Jag har nyligen skrivit om hur mycket jag saknar att ha rutiner, men nu har jag den senaste veckan verkligen försökt att upprätthålla åtminstone några. De är inte tidsbundna direkt, helt enkelt för att de inte behöver vara det (om jag inte har ett bokat möte / intervju / Friskispass förstås) – men ändå.
Jag går upp och duschar, klär på mig och sminkar mig istället för att gå i myskläder hela dagen. Jag bäddar sängen med överkast. Jag äter frukost vid köksbordet. Jag går ut varje dag – om jag inte tränar tar jag en promenad om det inte råkar vara busväder. Jag lagar ordentlig middag och äter i köket, även om lunchen kan bli lite si och så beroende på dagens planer. Jag har slutat att sitta i sängen med datorn (om jag inte tittar på något då, för det är betydligt bekvämare) utan sitter vid köksbordet istället som visat sig vara i perfekt arbetshöjd. Jag svarar på mail och kommentarer som behöver svar på förmiddagen efter frukost. Jag tar inte med mig datorn till läggdags utan läser en stund eller löser korsord istället.
Detta kanske verkar väldigt trivialt och som sådant som de flesta gör varje dag (även om de flesta väl går till jobbet eller skolan), men det är ett stort steg för mig. Inte för att jag inte har gått upp och duschat varje dag (nåja, nästan), men jag har slarvat med mat och sömn, glömt att äta och suttit uppe hela nätterna av ingen direkt anledning alls.
Och det verkar ha gjort skillnad. Jag har massvis med energi, jag sover som en gris, jag har normal aptit och är sugen på ordentlig mat istället för en halv burk oliver och lite snabbmakaroner. Jag mår jättebra! Tror att det är en kombination av de bättre rutinerna såväl som att energin och styrkan äntligen börjar komma tillbaka efter körtelfebern (stämmer tidsmässigt med vad läkarna sa också). Jag har inte ens haft några särskilt jobbiga symptom av sköldkörteln den senaste veckan – men jag kommer såklart att gå och ta prover nästa vecka ändå. Jag vet inte om det kan gå i perioder, det får läkaren svara på, men det har ju inte varit helt hundra det senaste halvåret eller så, så det är lika bra att få klarhet i det. Men det är hemskt skönt att slippa svimma / svettas / skaka som ett asplöv / inte kunna hålla händerna still i mer än 30 sekunder… och så vidare. Håret växer tillbaka så sakteliga, mina naglar är bättre än någonsin.
Det går med andra ord åt helt rätt håll. Det gillar vi.










