Kalendermakeri och författarfrukost

 

Kunde verkligen inte sova inatt. Hopplöst! Klarvaken, pigg som en mört och kreativt sugen. Lagom att det sker mellan 00:30 och 04:30 en måndagsnatt, inte sant? 

 
Jaja. Experterna säger att man inte ska ligga och försöka somna för länge, så till slut gick jag upp, kokade kamomill-vanilj-honungste och började göra en kalender för hösten. Är inte riktigt redo för bullet journaling, tror jag, men jag har alltid gillat att göra egna kalendrar och det händer en hel del roliga saker under hösten, så det passar ju bra! 
 
Andra produktiva saker var att jag bokade en tid till frissan till på söndag förmiddag – hur praktiskt är det inte att kunna boka online? – samt läste igenom ABF:s föreläsningprogram och upptäckte att min gamla favorit, Viveca Lärn, kör författarfrukost 17/9 så köpte biljett till det också. 
 
 
Någon som hänger på, kanske? Restaurang Trappan (Folkets Hus, Järntorget) klockan 10 den 17/9, alltså. Frukosten serveras från 09:30, det hela kostar en hundralapp. Jag var där och lyssnade på Kristina Sandberg förra året och frukosten var fantastisk, bara den är nästan värd en hundring. 
 
Jag somnade alltså framåt halv fem, sex ringde klockan och då hade jag nog gärna sovit vidare. Liiiite trött i ögonen nu ja. Men, äsch. Jag har inga sömnproblem numera, så en natt hit eller dit är faktiskt inte hela världen. Jag lyssnade på nattradio (de spelade helt förskräcklig musik dock, varför spela Bieber och den där hemska Cheerleader på natten? Det ska väl vara typ… jazz?) och fick reda på att scoutkåren i Krylbo måste lägga ner. Målade naglarna i ELF Mango Madness. Något får man hitta på! Läste massor i Maken också. Älskar hittills. Älskar! 
 
Nu är det en ny dag, solen skiner lite försiktigt över stan och jag ska sätta tänderna i dagens värv. Ha en härlig dag! 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 35

 
Denna veckan hänger jag med i svängarna bättre än förra och lyckas alltså svara på Veckans bokbloggsfråga redan på måndagen! 😉 September tar sin början inom ett par dagar, och då börjar en månads faktaboksläsning hos Barnboksbloggen. Veckans fråga relaterar, och lyder: 
 
Hur ser din läsning av facklitteratur ut? Vilka ämnen läser du helst om när du läser facklitteratur? Har du några specialintressen som du gärna läser mer om? Eller läser du helst facklitteratur kopplade till ditt yrke även på fritiden? Eller läser du kanske bara skönlitteratur? 
 
             

 
 
Min läsning av facklitteratur är relativt smal och relaterar egentligen bara till ett enda ämne – mat och matlagning. Jag älskar att läsa kokböcker! En av mina favoriter har inte en enda bild, utan det är bara text om mat, smak och recept förstås – det är How to eat av Nigella Lawson. Älskar visserligen hennes andra böcker också, men just den är en bibel. 
 
En av mina favoritljudböcker är Lotta Lundgrens Tio lektioner i matlagning – lyssna på en matlagningsbok säger du? – ja, det var underbar lyssning! Roligt, inspirerande och mycket lärorikt. Jamie Olivers bok som vill visa på att alla kan laga mat, Jamie’s food revolution, är också lika mycket faktabok som kokbok i den traditionella bemärkelsen. 
 
Jag kan i och för sig tänka mig att läsa böcker om historia också, särskilt svensk historia om regenter och liknande. Herman Lindkvists böcker är härliga att lyssna på. Och jovisst händer det att jag läser faktaböcker om litteratur, eller åtminstone bläddrar i mina gamla kursböcker – men det är ingenting jag direkt går och längtar efter. Jag läser trots allt allra helst skönlitteratur. 
 
Facklitteratur kopplad till mitt yrke har jag nog aldrig läst. Jag har ju ingen utbildning för mitt yrke och därmed ytterst lite formell kunskap som jag tillskansat mig genom läsning – jag lär mig av mina fina och kompetenta kollegor, samt på någon kurs här och där. Det går också bra. Dock skulle man väl kunna sträcka sig till att tänka att böcker om personlig utveckling och liknande skulle falla in i HR-facket, och jag gillar tanken på dem men har nog fördomar om att det är för flummigt för mig. Jag borde säkert utmana mig där och ska se till att göra det under septembers temamånad. Något kan jag säkert plocka upp! 

Dumplings och wokade grönsaker

 
Testade Icas djupfrysta dumplings idag och ja, de var goda! Jag valde att tillaga dem som potstickers – man lägger dem alltså i kall stekpanna med någon matsked olja (jag hade visst bara med chili, det gick fint), häller på en halv deciliter vatten, lägger ett lock på, hettar upp till ”dryg medelvärme” och låter stå tills vätskan har ångats bort. Jag hade i för mycket vatten – bra att veta till nästa gång. Tänkte inte och hällde i en kaffekopp liksom. Så – de blev lite för mjuka. Jag försökte lägga dem att rinna av på hushållspapper men de ville gärna fastna, så några blev rätt fula till slut. Men de fotograferade jag inte 😉 
 
Fräste upp wokgrönsaker ur en påse med strimlad vitkål och hällde sonika ner dippsåserna som låg i dumplingpaketet däri. Blev bra! Ganska starkt. Fräste sedan på dumplingsen lite till när pannan var het för att få lite färg. 
 
En ganska lätt och väldigt god och lättvindig middag, således. Ovan är morgondagens lunchlåda! (Hoppas att vi inte hade bestämt att vi skulle gå ut och äta raggmunk imorgon… isåfall får den vänta till på onsdag.) 
 
Nu har jag druckit mitt kaffe-på-maten och var just nere slängde in en klänning som jag dekorerade med köttfärssås igår i en tvättmaskin som ingen använde – tiden går ut om tio minuter, så jag tror inte att det gjorde något. 
 
Har haft en mycket produktiv dag, både på jobbet och privat på lunchen. Arrangerat upphämtning av min gamla madrass och ordnat med det jag behöver fixa inför att vi får bredband och någon sorts digital-TV i huset 1:a oktober. Eller ja, för att det ska funka på riktigt behöver jag även köpa en TV eftersom mitt antika 14″ tjockexemplar till arvegods har dött en stilla död, men det får bli nästa månad det 😉 
 
När klänningen är upphämtad ska jag hoppa in i duschen och sedan blir det nog tidigt i bädden med Vera Stanhope. Det blev inte så mycket sovande inatt, först var jag för pigg för att somna och för intresserad av att läsa, och när jag sedan väl hade lust att sova satte åskvädret igång. Åska i Hunnebo är inte av denna världen, samhället ligger mellan två höga, kala berg och med havet på andra sidan så det låter en hel del. Lite mör i skallen med andra ord. Från och med imorgon bitti till onsdag kväll har vi inget varmvatten i huset, så jag har bjudit in mig på middag och övernattning hos pappa som är i stan imorgon. Det blir puttanesca, som jag har längtat! Jo, jag vet att jag kan laga det själv. Det har bara inte blivit. Dessutom gör experten det bättre! 

2016: 273 – Som eld av Sara Lövestam

”Redan på skärgårdsbåten ser de varandra. Lollo sneglar på henne, den fräkniga tjejen med jeansjacka och rufsigt hår. Hon ser ut som en del av havet, och hennes pappa har redan druckit tre öl. De liknar två tufsiga fåglar, en stor och en liten luffare.


Anna kikar på den nya tjejen, med mörkblå kavaj och glänsande hår i hästsvans. Hon är en av de rika, de som åker till skärgården för att de redan äger för mycket på land. När de båda familjerna kliver av på Sländö, går den rika tjejen med sin familj åt andra hållet.

Men en kväll står hon på Annas brygga. Hennes hand rör vid Annas när de tar sig ned i båten på nummer 16. Det doftar som eld.” 

Åh, vilken underbar berättelse detta är. Omöjlig att lägga ifrån sig innan man får veta vad som händer!

Det är kärlek, vänskap, klass, skam, förväntningar och olikheter. Otroligt vackert skrivet om ung kärlek och vad som händer när Östermalm möter Rågsved. Ljuvligt! 

Detta är, bisarrt nog, min första Lövestam trots att jag har hur många som helst i TBR-högen. Skönt att ha kommit igång i alla fall, jag har inte blivit avskräckt 🙂 

Smakebit på söndag, 28 augusti 2016 – Maken av Gun-Britt Sundström

 
Söndag kväll! Middagen är avklarad, allt är klart inför en ny vecka och det är dags att presentera veckans Smakebit. 
 
Maken: en förhållanderoman av Gun-Britt Sundström är en riktig klassiker, som jag aldrig hade hört talas om förrän för något år sedan. Efter det tycker jag att den dyker upp överallt – och i veckan som gick lyssnade jag på ett mycket intressant program i P1 Kultur om just Maken. Nu är det äntligen dags att läsa den och få reda på vad det är som gör den så oerhört bra! Den har 4.22 i genomsnittsbetyg på Goodreads – det är högt! 
 
Jag har inte kommit så långt ännu, så smakebiten kommer ifrån början av kapitel 2. 
 
   

 
 
”Flyttningsbestyr”, det låter ju rart. Som ”julstök” ungefär. Helvetet på jorden är vad det är. När Harriet erbjöd mig att dela rivningslägenheten på Frejgatan som hon har fått genom studentförmedlingen sa jag ja utan ett ögonblicks tvekan; först vid flyttningen inser jag hur bra jag har haft det i mitt inackorderingsrum. 
 
Egendomslöshet: frihet från egendom! Andras möbler, andras tavlor och mattor, ingenting man behövde bry sig om.” 
 
Ur Maken: en förhållanderoman av Gun-Britt Sundström, Libris: 1976
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 

2016: 272 – Janusstenen av Elly Griffiths

                                    

 


Andra boken om Ruth Galloway, rättsarkeolog, kom med höga förväntningar som definitivt infriades. Som jag har sagt förut så är jag så oändligt glad åt att ha stiftat bekantskap med Ruth Galloway, Vera Stanhope och Roy Grace i år. Brittiskt är bäst! Jag läste denna på originalspråk, för övrigt, men är övertygad om att översättningarna är mycket bra. 

En byggfirma är i full fart med att riva ett gammalt hus i Norwich där det ska byggas lägenheter när man träffar på ett skelettfynd – benen från ett barn, men utan kranium, under en dörröppning. Kan det röra sig om någon sorts offer? Eller ”bara” ett barnamord? Det fanns tidigare ett barnhem i huset…

Ruth och kommissarie Harry Nelson – som råkar vara såväl gift som far till Ruths ännu ofödda barn – får slå sina påsar ihop för att försöka lista ut vad det är som har hänt. Nelson får tag på en präst från Sussex, Fader Hennessey, som berättar om ett syskonpar som försvann under tiden som han arbetade på barnhemmet – kan det vara flickan som ligger under golvet? Eller är benen äldre, kan det ha med perioden innan barnhemmet att göra, då huset var privatägt… av förfäder till de som äger byggfirman idag? 

Det är superspännande hela vägen igenom – samtidigt som det är lågmält och lite pratigt. Underbart! Jag låg och läste de sista femtio sidorna i fredags kväll, dödstrött men var bara tvungen att få reda på om det var som jag trodde – och precis när det var som mest spännande flög rullgardinen upp av sig själv med en jättesmäll – så rädd har jag inte blivit på länge. Och det är ett gott vitsord! 

Jag älskar detta och det är inget snack om att jag kommer att plöja fler under hösten – efter att jag har kollat ytterdörren några extra gånger samt sett till att persiennerna sitter fast i sina skenor… 😉 

2016: 271 – Sekten som återuppstod av Mariette Lindstein

Nu är den här, den hett efterlängtade uppföljaren till Sekten på Dimön! 
 
Mörkersdottir Förlag skriver såhär på baksidan: 
 
”Sofia Bauman försöker skapa sig ett nytt liv efter två år i sekten ViaTerras våld. Vägen tillbaka blir svårare än hon trott. Hon möts av fördomar och misstänksamhet och plågas av mardrömmar. Inom henne växer ett begär efter vedergällning.Franz Oswald, sektens ledare, sitter i häktet i väntan på rättegång. Ändå är han varken orolig eller ångerfull.
 
Med hjälp av sin advokat, Anna-Maria Callini, börjar han väva ett nät som sträcker sig långt utanför fängelsets grå väggar och vars enda syfte är att hämnas på Sofia Bauman.När Sofia bestämmer sig för att tala ut om sekten förvandlas hennes liv långsamt till en mardröm. Enda utvägen är att än en gång lämna allt och starta ett nytt liv någon helt annanstans.
 
Men Oswald skyr inga medel. Hans nät verkar innefatta allt och alla i Sofias omgivning och sträcka sig över städer, oceaner och kontinenter. Och i kölvattnet av hans slutliga hämnd återstår den avgörande frågan. Kan man någonsin bli helt fri från en sekt?”
 
Detta är en rejäl bok på 400 stadigt inbundna sidor – men jag läste den på mindre än ett dygn. Författaren var snäll nog att skicka mig ett ex för ett par veckor sedan, men det var först nu i veckan som jag hann läsa. Men det gjorde ingenting – detta är en typisk bok som lämpar sig mycket väl för sträckläsning eftersom den är så dödligt spännande från början till slut. Jag brukar inte bli så överdrivet påverkad av stämningen i thrillers, men det blev jag verkligen här. Sprang och kände på ytterdörren med jämna mellanrum och tyckte att det var superläskigt att åka ner i källaren för att hämta tvätten när det började bli mörkt… och då har jag inte ens hoppat av någon sekt. Så spännande är det, alltså. 
 
Och skrämmande. Det är naturligtvis därför thrillerstämningen blir så påtaglig, det är skrämmande för att det är sant. Nu är inte detta en ordagrann självbiografi, men vi vet ju att det som händer är mycket starkt inspirerat av egna upplevelser, av en alldeles vanlig kvinna som var precis som du och jag när hon hamnade i sektens klor. 
 
Otroligt bra, fascinerande och gripande. Språket flyter bättre än i första boken och ja, jag njöt och förfasades om vartannat. Strålande!