Smakebit på søndag – 7/6-2015 – Södra Vägen till Saltön av Viveca Lärn

 
Jösses, jag har inte varit med och Smakebitat sedan sista augusti förra årt. Inte okej. Nu kör vi igen 😉 
 
 
 
 
 
 
”En trumpetare från Saltöns jazztrio ”Sweeter than Snuff” blåste en ståtlig fanfar och upp på trampolinen hoppade och sprang ingen mindre än fotbollsspelaren Glenn Hysén. 
Philip tog upp en lapp och läst innantill: 
– Vilken karriär! Blåvitt, Fiorentina och Liverpool. Landslaget, guldbollar, experkommentator, och till och med simhoppare i TV! 
Ett stort jubel utbröt och publiken hoppade jämfora och gjorde vågen i simhallen där fotbollshjälten nu stod och väntade på tremeterssvikten iförd blåvita badshorts och till tonerna av ”Snart skiner Poseidon”. 
– Ja, man har ju lite rutin, sa Glenn med ett smajl. 
– Ingen kan tro att han fyllt femtio! Jag vet vad jag talar om, skrek massören Doris. 
– Tyst, sa hennes man Ica-handlaren som drev Saltöns gym Svennes Svett & Bränn och hade egna muskler. 
– Ha det gott allihop, sa Glenn och gjorde ett förstklassigt framåtstående hopp med bakåtrotation.” 
 

Ur Södra Vägen till Saltön av Viveca Lärn, s. 79, Wahlström & Widstrand: 2014. 
Denna veckan hittar du andra smakebitar hos Astrid Terese! 
 
 

2015: 48 – Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld

Maja går estetisk linje på gymnasiet och har fått lov att snickra en hylla på keramiklektionen. Hon är inte så mycket för det där med lera. Under en lektion råkar hon såga av sig tumspetsen på en sticksåg och hamnar på sjukan med stort bandage och en förbannad pappa, som tror att hon gjort det med flit för att hon inte kan ”verbalisera sin ångest”. 
 
Vadå ångest? Har hon väl ingen. 
 
Konstigt nog får hon inte tag på sin mamma, som ju alltid brukar finnas på telefon. Och helgen därpå åker hon till Norrköping för att hälsa på sin mamma, som bestämt – men mamma är inte hemma. Och mobilen ligger på nattduksbordet. 
 
Hon bestämmer sig för att stanna i mammans hus ett tag för att lista ut var hon har tagit vägen. Och eftersom hon alltid lyckas göra sig illa gör hon det naturligtvis nu också, och tvingas gå in till grannen för att be om hjälp. Och där finns spännande grannkillen Justin Case. Och coola Debbie… 
 
Jag hade hört att detta skulle vara en fruktansvärt rolig bok. Det vet jag inte om jag tycker, även om vissa formuleringar är helt genialiskt roliga. Jag hade även önskat mig mer av kompisen Enzo hemma i Stockholm, som jag gillade skarpt. Men allt som allt är det en ganska lättläst bok med ett starkt tema, och jag tycker att den är bra. Betydligt bättre än debutromanen, som vi strax ska prata mer om 🙂 
 
Slutet är väldigt starkt, tycker jag. Jag hade mina misstankar, men var inte alls säker. Mycket väl ihopknutet. 

2015: 47 – Vit oleander av Janet Fitch

Det är ett mysterium att jag inte har skrivit om Vit Oleander tidigare, för sedan jag köpte den på The Works i Lewisham för typ noll pund 2008 har jag läst den minst en gång om året, skulle jag tro. Och jag tycker så himla mycket om den också. Jag kommer inte ihåg på rak arm varför jag fick ett sådant sug efter att läsa om den nyligen, men det gjorde jag i alla fall. 
 
Ingrid Rasmussen är poet med en mycket liberal och fri syn på det mesta. Hennes dotter Astrid är vår huvudperson, som fått flytta med sin egensinniga mor runt hela världen under uppväxen. Nu är hon tolv år, och de har slagit sig ner i Hollywood. Fast det blir inte så långvarit, då Ingrid döms till livstids fängelse för mord på en svikande pojkvän och Astrid blir ett av alla Los Angeles fosterbarn. 
 
Och hon hamnar i många olika sorters hem, det är ett som är säkert. Det ena mer dysfunktionellt än det andra. Men bit för bit lär Astrid sig mer om livet och om sig själv, och när hon blir ombedd att vittna i en omprövning av moderns dom är det inte helt säkert var lojaliteten finns… 
 
Språket är så delikat att man dånar. Trots all misär – och tro mig, den finns där – finns det mycket humor i texten. Astrid är en väldigt trevlig berättarröst, och det är ett sant nöje att läsa om henne. Även om det är smärtsamt och upprörande också. 
 
Det finns många som tycker att det är en väldigt konstig roman, och jag kan förstå varför man tänker så. Men först och främst är den lysande, och skulle utan tvekan kunna användas i litteraturstudier på ganska hög nivå. Hoppas att den blir det, här och där. 

2015: 46 – Nyckeln av Mats Strandberg och Sara B Elfgren

Så var det alltså dags för sista installationen i Engelsforstrilogin. 
 
Och det är oerhört svårt att skriva om den tredje boken i en serie där det hänt så enormt mycket utan att verkligen spoila sönder alltihop från första början. 
 
Men – några ord ska jag säga. 
 
Karaktärerna är fortsatt starka och välgestaltade. Det är även fint att några som vi int sett på ett tag i serien får ta plats. 
 
Jag är ju ingen fantasy-fantast och har väldigt lätt att röra ihop saker och ting när det blir för abstrakt och för många karaktärer och sådär. Jag upplevde egentligen inte det i trilogin – förutom när allt skulle knytas ihop och det kändes stört omöjligt att ens försöka komma ihåg vissa bitar från de tidigare böckerna. 
 
Men det gick, och jag kunde verkligen inte sluta läsa när jag väl kommit till slutdelen. 
 
Engelsforsböckerna har verkligen allt – de är spännande, välskrivna – och framför allt, speglar alla delar av livet och samhället. De Utvalda har alla mycket olika bakgrunder och karaktärer och det är något som verkligen höjer böckerna. 
 
Otroligt bra. Borde läsas på högstadiet och gymnasiet som obligatorisk text. Helt omöjligt, jag vt, men kanske en Engelsfors A, B och C-kurs? 😉 

En ljuvlig sommardag

 

Här spanade vi på rådjurskid igår kväll. Efter alla oväder var det en gigantisk damm mitt i gräsmattan, men den sög de upp. Synd, för det hade varit trevligt att morgondoppa sig i regnvatten 😉 

 
Idag har jag inlett dagen med en fantastisk frukost, sjungit dagisvisan, lärt mig massor, promenerat på ett ställe som jag egentligen är lite rädd för men det gick bra, lyssnat på intressanta människor, sjungit och skrattat mer än jag har gjort på säkert ett år, ätit helstekt fläskfilé med potatisgratäng och frozen cheesecake med jordnötter och kolasås, gått på stan, shoppat billiga örhängen och lite annat smått och gott, druckit sockerdricka på trevligt kafé, löst korsord, skrattat och sjungit lite till, ätit kålpudding, legat i solen och njutit, ätit tapas-fredagsmys och spelat musikquiz med en underbar grupp människor och skrattat ännu mer och nu är jag landad på mitt rum och ska strax gå och lägga mig med Frankie Landau-Banks. Blev dessutom väldigt glad när en kompis berömde mig för min sångröst inför hela sällskapet och fick stort bifall. Det var längesen jag sjöng på riktigt! 
 
Ibland är livet allt riktigt härligt! 
 
Godnatt och kram på er. 

Vackra vyer

Är bortrest ett tag. För att få lite lugn och ro i själen, ungefär. Vet inte om det kommer att innebära massor av bloggande eller betydligt mindre än vanligt – det får vi se. 
 
Men såhär vackert var det på min promenad i eftermiddags. 
 
 
 
 
 
 

Tyvärr är sjön inte badbar, men dn är fin att se på i alla fall 🙂