Salladstips

 
Igår var det en bit över 30 grader när vi kom till Göteborg – därmed var sallad till middag ett ypperligt val. Rödgrön röra, skulle man kunna kalla den med lite god vilja 😉 Tomater, gurka, rädisor, örtsalami, pepparsalami, rödlök, Fontanas fetaost och dessa fantastiska oliver: 
 
   
 
Muy bueno! Idag har jag begått dubbelfel och glömt att ta med mig både matlåda och bankkort till jobbet. Som tur är har vi numera Convini-maskiner här och jag hade visst aktiverat mitt kort, så nu ska det bli spännande att smaka på indonesisk kyckling. Därpå en promenad utmed vattnet tänkte jag mig. 
 
ETA: Den var jättegod! Rekommenderas. 
 

Smakebit på søndag – 5/7-2015 – The first bad man av Miranda July

 
Något alldeles splitter nytt blir det idag, så jag kan inte kommentera boken överhuvudtaget ännu. Recensionerna jag har läst hittills har dock varit mycket intressanta, så vi får se hur detta ska arta sig 🙂 
 
 
 
 
 

”Jag körde till läkarmottagningen som om jag hade huvudrollen i en film Phillip tittade på – öppna fönster, fladdrande hår, bara en hand på ratten. När jag stannade för rött ljus höll jag blicken gåtfullt framåtriktad. Vem är hon? kanske folk undrade. Vem är den där medelålders kvinnan i den blå Hondan? Jag släntrade genom parkeringsgaraget och in i hissen och tryckte på 12 med ett nonchalant, nöjeslystet finger. Det slags finger som var med på vad som helst. Så fort dörrarna stängts kollade jag mig själv i det spegelklädda taket och övade på vilket uttryck jag skulle ha om Phillip satt i väntrummet. Förvånad men inte överdrivet förvånad, och han skulle inte finnas i taket så min hals skulle inte sträcka sig så där. Hela vägen genom korridoren behöll jag ansiktsuttrycket. Åh! Åh hej! Där var dörren. 

 
DR JENS BROYARD
KROMOTERAPI” 

2015: 73 – En oväntad semester av Marian Keyes

Här är ännu ett exempel på en bok som jag säkert läst femton gånger men aldrig skrivit om. Därför gör jag det nu, även om jag egentligen bara skumläst den nyligen, för den har ett viktigt budskap. 
 
Snabb sammanfattning: Rachel, mellandottern i familjen Walsh (ni känner till de andra, skulle jag tro – Claire i Vattenmelonen, Margaret i Änglar, Anna i Är det någon där? och Helen i Mysteriet på Mercy Close) är 27 år och hittas efter en överdos i NYC. Hon hamnar på behandlingshem på Irland, ett tjusigt ställe dit hon hört att kändisar åker för att vila upp sig lite grann då och då. 
 
Så är förstås inte fallet – det är stenhårt. 
 
Marian Keyes har skrivit om detta i sin krönikesamling Under täcket och pratar även om det i bland annat denna intervjun – En oväntad semester har många gånger tagits för en komisk chick-lit-roman – ”a forgettable froth”. Och den ÄR komisk av och till, men temat är ju verkligen inte roligt för fem öre. 
 
Många dråpliga händelser ur det förflutna tas upp, men i det stora hela är detta en bok om vilsenhet, beroendesjukdom och tillfrisknande. Och när man läser den ur rätt perspektiv är det faktiskt en väldigt stark historia. Keyes var själv missbrukare i den åldern, och hamnade även hon på rehab efter ett självmordsförsök – så det är inte direkt taget ur luften. 
 
En sak jag möjligen skulle kunna invända emot är att den är lite väl lång – men när jag tänker efter vet jag inte riktigt vilka bitar jag skulle vilja klippa bort heller. Hur som helst, mycket läsvärd och en god blandning av underhållning och eftertanke. 

2015: 72 – Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart

Som jag älskade Kanske är det allt du behöver veta – lika mycket älskar jag Den ökända historien om Frankie Landau-Banks. E. Lockhart är med andra ord en mycket kär ny bekantskap. 
 
Detta är något så strålande som en superfeministisk roman utan att det märks. Förstår ni hur jag menar? 
 
Frankie är 15 år, och på sommarlov mellan första och andra året på high school – på tjusig internatskola i New England. Det händer något under det där sommarlovet – Frankie blir vuxen. Eller vuxnare, i alla fall. Plötsligt är hon inte längre liten, tanig och ganska töntig – utan får en helt annan sorts uppmärksamhet. Och en helt annan sorts pojkvän – sistaårseleven Matthew Livingston, med lika stort intresse för knasiga ord som hon själv. 
 
Och så har hon lärt sig att säga emot. 
 
När hon upptäcker att Matthew är del av ett hemligt sällskap som bara killar får vara med i bestämmer hon sig för att ta saken i egna händer och stoppa den där orättvisan. 
 
Och det gör hon med besked… 
 
Ja – detta är en fantastiskt välskriven, rolig och vettig roman. Jag sträckläste den så gott det gick, och skulle gärna läsa om den ganska snart igen. Om det inte vore för att jag har en miljon titlar i TBR-högen… oj oj. 
 
Hur som helst, vad jag önskar att denna kommit ut istället för Twilight och andra dumheter, för den är verkligen ytterst mycket lämpligare för tonårsläsare- och läsarinnor än allt det där dravlet som kommer ut med jämna mellanrum. Skitbra, helt enkelt. 

2015: 71 – Bloggdrottningen av Therese Loreskär

Alltså. Oj då. 
 
En bokbloggare som jag tycker brukar vara rätt lik mig själv i omdömen skrev om denna för inte så länge sedan och tyckte att den var bra och jätterolig. Jag hittade den för en spottstyver och blev rätt glad för jag trodde verkligen att detta skulle vara något för mig. Jag gillar lite lättsam chick-lit då och då, särskilt om det har några beröringspunkter med teman som jag känner mig hemma med (i detta fallet bloggvärlden då) så det borde ju vara alldeles rätt. 
 
Nej nej nej. Det var det inte. Så långt ifrån min grej man kan komma, nästan. 
 
Vi kan säga såhär – det var ingen chock när jag läste i bokens slutsidor att författarinnan är mycket förtjust i Sophie Kinsella. Jag kunde nämligen inte sluta tänka på första Becky Bloomwood-boken när jag läste Bloggdrottningen. Situationerna är visserligen helt annorlunda, men det är så ofantligt likt ändå. 
 
I alla fall, Kajsa är småbarnsmorsa i mitten av 30-åren och har en hälsoblogg som är en av Sveriges största. Problemet är att hon fejkar allting. Smyger sig in på gym för att ta träningsbilder och googlar bilder på nyttiga frukostar och sådant där. Själv ligger hon mest på soffan och äter chips. 
 
Självklart lyckas hon bli indragen i en massa strul med en stor hälsomässa och en stor PT från USA (jf. när Becky Bloomwood ska prata finska) men på något utomordentligt sätt löser sig allting ändå. En helt arbiträr och onödig prasselaffär slängs även in – jag förstår inte riktigt poängen med den, men det kanske blir tydligare i bok nummer 2. 
 
Som jag för övrigt inte kommer att läsa. Detta är en riktigt svagt skriven bok med oerhört tunn intrig och jag kan inte för mitt liv förstå hur den fått femmor i betyg. 

2015: 70 – Södra vägen till Saltön av Viveca Lärn

Äntligen! Det har talats ganska länge om att karaktärerna ur Öster om Heden och Väster om Vinga ska stråla samman med Saltöborna i en och samma roman, och nu var det alltså dags! 
 
I detta fallet måste jag nog nästan säga att trots att romanerna tenderar att vara fristående, så hade jag nog inte fattat någonting av denna om jag inte hade läst åtminstone lite grann om karaktärerna innan – alternativt sett TV-serien, som nu går i repris på SVT 1 på fredagar och finns i sin helhet på SVT Play. Det är så oerhört många personer i galleriet, och det är inte helt enkelt att bara gissa sig till varför vissa har särskilda relationer till varandra, och så vidare. 
 
Men vi som känner personerna sedan innan känner förstås igen dem väl. Jag tycker även att Lärn har lyckats med att utesluta vissa av de Saltöbor som fått lite väl mycket uppmärksamhet i somliga av de tidigare böckerna. Och så älskar jag Holgers frigörelse – även i denna boken! 
 
Philip är precis lika störig som vanligt och Johanna lika befriande flaxig. Och får man tycka att det är rätt åt snorkiga Karin att det inte blir riktigt som hon tänkt sig med den där emeritusen? 
 
Jag älskade varenda sida. Rekommenderar varmt till alla som liksom jag tycker så mycket om Viveca Lärn.