! Eller ja, det får nog bli något emellan – för mycket av det goda kan bli tröttsamt! 😉 

Ljuvligt gott på Yalla Yalla

Igår kändes det som om jag hade sprungit ungefär non-stop hela dagen – och pulsen gick inte ner förrän jag och Camilla planterade oss på härliga Yalla Yalla, som C dessutom har den stora förmånen att ha som kvarterskrog! 
 
Oerhört mysigt ställe med vacker mural. 
 
 
Maten var jättegod och vinet också (Shiraz i glaserad keramikkaraff – från ölkran!) men sällskapet förstås allra godast. 
 
 
Shish Taouk med sallad, grönsaker och tzatsiki… 
 
 
…och underbar råstekt potatis med vitlök och någon trevlig ört, kanske dragon och rosmarin. 
 
Bra service, skäliga priser, utmärkt läge och jättegod och fräsch mat. Tummarna upp, hit kommer jag igen! 

Hej!

Sitter på bussen. Med en full man i övre medelåldern halvt i knät. Han har läst en debattartikel om gravidsmalhetsen i snart en halvtimme. 
Poängen med detta inlägget var att jag fick en iPhone på jobbet idag och ville testa kameran och appen.