Petit dejeuner

Teaterkaféet jag tänkte äta frukost på hade ”problem” – så frukost blev på brittiska Costa. Men det var ruggigt gott! 

Nu har jag manövrerar tunnelbanan kors och tvärs för att hämta mitt Paris Pass och sedan biljetten till Big Bus Tour, som jag tror är ett bra sätt att starta vistelsen – jag har ju noll lokalsinne oxh det kan vara käckt att se var allt ligger i förhållande till varann. 

Nu en café au lait innan jag hoppar på bussturen på Avenue de l’Opéra! 

Största anledningen till detta pit stop var att jag var brutalt kissnödig men det var fantastiskt gott illykaffe. Tur att bra kaffekedjor tagit sig till Frankrike! 

Bonne nuit de Paris

Jag är framme i ett stycke, resan gick mycket smidigt – jag behövde inte visa passet en enda gång. Var inte det konstigt? Jag erbjöd mig när jag lämnade av väskan, men hon tyckte att vi kunde strunta i det. Och inte behövde jag visa det på Charles de Gaulle heller. Jaja, inte mig emot men det var lite underligt. 
 
Efter att ha hört skräckhistorier om hur svårt det är att ta sig ifrån space age-flygplatsen som är CdG av både M och A på jobbet och, av alla människor, tjejen i Forexkassan, bestämde jag mig för att ta en taxi ändå. Där hade jag visserligen också hört skräckhistorier om 70 euro per resa, men det landade på ungefär samma som det hade blivit att ta Roissybus in till Place de l’Opéra och sedan taxi till Montmartre. Och gick på ett litet kick, så det var ett bra val. 
 
Mitt rum är jättestort men ändå mysigt, bordellgardiner och bordellspegel, mycket nöjd med detta förstås. Det är ju inte långt till Moulin Rouge! 
 
Nu ska jag i alla fall ta en snabbdusch, hoppa i nattlinnet och bädda ner mig. Mycket trött men mycket uppspelt, så vi får väl se hur det blir. Antagligen somnar jag på fem minuter… 
 
Återkommer imorgon, såklart! Jag ska hämta mitt Paris Pass det första jag gör, men de öppnar först 10 – så jag ser fram emot sovmorgon. Även om jag säkert kommer att vakna tidigt – men då får jag ju sitta och skriva, bland annat om havet, i Montmartre istället. Det låter väl härligt? 🙂 

Det är skillnad på text och text…

Exempel 1: The horror! 
 
 
Alltså – har du någonsin läst något liknande? Helt oerhört att detta har gått till tryck – och jag förstår att det ärpå eget förlag. Ur Iskall hämnd av Ramona Fransson. 
 
Exempel 2: Är det mat snart? 
 
 
Något så ljuvligt! Det vattnas i munnen på riktigt. Ur Vårjakt i Rosengädda av Emma Hamberg. 

Och Nobelpriset går till…

Ni minns väl Bläckfisken Paul, som tippade fotboll 2010? 
 
 
Nu tippar SVT:s kulturchefs katt Moki årets Nobelpristagare i litteratur. ((Hoppas att han är döpt efter Fragglarna.))
 
Och inte mig emot, om katten har rätt. Joyce Carol Oates är sannerligen en värdig vinnare, men jag tror inte på det som De Aderton påstår, att de inte alls tar hänsyn till om en viss sorts vinnare fått priset nyligen – i detta fall kvinnor från västvärlden. Doris Lessing och Alice Munro ligger för nära i tiden, tror jag. Dessutom brukar man säga att Oates är för produktiv för Nobelpriset. 
 
Jag har hittills aldrig gissat ens tillnärmelsevis rätt, men i år tror jag på Murakami. Men jag hoppas verkligen inte att jag har rätt i år heller. Betackar mig för gubbsjuka… gubbar. 

Tematrio: Kvinnor som skriver om män

 

 
Veckans tema hos Lyran är en spegel från förra veckan – män som skriver om kvinnor – och fokuserar istället på kvinnor som skriver om män. 
 
Jag tycker att detta var klurigt! Först cirkulerade det bara en massa deckarförfattare i huvudet, men sedan lossnade det. Även om en deckare fick vara kvar – jag är omåttligt förtjust i Lord Asherton. 
 
 
   

   

 
Elizabeth George skriver lysande deckare om kommissarie Lynley – eller 8th Earl of Asherton, som han också kan titulera sig. 
 
Det är ingen hemlighet att Donna Tartt är en av mina favoritförfattare, och hennes gestaltning av Richard Papen i Den hemliga historien är underbar. Theo Decker i Steglitsan är också mycket bra, men det är Rickard som är min favorit. 
 
Susan E Hinton skrev om killarna i The Outsiders som tonåring. Pony Boy är en de starkaste berättarrösterna jag vet, men gestaltningen av de andra grabbarna är också mästerlig. 

Nedräkningen är i full gång…

 
Jag har väldigt svårt att förstå att jag ska sova här imorgon kväll! Ja, inte på trottoaren då. Rummen ser trevliga ut – lite lagom åt bordellhållet, vi är ändå nära Pigalle och Moulin Rouge – och jag får säga att de enda negativa omdömena verkar komma från lite överkänsliga människor. Typ små sprickor i toalocket – är det verkligen så störande att man måste a) klaga b) skriva negativa omdömen? Jag kallar det överkänsligt, i alla fall.  
 
Men först två arbetsdagar var det ja. Det är tur att jag har mycket att göra, så tiden går fort i alla fall. Idag ska vi på lunchmingel på nya arenan i Kviberg. Och inatt har jag sovit gott, även om jag gärna hade fått ett par timmar till. Men snart – fyra dagar utan väckarklocka, ni är så innerligt välkomna! 
 
PS: Kom just på att jag inte har flugit på över två år. Har de ändrat något uppe i luften? 😉