Kategori: Viva la vida

Sedan jag skaffade ICA-kort någon gång på försommaren då ICA är min lokala butik och jag tänkte why not, har jag varje månad fått en rabattcheck samt rabattkuponger på olika varor. Varje månad har det stått att de inte kan identifiera varor jag köper ofta och därför gissat lite hej vilt antar jag och därmed har jag fått väldigt underliga rabatter på saker som välling, barnmat och tvättmedel. Med andra ord varor som jag aldrig har köpt där – eller jo, tvättmedel har jag nog köpt nån gång i krissituation.

Nu kom just månadens Buffétidning med rabattkuponger och bonuscheck (vanligtvis får jag 50:-, nu fick jag bara 25:-, men jag klagar inte, det är typ betalning för allt jag behöver handla denna veckan), och såhär såg det ut då de tydligen har identifierat vad jag brukar handla…

Bacon – har jag kanske köpt två gånger på ett halvår när det har varit 3-för-15:-drive. Men okej, svenskt bacon är gott.

Grönsakskonserv på burk tyckte jag var roligt – är inte konserver alltid på burk? Men javisst, jag har ju en mindre besatthet av gröna bönor på burk och likaså konserverade champinjoner.

Färskost, jotack, jag är ett stort fan av ICAs pepparrotsfärskost, men inte har jag köpt den mer än kanske två gånger på ett halvår heller.

Och fryst pizza? Ja, en gång har jag köpt med mig en när jag var i desperat behov av ätning och det snabbt! och en god väninna på ett forum predikat om att ICAs mozzarellapizza är jättegod. Och det var den väl, men jag kan ändå inte säga att det är något jag plockar på mig ”ofta”.

Men inte kan man säga att någon av dessa varor, förutom möjligen grönsakskonserverna då, det har kanske hänt varannan vecka eller så att jag plockar upp en burk haricots verts eller sparris eller bönor, är något jag köper ”ofta”? Är det något jag köper ofta så är det tomater, mjölk, oliver, ägg och lök. Lite köttfärs då och då, möjligen potatis och en och annan falukorv när de är billiga… men bacon, fryspizza och färskost känns inte som världens mest relevanta rabatter.

Jag föreslår en förslagslåda i ICAs vestibul där man kan berätta vad man kan tänkas vilja ha rabatt på. C’est tout.

Föräldrabesöket blir på söndag istället efter Röda Korset-kursen. Pappa var gullig och erbjöd sig att hämta mig om det passar med tider, vilket det bör göra, de är sällan hemma från Hunnebo senare än tre eller så en söndag. Kanske lika bra det för jag känner mig inte riktigt frisk, var lite snuvig och hängig imorse och fick sitta med grotesk huvudvärk hela vägen ner i tänderna på Arbetsförmedlingen i nästan två timmar innan jag fick träffa min handläggare, men åkte och tränade ändå (vilket jag vet att man inte ska göra när man inte är frisk, fy på mig, men det var inte så hårt att jag direkt misstänker hjärtmuskelinflammation) och nu känner jag mig lite yr, närmast febrig och svag i kroppen plus ont i bihålorna, så det skadar nog inte att vila lite med Vill gå hem, ett av Gardells tidiga mästerverk. Och kanske lite SIA vaniljglass med hallon, det tror jag löser alla problem. Hade sett fram emot ikväll men allt blir inte alltid som man tänkt sig. Vad jag önskar att Lemsips capsules fanns i Sverige, mirakelmedicinen som jag och Mattias kallade den, man blev farao i mig frisk på en halvtimme. För att inte tala om ljuvliga Sudafed… jag får nog fjäska med någon Englandsbo om ett Bootsbesök efter och skickning av Lemsip Capsules, Sudafed och Boots 17 Va-Va-Voom-mascara som är den bästa jag någonsin kommit över!

En bonus om jag kan vara lite pigg och fräsch till Linneas besök imorgon eftermiddag också förstås!

Jag hörde ett utdrag ur en intervju på tyska på radio förut och upptäckte att jag förstod nästan allting. Jag har aldrig läst tyska, dock sitter en hel del ord kvar från högstadiet när jag hjälpte kompisar att repetera glosor. Was machst Du heute abend och 1910 (som jag inte kan stava till, hade med världens första skidlift att göra vill jag minnas) sitter stenhårt men det är väl ungefär det jag kan. Jo, och att olja heter Öl, det lärde jag mig på farfars ficktranslator någon gång på forntiden. Nog för att svenskan är ett germanskt språk men jag har nog aldrig tänkt på hur lika de egentligen är. I och för sig förstod jag nästan allting i Holland också vilket mina engelska och australiensiska reskamrater tyckte var otroligt bisarrt, men, ja. Det är lite roligt att göra kopplingarna, det är det.

Ljuvlig kväll med Hanna! Lite ost och kex och mina tekakor och drinkkakor och oliver förstås. Mums filibabba, jag är fortfarande supermätt.

Nu – QI!

Nu – QI!

Har du köpt ditt? Det är viktiga grejer! Mitt sitter stolt på trenchcoaten.

Det här är bara hur kul som helst! Att jag inte hittat Joannas Universum förut är ett mysterie – en strålande blogg!

Har varit ute i ett par timmar… nu har jag inget direkt att göra (jo, jag ska dammsuga någon gång innan kl 19, men ju senaste desto bättre eftersom jag är expert på att riva ner saker på golvet om det är nygjort, mjöl, smulor och annat bös dras till golvet som per magnetism) så jag kanske underhåller mig med Mia & Klara ett litet tag. Varför inte, egentligen. Man kan inte vara ambitiös och duktig precis hela tiden.

 

Otroligt härligt väder ute idag för övrigt. Alldeles lagom varmt. Av någon anledning blåser det halv storm i Högsbo men det var ganska vindstilla i Vasastan… mystiskt. Jaja, spelar mindre roll nu när jag är inomhus!

Trots att jag faktiskt gjort en hel del idag känns det som om jag bara har slöat. Men två brödbak, en långpromenad, ett antal mer eller mindre tråkiga telefonsamtal, handling (det känns så otroligt dumt att handla och betala 5:- men jag hade fem PET-flaskor att panta och när mjölken kostar 8:20 och jästen 1:90 så blir det ju som det blir), helrenovering av jaget, lite städning och matlagning och ätning och sådär och så lite Suzanne Reuter i Vem tror du att du är? får uppenbarligen dagen att gå ganska effektivt.

Och målat naglarna förstås. Metallicblå. Tyvärr målade jag i relativt mörker så det ser för jäkligt ut runtom. Får förevisa imorgon.

Imorgon kväll kommer Hanna över, trevligt! På torsdag tänkte jag åka hem till mamma och pappa över natten då de ska till Hunnebo i helgen och jag inte kan hänga med pga HLR-kursen på söndag och jag vet inte hur nästa vecka ser ut så det blir en lagom tid att umgås tänkte jag (frågade mamma om det kunde passa möjligtvis och första meningen var något i stil med ”Ja! Visst! Vi kanske kan äta pizza?” – LCHF-perioden är nog över på den fronten), mamma är ledig på fredag också så då kan vi hänga lite på förmiddagen. På fredag eftermiddag kommer Linnea och fikar (det har gått troll i vårt planerade umgänge men nu får vi hoppas att det blir av!) och så plötsligt har ännu en vecka gått och det är dags för Eldeman klockan 10:03 på lördag igen och sen är det väl praktiskt taget julafton.

Strax dags för QI följt av Gavin and Stacey (favoritavsnittet, bröllopet!) och sedan tänker jag gå och lägga mig, ögonen vill inte hålla sig uppe alls. Sitter på Skype och försöker översätta högläst svenska av engelsman till engelska. Lättare sagt än gjort kan jag rapportera, men sannerligen komiskt. ”Avgångstidtabell” är ett exempel på ord som hellre skrivs än uttalas om man inte är så säker på svenskan, hihi.

Viveca Sundvall, numera Lärn, var en av mina favoriter som barn. Jag älskade – och älskar fortfarande – böckerna om Mimmi och Eddie, och Vad händer om man vänder på Paris och Dadlar och Dromedarer och allt annat hon kom med.

På äldre dar har jag fallit i djup kärlek med böckerna om Saltön, och det är kanske inte helt förvånande att jag blev eld och lågor när kokboken Till Bords med Saltöborna kom ut 2006!

Hittills måste jag erkänna att jag inte har lagat ett smack ur den, utan bara suktat och tänkt att när jag får råd så ska jag bannemig bjuda alla jag älskar på Månssons Förälskade Havskräftor…

Boken har legat hemma hos mor och far sedan jag fick den, och den låg överst i en bananlåda som jag hoppades att pappa skulle ta med sig idag men det regnade så förbaskat att jag sa att vi struntar i lådan, ta det viktigaste bara. Men så hade mamma tänkt ett steg längre och stoppat ner de där galgarna jag nämnde och en massa mat och en anteckningsbok med en underbart vacker mussla på – och så Till bords med Saltöborna.

Jag kunde inte låta bli att sitta och läsa igenom den en timme eller så och fantisera om de mest underbara anrättningar jag skulle kunna åstadkomma – och så hittade jag något fantastiskt!

LIVSFARLIGA DRINKKAKOR!

Inte nog med att de innehåller två av mina favoritingredienser alla kategorier – ost och oliver – men jag hade dessutom (nästan) de andra ingredienserna hemma!

Så, let me present: Livsfarliga Drinkkakor à la Viveca Lärn.

Jag fick som vanligt vara så god att adaptera receptet lite grann – jag hade inget smör hemma men däremot margarin, som jag egentligen skyr som pesten men var tvungen att köpa pga smörbristen förra veckan så att jag kunde få ihop en sockerkaka till Johannas besök i söndags.

Det blev exakt 20 stycken för mig, men hade jag gjort alla precis lika stora hade det säkert blivit fler än 25.

200 gram riven lagrad ost (jag körde på cheddar och har ingen aning om hur mycket det vägde, det var nog snarare 150 g än 200)
3 dl vetemjöl (mät med sked i decilitermåttet, det är väldigt lätt hänt att mjölet packas för tätt)
100 g rumsvarmt smör (jag använde som sagt margarin och tillsatte lite havssalt och tog lite mer än receptet stipulerar) då jag inte tror att jag hade riktigt nog med ost och mjölet inte riktigt ville vara med)
1 liten burk gröna oliver med pimiento (jag vet inte vad en liten burk ska vara, men jag använde väl en halv sådan där långsmal)

Nyp ihop ost, vetemjöl och smör. (Det blir som en smuldeg – jag trodde att jag hade gjort helt fel och att det skulle bli som en smidig pajdeg ungefär, men nej, det verkar som om smuldegskonsistensen är rätt.) Låt vila 1 timma i rumstemperatur.

Rulla degen till valnötsstora bollar (här får man jobba lite med degen och rulla den som köttbullar ungefär, den kommer inte att hålla ihop om man inte ger dem lite TLC). Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper (hade jag inget, jag lade dem på aluminiumfolie som var lätt oljad) och tryck ner en oliv i varje boll (gjorde jag direkt i handen, det var lättare så eftersom degen är lite smulig).

Grädda mitt i ugnen i 200 grader i ca 10 minuter eller tills de har fått lite färg (jag körde mina i 15-18 minuter tills de kändes lite kakiga och hårda uppepå).

Så vansinnigt goda. Oj oj oj.

När de svalnat placerade jag dem i en av mina favoritkakburkar (det är lite intressant att jag som aldrig bakar har tre kakburkar till mitt förfogande):

Och nu, efter att ha pratat med flera av mina absolut bästa vänner, är det snart läggdags. Tillfreds, glad och lycklig.

Kärlek och värme till alla!

Det verkar som om min MSN har tappat fattningen igen för ingen verkar få mina meddelanden (efter undersökning naturellement).

Therefore – testa gärna att messa mig för jag börjar bli lite störd på att tro att folk ignorerar mig bara för att få klart för mig att andra tror detsamma om mig!

Vilken strålande dag!

Intervjun / mötet i förmiddags gick kanon. Det var inte direkt för en specifik tjänst då den jag sökt redan tillsatts internt, men killen som är kandidatansvarig ville träffa mig ändå för framtida uppdrag. Vi hade en otroligt trevlig timme ihop (undrar om det inte är bättre att intervjuas utan förbehåll egentligen) och han verkar väldigt säker på att det kommer att komma in en hel del snart där han vill att cheferna ska träffa mig. Garanterat den rekryterare jag hittills träffat som jag har mest förtroende för och har trivts bäst med. Score.

Gick en runda i Nordstan när jag ändå var där, jag tror inte att jag har varit där mer än i farten på minst ett halvår. Shoppingcenter är inte mina favoritställen så det är väl inte så konstigt.

Sedan träning och lite hemmafix, lunch som tidigare nämnt och sedan kom pappa och hjälpte mig med ett par saker. Vi fixade den taffliga persiennen så gott det gick (satte i skruvar istället för abrovinschen med gardinstångskrokarna), bytte knopp på Det Vita Skåpet och rensade ventilen i badrummet som jag inte når. Hade bara tänkt damma den men när vi väl fick ner den visade det sig att det nog inte är någon som har plockat ner den på ett bra tag. Yuck. Men nu är den fin och visslar lite glatt åt mig när jag går in i badrummet.

Så tog vi en kvällsfika och pratade en stund vilket var mycket trevligt – och han hade med sig en matpåse från mamma – ännu mer falukorv (jag kommer snart att bli blekrosa), bacon, en lök, två äpplen och en påse makaroner. Och bäst av allt – ett paket kaffe!

Och så hade han med sig ett gäng galgar som jag glömt be om men mamma uppenbarligen räknade ut själv att jag ville ha, och en annan sak som har faciliterat min sidoaktivitet till Svenska Hollywoodfruar – mer om det om en stund!

Gud, vad jag är på gott humör ikväll!