Kategori: Viva la vida

Det är ganska tydligt att hjärnmedicin inte riktigt är min grej, jag rör ihop saker och ting något så fruktansvärt! I söndags pratade jag till exempel med David om matchen mellan Nya Zeeland och All Blacks – Nya Zeeland ÄR All Blacks – och igår rörde jag totalt ihop det när vi pratade om F Scott Fitzgerald och Truman Capote, jag har även pratat om tomater när jag egentligen menat linser, refererat till Camillas bröllop som ännu inte inträffat istället för Lindas och blandat ihop Tobias och Anton Hysén på ett väldigt stökigt vis då Tobias spelade för Blåvitt i söndags och Anton höll (ett för övrigt strålande) tal i halvtid.

Plus att jag går in i saker och ting (mer än vanligt), slår mig och skär mig och slår saker i köksbänken när jag lagar mat, inte riktigt kan sikta ordentligt och praktiskt taget har tappat balanssinnet.

Förutom att man ska vara så god och passa sig om man får självmordstankar (hallå, jag bor på nionde våningen!) så är de vanliga biverkningarna – alltså de som drabbar fler än tio personer av hundra – huvudvärk, yrsel, sömnighet eller dåsighet, klumpighet eller bristande koordinationsförmåga, dubbelseende eller dimsyn, illamående och kräkning och hudutslag. Av just dem är jag nog nöjdast med klumpighet och bristande koordinationsförmåga. Faktiskt. Nog är jag sömnig ungefär hela tiden också, men hellre det än huvudvärk och kräkningar.

Jag är oberäknat ledsen för att D har åkt. Vet inte riktigt vad det är, jag kan inte identifiera det.

Men jag är superglad för att jag får jobba ikväll, onsdag och torsdag kväll och har en andra intervju med HP på fredag! Han lät extremt intresserad, to the point of erbjuda sig att komma in till stan och träffas över en fika istället för att jag skulle trekka ut till Frihamnen, men så kom vi överens om att fredag lunch kanske inte är den enklaste tiden att ses lite lugnt på stan och prata. Jag gillade det, det är lite London-aktigt (om man får säga så utan att låta dum) att ses över lite ”snack” istället för en formell intervju där man sitter och pratar över ett skrivbord).

Tänker ta turen om mor och far fredag kväll om det inte visar sig att jag ska jobba väldigt tidigt på lördag. Så det är naturligtvis positivt. Men jag är ändå väldigt nere över att D inte är här, det kan jag inte hjälpa. Jag har ändå bott för mig själv nu i långt över ett år, jag borde vara van men jag vet inte om jag är det.

Krävde ett foto med maskoten utanför Gamla Ullevi i söndags (maskoten trodde förmodligen att jag inte var riktigt klok men whatever). Ganska nöjd. Det visade sig att fjärdedomaren gick i min parallellklass på högstadiet (och var en av dem med Blåvitt-tröja i skolkatalogen i nian, jag vet inte hur lämpligt det är ;)) och i och med att jag även hade nöjet att berätta att jag gick i samma klass som killen som pratar på spårvagnen och fick ett mail gällande ett jobb av en tjej som gick två klasser under mig på högstadiet tror D nu att jag har gått i skolan med praktiskt taget varenda människa i Göteborg, särskilt med Jens Lekman och The Knife-faktorn. Dock är Jens Lekman mer intressant som DJ:n på Sticky som spelade allt vi önskade. Ah. Fin kille.

(Jag undrade om D kände sig som en väldigt stödjande människa med Essex-mössa, Blåvitt-halsduk och England-tröja (som inte syns i bild) – tydligen var det så och han var rätt nöjd med sig själv.)

Målat naglarna illturkosa även om jag måste ta bort lacket imorgon då jag ska jobba i delikatessen klockan sju på onsdag…

Nu, avancerat nysanfall, och all nedladdad TV jag lyckats missa, The Big Bang Theory, Desperate Housewives och TRE QI som jag på något sätt lyckats missa att titta på. Intet ont utan något gott, eller vad det nu är de säger.

Protesterade även hårt mot faktumet att veganen inte längre är här genom att äta en extremt ovegansk middag av spaghetti, ugnsstekt bacon, riven prästost och löjliga mängder nymald svartpeppar.

Har haft några ljuvliga dagar.

Nog blev det Sjöfartsmuséet i lördags och oj vad roligt det var! Jag tycker ju att Akvariet är bäst, men modellerna och marinmålningarna på andra våningen är också riktigt härliga. Åt falafel respektive veggieburgare på ett litet ställe mittemot efteråt vilket var väldigt gott men jag luktade falafel i minst tolv timmar efteråt trots dusch. Jaja, alltid gladde det någon. Kvällen spenderades hemmavid i lugn och ro med prat och musica pop och plötsligt var klockan nästan fem. Ser man på.

Söndag blev därmed en väldigt lång sovmorgon till att börja med, innan det blev dags att åka ner till Gamla Ullevi för Blåvittmatchen! Jag har inte varit på en match sedan våren 2001 tror jag, och det var jätteroligt att gå och jätteroligt att det gick så bra (vi vann 3-0 och lyckades till och med missa en straff) – men synd att det var så få där, jag hade väntat mig många fler sista matchen på säsongen, och särskilt som det var 2000 fler biljetter sålda än folk som kom! Kvällen ännu en gång spenderad hemma med en väldigt god chili- och currygryta med linser och potatis, samt Peep Show och snicksnack.

Idag har jag jobbat! Jajamensan! Och det var jätteroligt och gick jättebra så jag är sjukt nöjd. Sex timmar sammanlagt, men som chefen med all rätta sa är det bara dumt att försöka knöka in mer info i huvudet än så en utbildningsdag. Man blir lite rolig i huvudet av dålig inomhusluft, att försöka komma ihåg en massa koder och hälsa på nya människor. Dock inträffade ungefär världens roligaste sammanträffande.

På gymnasiet hade vi en väldigt skojig fransk lärare par le nom de Michel Gasc. Han brukade prata med stark fransk brytning om sin dotter som bodde på ”Karrrrl Gystafsgaaaatan”. En kund kom till mig idag och frågade vart vårdcentralen låg. Jag hade inte en aning och hon sa att den låg på Karl Gustavsgatan, vilket inte hjälpte mig så mycket men fick mig att tänka på M Gasc. Gissa vem som stod framför mig med ett grekiskt lantbröd och lite ost max tio minuter senare? Jajamensan. Så jag fick prata lite franska som jag inte trodde att jag kunde, och återhöra ”Mademoiselle Annaaaa!” för första gången på ett antal år. Typ elva. Vi hade jättetrevligt. Men vilket sjukt sammanträffande, första dagen i kassan!

Anyway. Jag slutade vid två och kom hem. D hade tänkt åka till Tyska Kyrkan och till IFK-butiken, men när jag ändå kom hem såpass tidigt tänkte vi att det var trevligt att umgås lite istället innan han måste åka, så vi körde på det istället. Fika och lite sen lunch och sådär och sen var det plötsligt dags att säga hej och adjö och bu vad tråkigt! Vi hade båda tänkt att det nog skulle bli lite påfrestande att umgås non-stop i nästan fem dagar och att vi säkert skulle må bra av att dela på oss närhelst det behövdes, men vi hade det verkligen jätteroligt hela tiden, det var inte det minsta jobbigt eller overbearing och det är jag glad för. Vi har känt varandra så länge i olika konstellationer att jag naturligtvis inte trodde att det skulle bli jobbigt på det viset, men nog att eftersom vi båda är lite av ensamvargar skulle önska lite ensamtid också, men faktiskt inte.

Förhoppningsvis kan vi göra om det för det har verkligen varit fantastiskt roligt.

Bilder to come!

Det gick bra igår, eller ja, under omständigheterna. Prova själv att sova halvsittande på rygg på en äcklig brits med papper på och en landstingsfilt medan en tant sitter i hörnet och observerar, samt smäller på strobelampor lite när hon tycker att det passar. Just det, och du har 24 elektroder inkletade i håret också. Otroligt bekvämt. Inte.

Men det hände andra bra saker, Coop-killen ringde och jag ska börja imorgon (skulle varit idag men det körde ihop sig), hade en bra telefonintervju med HP och fick min trasiga strömbrytare ordnad. Inget ont som inte har något gott med sig, eller vad heter det?

Det var tur i oturen att det inte blev jobb idag tror jag för jag mår inte alls särskilt bra. Trött, lite yr och dunkande huvudvärk och konstiga ”drömmar” så fort jag stänger ögonen, jag antar att det har något med medicinen att göra. Men bra att jag får vila lite idag. David kommer ikväll så jag får väl försöka göra lägenheten lite mer presentabel också. Alltså, det är helt okej men jag kanske skulle åtminstone plocka fram lakan och köra dammsugaren runt något varv. Om jag orkar. Jag måste lyssna på kroppen nu och just nu vill den vara till sängs med endast kortare utflykter. Det får väl vara så då.

Läser en tråd på ett forum om vad man skulle servera om man skulle host-a en Halv åtta hos mig-kväll… intressant, jag har nog funderat på det förut men ska göra det igen.

Vad skulle du servera?

Vad jag gör uppe klockan tre? Jo,  jag ska sova på beställning om 4½ timme och fick bara sova halva min normala dygnsvila. Vilket jag hade räknat ut ganska minutiöst tills mamma kom och förklarade vad klockan var (vilket jag redan visste och artigt hade avsagt mig då jag faktiskt föredrar att vakna till en väckarklocka) och då var det väl lika bra att gå upp då. Får se hur det känns om en halvtimme. Det sista jag vill ha är en favorit i repris av måndagens débâcle.

Hur jag mår? Tja. Jag har sannerligen mått bättre. Det enda jag kan jämföra denna smärtan med är en riktig influensa, en sån där som gör att man bara inte kan existera i normalt tillstånd. Men jag petade i mig en liten konkoktion av värktabletter igår så nu har (peppar, peppar) den där huggande värken som får mig att pipa rakt ut lugnat ner sig en smula. Muskel- och blåmärkesontet sitter där det sitter. Nu är det såpass skojigt att jag inte kan rynka pannan utan att bli tårögd, inte sitta ner utan att korrigera ställningen väldigt noggrant, inte lyfta armbågen över axeln, inte hosta utan att bli tårögd, inte höja rösten eller skratta för vigoröst, inte vrida nacken mer än 45 grader utan våld. Typ så. Ja, det är hemskt irriterande, men jag tackar någon med makt för att händerna uppför sig (halva vänstern är blå men det hindrar inte rörelse och datorsittning för då hade jag tappat fattningen) och likaså fötterna vid promenad.

Jag tog en promenad igår förresten, hälsade på farmor och farfar på kyrkogården, tog bussen ner till torget för jag tänkte skaffa mig ett lånekort på bibban som jag inte kunde hitta för det låg balettsalar där Backa Bibliotek SKA ligga och på Kulturhuset vägrade de svara på min fråga eftersom det var ”lunchstängt” men de stod tre pers och häckade i receptionen. Kom hem och googlade och hittade naturligtvis bibban. Inne på gamla soc-kontoret. Tja, där ser man. Jag får gå upp till Högsbo-varianten någon dag när jag rättar till mig. Hur som helst promenerade jag hem också så det blev någon sammanlagd timme vilket var jätteskönt. Det är ju ganska likt träningsvärk det här, och detta är det längsta avbrott jag har haft från Friskis sedan jag började om i somras, så jag behövde verkligen komma ut och röra på mig lite grann. Och det ÄR ju sant att träning är det enda som biter på träningsvärk.

Anyway. Får skjuts med min dyra moder till Sahlgrenska, sover förhoppningsvis bra och fort så jag får komma hem, kolla posten, vattna fönsterträna, dammsuga, måla om naglarna och vad mer jag nu ska hitta på. David kommer imorgon vilket ska bli jätteroligt, men tajmingen är allt annat än exceptionell. Det är tur att han redan vet att jag inte har några pengar att leka med för han är garanterat inte inställd på några hysteriska utsvävningar ändå. Det blir promenader, saker man kan göra gratis (ja, med ett Västtrafik-kort då) och kanske eett och annat gratismuseum. Inga konstigheter.

Det roligaste är väl att vi måste hålla besöket hemligt för ett par petiga små petnissar i Manchester även om det inte är några konstigheter där heller egentligen. Men det är ganska roligt att folk över trettio kan vara så långsinta över något som verkligen egentligen aldrig hände.

Just det ja, och jag har en telefonintervju i eftermiddag. Håll tummar och tår please!

Det suger SÅ hårt att vara jättehungrig och ha bitit sönder tungan. Igår tog det trekvart för mig att peta i mig en barnportion (ungefär – möjligen till och med mindre) spaghetti och köttfärssås.

Och nu är jag så sugen på kesomackor att jag håller på att förgås!

Just nu är det supermysigt att vara hos mamma och pappa men det kommer väl att bli lite skönt att komma hem till mig imorgon också 🙂 Det handlar ju faktiskt bara om två nätter, men med allt som hände igår känns det som en mindre evighet.

Jaja. Om det slutar regna kanske jag tar en promenad till torget, men annars har jag nya avsnitt av Desperate Housewives, Two and a Half Men och How I Met your Mother att underhålla mig med idag. Ja, och tvätta bort klisterkladd från armar, händer, armveck och hela bålen (EKG-kladd och tejpkladd), det blir nog skoj!

Har haft en till vända på sjukan. Två ambulansfärder på nästan exakt två månader, what are the chances? Blev till och med inlagd igår men nu är jag hos mamma och pappa med medicin och allt är väl så bra som det kan vara, förutom att jag är blåslagen över praktiskt taget hela kroppen, sönderstucken och har ont i var-end-a muskel som jag kan komma på att jag har.