Martina Montelius i Sommar i P1

Som jag nämnde igår började jag lyssna på Martina Montelius Sommar igår, och på väg hem lyssnade jag färdigt. 
 
Och det var ju underbart! Det fanns alldeles lagom mycket av allting. Extra roligt att det var direktsänt, det tycker jag är lite extra trevligt. 
 
Vänskap, kärlek, drama, poesi, litteratur, humor, hemliga försändelser, kärleksbrev, dubbelnougat, lemonad, böcker med vågiga sidor pga läsning i badkaret, barn som springer åt tre olika håll där inget av hållen är samma som mamman skulle önska… 
 
När hon berättade om hur hon skrivit ett hittepåbrev till en vän baserat på en karaktär som hon fantiserade fram ur ett sönderrivet fotografi började jag faktiskt skratta mitt i spåren vid Vasaplatsen. No joke! Herregud, så roligt det var. 
 
Härlig och speciell musik var det också, en väldigt skojig dansk visa bland annat. 
 
Det blev väldigt rörande på sina ställen, minst sagt. Och sorgligt. Ett riktigt bra program tycker jag, och jag är som vanligt väldigt glad i att bli positivt överraskad, särskilt när det är mina egna fördomar och min egen kassa inställning till något eller någon som jag inte gett en riktig chans som får en törn! 🙂 
 

2014: 147 – Män kan också amma av Jonas Cramby

Jag kände ju genast igen namnet Jonas Cramby när jag såg det på en bokrygg, men det tog en liten stund innan jag kom på vem han är. Det är ju Jonas Cramby! 
 
Och han har samlat sina krönikor i en bok, och den boken heter Män kan inte amma och den är otroligt rolig. Jag läser inte Café själv – jag är väl inte målgruppen – men tack vare Fredrik Backman hamnar jag ju alltsom oftast på sidan, och det är ju inte ovanligt att Cramby syns där och att man hamnar på en länk eller två som leder till honom. 
 
Och vilka otroligt välskrivna krönikor – om att vara man, hipster, pappa, och så vidare. De är helt fantastiskt roliga – och tänkvärda. Jag läste gående mellan busshållplatsen och jobbet någon dag förra veckan liksom. Det är något oerhört charmigt med skildringar av barn- och ungdomstid i småorter också, jag vet inte vad det är för jag identifierar mig ju inte med det… och jag är nog rätt glad att jag inte växte upp i Kvänum. 
 
Ett citat jag alltid kommer att bära med mig: 
 
”Ät aldrig banan och drick aldrig proteindryck utan underbyxor”
 
Jag tycker att det är en ganska vettig livsregel och önskar att alla följer den. Inte för att jag har erfarit motsatsen, men jag har ingen lust att göra det heller, tack. 

2014: 146 – Du går inte ensam av Mari Jungstedt

Jag vet, jag tjatar om det varenda gång, men jag tycker så himla mycket om Knutas och Karin! Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem i ett förhållande dock (nej, det är ingen spoiler, det tycker jag faktiskt inte) – eller snarare – när jag såg att de blivit tillsammans blev jag lite besviken, men det var ogrundat för det blev väldigt bra, faktiskt. Och det där med mänskliga karaktärer skildras väldigt väl i Knutas depression, delvis efter skilsmässan från Line och delvis efter en traumatisk händelse i tjänsten på Gran Canaria. 
 
I alla fall. 
 
Treåriga Vilma är med sin mamma på jobbet. Plötsligt försvinner hon spårlöst. Bara hennes skor finns kvar på plats. Detta blir Karin Jacobssons första ”egna” utredning. Strax därpå försvinner en annan liten flicka från Hemse marknad. Flickans pappa Johan är redan i känslomässigt kaos då han upptäckt att hustrun Anna säljer telefonsex på nätterna när han är på jobbet, han börjar supa och får gå i stödsamtal i kyrkan. 
 
Så plötsligt hittas Anna ihjälslagen och nertryckt i en Amerikakoffert i vattnet. Den blodiga spaden står utanför Johans hus – och dottern Heidi är fortfarande borta… 
 
Jag tycker att denna är lika bra som Jungstedts tidigare. Hon är ju ingen Agatha Christie, men hon är en god historieberättare, inte tu tal om den saken. Men vet ni vad? Jag skulle nästan vilja läsa en roman om Knutas och Karin (och några av de andra) som inte handlar om polisarbete. Karaktärerna är nämligen så himla bra. 

Felix ”PewDiePie” Kjellberg i Sommar i P1

 
Jag vet faktiskt inte om jag hade hört talas om PewDiePie innan presskonferensen gällande Sommar – men jag förstår ju nu att han är otroligt stor. Hörde dessutom bra saker om hans program, så jag tänkte att jag kan ju lyssna när jag ändå är i gång! 
 
Och det var ju ett riktigt trevligt program. Jag tycker att han har en ganska mysig röst, och låter som en ganska avslappnad kille. Även om jag verkligen inte förstår mig på det här med videospel om det inte är Super Mario Bros 3 eller liknande. 
 
Jag hade det på i bakgrunden när jag löste korsord och sådär, så det var inte så att jag hängde vid varje ord direkt, men absout, det var underhållande och biten med flickvännen är ju dögullig. De bor i Brighton nu och jag ska säga till Lana att hålla utkik efter honom. Hon gillar ju dessutom WoW 🙂 
 

Dammsugarförsäljare Blues

Hade ännu ett sådant där ap-bra möte med min chef imorse. Nya saker på väg in och jag får vara med och forma och fixa från grunden. Hon ba’ ”Vi delar på det som behöver göras, du får göra det du tycker är roligt” – det är en väldigt skön inställning från en högt uppsatt person tycker jag. 
 
Så vi firar det med en dammsugare. 
 
 
Det var vääääldigt längesen jag åt en dammsugare sist. Att det kan vara så himla gott. Jag äter nästan aldrig fikabröd på dagarna – det händer kanske någon gång varannan vecka – men vem kan motstå en dammsugare liksom? 
 
Idag åker mamma och pappa till Sardinien – jag är både avundsjuk och inte. Jag vill gärna ha lite sovmorgnar och äta god italiensk mat, men samtidigt vill jag… jobba. Är det helknäppt eller? Det är en härlig känsla i alla fall! 
 
Så jag kamperar i Backatorp inatt. Imorgon kväll ska jag fika med Rebecka, på torsdag träffa Hanna och på fredag äta middag med Ida-Klara och Micks som kommer på röjarhelg till Göteborg från Färgelanda och Uddevalla. Jag tänkte nog skippa röjandet, personligen. Och på lördag ska jag träffa Jossan och kanske lite ungar. 
 
Busy vecka ahead alltså, men det är ju bara roligt. Om än inte jättelägligt efter helgens loss-shoppning, men vad fasen. Jag gillar makaroner också. 
 
Vadå, ni undrar över titeln på inlägget? 
 

Åh, som tiden går..:!

Haha, igår var det tio år sedan jag lurade i en kille på George + Dragon att jag var kirurg (det var han som började och sa att han var läkare, det var han inte). Han slutade tro på mig när jag berättade att på mitt sjukhus tvättar vi patienterna med Cristal innan operation. 
 
Om det är roligt att läsa gamla LJ-inlägg? Yes box. Lite vemodigt också! Idag var det tio år sedan Tim kom upp på mitt jobb oanmäld för att ge mig en chokladcroissant till eftermiddagsfikat, bara för att. Dagen efter dök jag upp på hans (TV-avdelningen på Selfridge’s) med ett Cadbury’s Creme Egg! Åh milde himmel, vad roligt vi hade. 
 
Och imorgon är det tio år sedan jag råkade maila min gamle granne Tom istället för min huskamrat Tom med texten ”Anna says you can keep her Boys II Men CD providing she can keep taking the piss out of you for listening to it.” Gamle grannen blev jätteförvirrad och trodde att jag pratade om mig själv i tredje person men hade ingen koll på någon Boys II Men-CD. Haha!