What are the chances?

A och jag SMS:ar aldrig. Det har hänt typ två gånger, använder alltid Messenger. 
 
Men så tänkte jag att jag får varna honom för halkan innan han går till jobbet eftersom han promenerar och det är inte så säkert att det är saltat på trottoarerna. Och ifall han inte skulle kolla iPaden så drog jag iväg ett SMS. 
 
Och tur var det, för hans klocka hade inte ringt och det var det som väckte honom i grevens tid. 
 
Vilken jäkla rôta va? 

Paus, is, pasta

Hopp, där blev det två veckors paus igen. Jag saknar egentligen inte saker att skriva om – har flera böcker som väntar på uppmärksamheet till exempel, men jag saknar inspiration lite grann. Det är svårt att bli inspirerad till någonting alls i mörkret och rusket, och så har jag varit magsjuk. Alex har varit i Las Vegas och New York i två veckor, så jag har mer eller mindre bott i hans lägenhet. Skönt med lite mer utrymme, och närmare till jobbet. Ska visa det enormt vackra smycket jag fick när han kom hem i fredags lite senare. 
 
Idag är det så halt att jag var gråtfärdig innan jag lyckades ta mig till busshållplatsen, de har inte sandat hos mig ännu och det var verkligen fruktansvärt, det finns lite rabatter att gå i men det är ju sådär lagom praktiskt i längden – och idag var till och med gräsmattan överfrusen. 
 
Igår kväll var jag och Rebecka och åt på Vinopasta. Så himla gott, även om jag kände mig väldigt tråkig som bara tog en carbonara 😉 
 
Men – nu börjar arbetsdagen. Vi hörs lite senare. Idag har jag nöjet att sitta i ett möte mellan 11:30 och 14 – det vore jätteintressant att veta när de har tänkt att man ska käka lunch…! 
 
Happy Monday! 

2015: 2 – Fangirl av Rainbow Rowell

I augusti försökte jag vara med och cirkelläsa Fangirl av Rainbow Rowell. Jag blev klar med den för typ två veckor sedan… 
 
Nu ska jag poängtera att det är inte för att den är dålig. Och att det skulle ta såhär lång tid för mig, som delvis läser väldigt fort och delvis hoppade över stora bitar (huvudpersonen skriver fan fiction, mycket av vilken finns med i romanen och det var bara… blaha) är lite konstigt. 
 
Hur som. Cath och hennes tvillingsyster Wren skriver alltså fan fiction om Simon Snow, en romanhjälte som typ ÄR Harry Potter. Deras texter är omåttligt populära på nätet. Nu är det dags för college, Wren har tappat intresset för fandomen, men inte Cath inte. 
 
Wren bestämmer att hon inte vill dela rum med Cath – det är dags för dem att vara mer individuella personer – och Cath hamnar i ett rum tillsammans med Reagan (som typ ÄR Meghan från Felicity). Hon är rädd för allt och alla och sitter mest i rummet och äter energibars och skriver om Simon Snow, när hon inte går på föreläsningar. 
 
Men naturligtvis släpper detta, mycket tack vare Reagans kompis Levi (en fantastisk karaktär!) och Cath ger sig ut på den stora resan – att växa upp. 
 
Så ja, bra karaktärer, hemska karaktärer, för mycket fan fiction (jag har visserligen aldrig riktigt varit del av någon fandom, så det är säkert mest att jag inte fattar), en fin historia som är lite seg och lite för lång. Helt okej. Jag ser fram emot Eleanor and Park! 

2015: 1 – Expeditionen – Min kärlekshistoria av Bea Uusma

 

Skyhöga (!) förväntningar hade jag på Expeditionen och de infriades med råge. Vilken alldeles fantastisk, fascinerande bok! Jag kände ju till Andrée och expeditionen, men inte mycket mer än att det var en som hette Strindberg med, att de åkte luftballong och gick och dog på Vitön. 

 
Bea Uusma har gjort ett helt otroligt jobb med denna bok – såpass att hon utbildat sig till läkare för att verkligen kunna forska i alla fakta runt de resandes död. Man har länge trott att de dött av trikinförgiftning – Uusma visar på att det inte kan stämma. Hon publicerar även utdrag ur Andrées dagbok, med utförliga beskrivningar om vad de åt (isbjörn…) och hur de mådde. Helt otroligt gripande. 
 
Jag sträckläste – hela alltet på ett par timmar. Omöjligt att sluta. Men det handlar inte bara om expeditionen rakt av, utan även om männens liv innan de reste och människorna de lämnade kvar – och om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person som avskyr att frysa besatt av en polexpedition för hundra år sedan? 
 
Så himla, himla bra. Läs! 

Mitt enda liv av och med Jonas Gardell

 
Det var ju faktiskt inte längesedan mamma och jag såg  Gardells scenshow Mitt enda liv på riktigt, men det hindrade inte att titta när den gick på TV igår. Även om jag hade klarat mig utan vissa av låtarna. Och det hindrade definitivt inte att skratta gott 😉 
 

Je suis Charlie – et toi?

Det blev en oplanerad bloggpaus där! Delvis för att jag lyckades skära mig i fingret på nyårsafton och därmed inte har tyckt att det varit så skönt att sitta vid tangentbordet. Men idag började jobbet igen och trots att jag har skrivit nästan sjuttio mail idag så har det blivit bättre under dagen. Inte mig emot för imorse gjorde det så ont att jag kallsvettades. 
 
Så det var ju bra med dagen. Men den kommer att gå till världshistorien som en kolsvart dag. Jag trodde att jag drömde när jag såg nyhetsflashen. 
 
 
Jag tycker att vi får vara Charlie allihop nu. Fy fan säger jag.