Komaperioden har inträtt

Fredag eftermiddag på jobbet… det händer inte så jääääkla mycket. Jag ser två personer när jag vrider på huvudet. Det är strax före fika och alla har antingen gått hem, gått på något underligt möte (vem planerar möten fredag eftermiddag? Jag bara undrar! Säger hon som kallar till avdelningsmöten – just på fredag eftermiddagar. Hihi. Fast det är max en gång i månaden.) Eller startat fredagsfikat vid 13, avslutar det vid 15 och går hem strax därpå. Hehe.

Jag har i alla fall jobbat som en HÄST fram till nu, herregud vad lustigt det blir med sådana häringa veckor! Men nu är allt gjort, skrivbordet är städat och tomt och jag tänkte just ta ett kort på min nya väska som jag köpte i lördags – jag älskar den – och så kommer jag på att jag glömt minneskortet i min dator hemma. Samma sak hände häromdagen när jag skulle ta kort på Ola-Conny! Typiskt mig. Huvudet under armen… man SER ju inte på varken datorn eller kameran att det sitter i!

Jag gjorde en väldigt god potatissallad till min lunch idag. Kokt potatis i lagom bitar med någon matsked crème fraiche, en halv matsked majonnäs, hickorysalt (kommer att bli en STOR favorit), lite dragon och massor av svartpeppar. Hade tänkt ha i inlagd gurka också men när jag väl kom på det hade jag redan ställt in alltihop i kylen och orkade således inte dra fram allt igen 😉 En kycklingfilé till med chipotle- och citronkryddning. Det var inte vackert men det var gott.

Vad ska ni göra i helgen? Imorgon ska jag gå och hämta och lämna lite böcker samt hämta ut mitt H&M-paket på förmiddagen efter Melodikrysset hade jag tänkt mig. Fast nu vaknade jag klockan 02 igår morse och 02:30 imorse med enbart lite dåsande efter det fram tills det var dags att kliva upp, så vem vet. Jag tänker i alla fall inte sätta någon klocka, det säger jag bara!

Åh!

Tittar på ett TV-program som påminner tittarna om Liverpools andra halvlek mot AC Milan i Champions League-finalen 2005. Det var en av de absolut roligaste kvällarna i mitt liv, fy fasen vad roligt vi hade!

Jag tror inte att jag lyckade skölja all champagne ur håret på någon vecka eller så 😉

Glada nyheter igen!

Lyckades äntligen vara online på MSN samtidigt som min älskade Maja var det, oj vad det var längesen, men ack vad roligt att få en uppdatering! Jag är så glad i hela kroppen av nyheterna att hon och en kille som jag tyckt låtit väldigt vettig ett bra tag äntligen har fått ihop det och till och med planerar en huvudstadsflytt tillsammans. Så himla kul!

Jag och Maja har känt varann sedan… 2002, 2003 kanske, men bara setts en enda gång. Vilket är helknasigt. Det var dessutom min förlovningsdag så jag var helt uppstissad när vi träffades, som om jag inte var tillräckligt stissig för att äntligen träffa henne. Nu när vi a) finns i samma land, b) jag faktiskt har sommarsemester och c) jag faktiskt har några kronor över varje månad så måste vi ju faktiskt se till att ses, allt annat är löjligt. Hon bor – tills flytten – i Lund, och jag har väldigt lite erfarenhet av Skåne överhuvudtaget så det vore otroligt roligt att ta en tripp söderöver till sommaren.

Fick andra glada nyheter igår, älsklings-Karin kommer till Göteborg den 1:a juni för att stanna över natten! Den 2:a gifter ju Camilla och Niklas sig, så jag har reserverat mig för att hon eventuellt mest får agera påkläderska på lördagen men vi har ju i alla fall tid med lite vin och ost på fredagskvällen samt lång frukost med Melodikrysset på lördagen. Det är så roligt att ha saker att se fram emot. Det känns som om det allt som oftast bara flyter på utan särskilda events just nu – men det är nog lite överhängande ifrån arbetslöshetsperioden när jag bara inte kunde göra något alls, typ.

Och 11:e maj blir det tjejmiddag i Uddevalla också, det är ju ännu en rolig sak, och på torsdag ska jag och Hanna på galakväll med grillning och Robert Wells på Arken 😀 ((Fast jag vet inte om jag vill säga att Arendal ligger i Göteborgs skärgård direkt, det kändes väldigt främmande ;-)))

We’re by far the greatest team the world will ever see!

Jag och Hanna satt och pratade i bilen i lördags och jag hade inte en tanke på att kolla telefonen. När jag gjorde det hade jag 7 SMS om att Southampton var klara för Premier League igen!

Det är helt otroligt. Jag är så glad att det gör ont i kinderna att le.

Saints var laget som varit uppe i Premiership längst av alla när vi blev nedpetade. Och vilken dag det var då. Jag hade ganska nyss blivit indragen i Saints-tjosanet och var inte superupprörd, men Tom… oj oj oj. Han ville slåss med lite Portsmouth-fans som satt vid bordet bredvid på Sports Café, jag har nog aldrig varit så förvirrad som när jag kom från damrummet och Vinod av alla människor stod och försökte hålla fast honom.

Sedan promenerade vi hem på en massa villovägar som jag nu räknat ut var lite drygt 6 km. Det är en imponerande promenad. Och Tom grät som ett barn hela vägen och vi visste verkligen inte vad vi skulle göra. Fruktansvärt! Tim var till och med på gränsen att ringa Toms pappa för att försöka lösa det. Vi avrådde honom från den saken.

Men nu hoppas jag att Tom är lika glad som jag är och att det går bra däruppe!

 

Tom och Nic (som jag nämnde i gårdagens inlägg) i köket på Parfett Street, några timmar innan vi åkte till Heathrow och lämnade av Nic för vidare färd hem till Melbourne. Ett av mina favoritfoton någonsin, Nic ser ut som nån gammal äcklig fyllefarbror med sin stackars brorson som inte vet vart han ska ta vägen.

 

Vill naturligtvis gärna meddela att det var jag som sydde Nics avskedströja. Eller, det gjorde jag ju inte, men jag klippte ut och sydde fast E1-applikationen i alla fall 😀

Om sammanträffanden och bröllop

Men gud! Min gamla huskamrat från Parfett Street ((nej, nu kom jag på att hon bodde nog aldrig officiellt med oss… eller? Oklart. Jag tror hon bodde hos oss ett tag när Tim började slå sönder allt porslin…)) har gått och gift sig!

Otroligt fina bilder.

Fick dock ett mindre skrattanfall när jag kom på att herregud, jag hade ju ihop det briefly med hennes brorsa en period och plötsligt dök han upp på ett kort! Hehehe. Jag hade ju inte glömt av honom per se, men… ja. Det var långt efter att hon flyttade hem till Melbourne så jag kopplar inte ihop dem på ett naturligt vis eftersom jag aldrig umgåtts med båda samtidigt.

Dock är jag lite konfunderad. Killen hon kom till London med, Nic, var en tonårspojkvän och de var sjukt nära varann, och blev ihop igen framåt slutet av Londontiden. Ja, jo, typ alla kvinnliga medlemmar av Parfett Street-hushållet hade någon form av romans med honom också i interimperioden. It was a crazy time, där Louise till och med trodde att jag skulle säga upp bekantskapen med henne pga honom! Och hans lillebror Seb kom också med och bodde på vår soffa en period… men jag ser ingen av dem på bröllopsbilderna och hoppas hårt att de fortfarande är vänner.

Rapport från himlen

Jag var så trött igår kväll att jag, efter några släktsamtal, somnade på stört framför ett Galen i dig-avsnitt. Jag vet inte ens vad klockan var, men säkert inte ens 21. Därmed vaknade jag vid… 2. Fast jag ska försöka somna om om en stund är planen, vad tvungen att äta lite frukost eller något bara 🙂

Är fruktansvärt sugen på thaimat. Förklara det!

Anyway. Shoppingen var mycket lukrativ igår fast jag har ALDRIG sett så mycket folk – eller ens hälften så mycket folk – på Gekås i hela mitt liv. Helt otroligt. Tur att man kan rasta sig rätt väl nuförtiden, cafét och restaurangen på övervåningen är jättetrevliga plus att det finns lite bänkar och vattenmaskiner och sånt ute i varuhuset. Det var VÄLDIGT nära mord VÄLDIGT många gånger dock kan jag säga. Folk har varken hyfs eller vett.

Jag såg Ola-Conny fyra gånger men Hanna vägrade posera med honom 😉

Anyway. Det blev inte SÅ mycket kläder – en kjol, en topp, ett illgult linne och en poncho – men desto mer i matvaruväg! Det hade en massa kul grejer, chipotlesalt och piri-piri-olivolja och det ena med det tredje. Jag har inte ens orkat packa upp, har träningsvärk i hela överkroppen, men det kommer foton lite senare. Idag planerar jag att göra absolut ingenting förutom att tvätta och plocka hemma… så det gör egentligen inte så mycket att sömnen blev lite underlig.

Godmorgon Sverige!

Igår kväll var jag så trött att jag inte ens orkade stanna uppe och se på Let’s Dance-resultatet. Som börjar halv elva. Det är inte riktigt likt mig. Men jag var ju naturligtvis tvungen att ladda för dagens stora utflykt, så det var nog ett bra drag i alla fall 🙂

Pernilla ut alltså, tja, hon var nog den jag tycker är minst intressant av de som är kvar, möjligen med undantag för Marcus Schenkenberg, men juryn var ju väldigt förtjust i hans wienervals – jag missade den – eller snarare, jag var helt okoncentrerad på den. Redan då var jag så sömnig att jag höll på att börja skela.

Men nu så! Ny energi och framför allt ny shopparglädje 😉 Ullared here we come!

Puss till alla, ha en fin lördag! Planerar naturligtvis att lösa Melodikrysset i bilen, men vi är nog framme en stund före elva…

PS: Underlig sak – jag ser fram emot vägkrogslunch. DS