Kategori: Viva la vida

Om man som jag har lite anlag för svindel så kan man ju undvika att titta på satellitbilder över det exakta området där man befinner sig. Det sticker i armarna när jag tänker på sådant.

Men här sitter i alla fall jag!

 

Preciiiis i den röda ringen för jag har nämligen luftschaktet alldeles snett över mig och trapphallen bredvid. Hihi!

Herregud, idag skulle man behöva Sjöräddningssällskapets hjälp bara utanför dörren… herregud vad det regnar, det var längesen jag såg något liknande! Jag vet att jag alltid säger så om regn, men detta är något alldeles särskilt. Lite häftigt dock, och skönt att man har ett inomhusarbete, men blotta tanken på att gå ut till bussen sedan… brrrr!

Hanna är snäll och hämtar vår mat på Sushi Mi när hon kör hem från jobbet. Det är inte direkt promenadväder ute så jag tror inte att någon av oss hade varit så sugen på det. Dessutom vet jag ju att det är fräscht och fint, och jag har rapporterat att det går strålande att blanda tio bitar, bara jag inte får jätteräkor eller bläckfisk. Inte för att jag har ätit bläckfiskssushi någon gång, men jag känner att det nog inte riktigt är min grej 🙂

Extremt dött på jobbet idag igen. E jobbar hemma så jag har inte ens någon i närheten att prata med, otroligt tråkigt! Jag har hellre att göra så det sprutar ur öronen på mig än att det är som idag, där största bedriften hittills varit att jag har tagit reda på hur många mil vår vän Kåte får köra med sin hyrbil varje dag.

Nä, vet ni vad, nu tar vi en latte och städar lite istället.

OJ vad bra sköterskan som stack mig imorse var! Hon tog fyra rör blod men det gör knappt ens ont i armvecket. Har förstås fortfarande bomullsdutt och tejp över så jag vet inte om det blivit blått och fult, men jag tror inte det. ”ÅH vilken fin kärl!” utbrast hon, satte en sån där spännrem med skojiga djur på runt armen och sedan tittade jag bort medan hon körde. Det värsta för mig är att se nålen gå ”in och ut”, så att säga. Särskilt ut. Smärtan är ju övergående liksom.

Det gjorde inte ens särskilt ont att sticka. Alltså, det gör ju inte ont någon längre stund i vanliga fall heller, men jag brukar tycka att det känns ungefär som att bli nypt jättehårt i den tunna huden, detta var inte värre än om hon hade rispat med nageln, typ.

Skönt att ha det gjort i alla fall. Världens vackraste man satt dessutom bredvid mig i väntrummet. Sådant hjälper ju när man sitter i väntrum klockan 7 på morgonen.

Pappa sponsrade med skjuts, så jag var till och med tidig till jobbet trots äventyr. Väldigt snällt.

Dock upprörd över att jag inte fick något klistermärke eller så, så duktig som jag var… fast ikväll får jag visserligen sushi och bubbel, det får väl räknas som vuxenvarianten 🙂

 

Jag känner äntligen att jag har råd att vara fullt betalande medlem av Sjöräddningssällskapet och det tycker jag att du också ska vara om du kan. Eller var stödmedlem och betala 20:- liksom. Spelar ingen roll.

 

Sjöräddningssällskapet är helt ideell. Det enda sjöräddarna får är utbildningar under året. Annars är de praktiskt taget alltid i jour, dag som natt, sommar som vinter, för att rycka ut och hjälpa folk som hamnat i problem på sjön. Det kan vara en motor som inte startar eller att någon ramlat i sjön och personen i båten har svårt att rädda, det kan vara hjälp till plats för ambulanstransport om någon blivit sjuk till sjöss, en båt kan ha börjat brinna… und so weiter. Någon kan ramla i båten och slå sig så att de inte kan köra hem den utan assistans. Någon kan drabbas av migränanfall och därmed inte klara att säkert komma så långt. Någon kan drabbas av ett epileptiskt anfall (vilket naturligtvis står mig extra nära om hjärtat just nu). Det kan handla om att hjälpa polisen också. Det finns så många scenarion där man kan behöva hjälp – för på sjön sitter man jävligt utsatt till.

 

Dessa båtägare ställer alltså upp i vått och torrt (!) utan ett öre för besväret. Men ära istället för öre vill i alla fall jag ge dem. Mina 700:- om året hjälper till med utbildning och (minimal) administration för Sjöräddningssällskapet. Dessutom hjälper de till att upprätthålla de utryckningsstationer som finns runt kusten. Och vi har en jäkla massa kust i Sverige.

 

Och så talar det ju till mig för att jag har mamma och pappa på sjön praktiskt taget varenda dag under fem-sex veckor om året. Och även om dom är friska och starka och tuffa och glada så är det skönt att veta att de kan slå ett nummer om något händer, så är någon där rätt snabbt.

Dessutom utbildar de småkids i sjösäkerhet och hur man ska bete sig runt vatten. Det är ett förrädiskt element, man vet fasemig aldrig vad som kan hända.

Läs mer om vad Sjöräddningssällskapet gör, i mindre flummiga termer, här. Det är behjärtansvärt och väl värt att lägga en knapp femtiolapp på i månaden.

Jag har stolt satt upp en av mina dekaler på ytterdörren, för övrigt. Har ju inte så många bilar och båtar att ståta med den på, så mamma och pappa fick mina tre resterande för att sätta på bra ställen.

Aaaahhhh det har ju flutit på så himla käckt med kollektivt åkande till jobbet hittills! Efter gårdagens fadäs var det ännu ett äventyr idag. Bussen kom visserligen 😉 men det är vägarbete på Oljevägen, som är den stora ”leden” ut till hamnarna och Arendal från Älvsborgsbron, vilket resulterar i att trafiken går som SIRAP. Otroligt frustrerande.

Sedan hade en gigantisk långtradare tyckt att det var en bra idé att köra in på busshållplatsen vid Sydatlanten ((det är som en ”sväng” och bara bussar ska in i den ”fållan”)) och PARKERA sig lite där. På snedden. Bra. Det är ju lätt för bussen att komma förbi då ja.

Å sen kom TÅGJÄVELN. Fast det var åtminstone slutet på tåget, annars kan man liksom bli sittande där en kvart…

OBS: Naturligtvis var inget av detta Västtrafiks fel! Jag gnäller på omständigheter och tillfälligheter.

Det spelar ingen roll för själva jobbet när jag kommer hit, men jag väljer ju att börja tidigt så att jag får sluta tidigt om jag har något särskilt att göra på kvällen. Nu var jag knappt tio minuter senare än jag brukar vara med denna bussen, men eftersom våra timmar är indelade i tio så betyder minuterna mer än man tror. Visserligen är jag den enda som bryr mig om det står 7.9 istället för 8 på klockan ((eller 8.5 denna veckan, jobbar in lite tid så jag kan gå vid 15 på fredag för jag ska på utflykt!)) – men jag GÖR det, det ser så tråkigt ut med 7.9 😉 Idag blir det visserligen 8.45 om jag går när jag tänkt, så det kanske rundas upp?

Herregud. I-landsproblem! Jag får skärpa till mig. Ja. Det finns viktigare saker att syssla med, och det ska jag skriva lite om sedan…

Tror ni 06:22-bussen kom eller? Nä, det gjorde den inte. Och jag hade bara poncho på mig och är barfota i skorna och det var svinjävla kallt och alla bänkar var blöta och jag har tio biblioteksböcker förutom min astunga dator i ryggsäcken… ni fattar vilket gott humör jag var på när jag väl hade kommit på 06:52-an. ((Jag ville ju inte gå hem ifall den tidiga skulle dyka upp… och när den inte gjort det efter en kvart kändes det ju idiotiskt att gå hem alls.))

Och så var det köer från bron hela vägen ut till hamnarna. Och sedan fick jag slåss med datorn. Så istället för att vara på plats och igång vid kvart i sju så tog det en TIMME till.

Jaja. Nu är jag på gott humör och tänker äta frukost 🙂 Ja, och klaga på Västtragik lite grann. 

Puss!

Är inte riktigt säker på om det är normalt att spontanvakna kvart i fem, gona sig lite och vara duschad och klar med första koppen kaffe i högsta hugg tio över fem? När man sovit askasst i typ en vecka? Hoppas jag slipper krascha… hihi.

Tänkte åka in tidigt idag nämligen. Dels för att röja undan lite småbôs som jag aldrig hinner med när det är folk omkring mig, dels för att biblioteket har fuckat upp mina förnyelser som jag gjorde i… fredags eller lördags, jag minns inte. Dom ba’ ”Nämen imorgon ska de vara tillbaks och det är reservationer på tre så de MÅSTE tillbaks” och jag ba’ ”Öh nä, jag förnyade dem till den 23:e…” men de hade datorhaveri i lördags så det har väl… försvunnit. Jaja. Det är inte hela världen. Men därmed får jag åka upp till torget idag efter jobbet och lämna dem, och det kan ju vara skönt att få det gjort snabbt. Tar med några andra som jag är klar med också och lyckades nu förnya resten till den 28:e – och tog en screenshot 😉

Så är det dessutom tänkt att jag ska göra något med en fläskytterfilé (jag vet, jag vet, benfri kotlettrad) ikväll men jag vet inte riktigt vad ännu. Sist helstekte jag och det var ju helt galet gott, får se om jag skrev upp någonstans hur jag gjorde tidsmässigt. Folk skriver ju bara ut typ ”till 65-70 grader i innantemp” – jag har faktiskt ingen aning om hur lång tid det tar i vilken värme, jag har använt en köttermometer en enda gång i hela mitt liv nämligen.

Inatt har jag för övrigt varit på mässa tillsammans med Erik på jobbet, där man bland annat fick goodie bags med köttfärs i. Men för en gångs skull kan jag härleda det! a) Jag trodde att jag hörde Erik prata hela tiden igår, fast jag visste att han är i Wroclaw, b) Läste om Mammabloggalan och goodie bags på flera ställen igår och c) var brutalt sugen på köttfärssås hela eftermiddagen. Case closed. Hihi.

Det artar sig till en strålande vacker dag! Härligt! Nu är första kaffekoppen klar vilket betyder fixa lite frukost. Hade tänkt åka tio i sju-bussen, men nu kommer jag ju att vara klar till tjugo över sex… det är ju lika bra att åka då kan jag tycka. Vi får se hur lång tid jag tar på mig att äta och få på mig kläderna…

På återhörande!

Sov så sjukt kass inatt. Eller ja, vaknade vid 2 som vanligt och efter det läste jag nästan hela Natascha Kampuschs 3096 dagar och försökte dåsa av lite. Lättare sagt än gjort. Men jag vet att jag ”drömde” att kungen och Silvia skulle skilja sig och fick en timme på sig i radion att berätta varför för hela svenska folket, men det var tvunget att ske i direktsändning så de fick inte säga fel!

Supernormalt. Verkligen. Not.

Imorse mådde jag således inte det minsta bra, men det blev bättre när jag kom ut i friska luften, pappa hade fått parkera i det ”andra” området så det är en liten rask promenad. Inte alls långt, men lagom för att få vakna till lite grann. Har dessutom en sådan där skojig jätteböld som jag får ibland på ett totalt olägligt ställe alldeles vid sidan av armhålan på insidan, kan man säga, jag hoppar högt av smärta så fort jag rör höger arm mer än strictly necessary. Och det gör man ju liksom. Eller, röra på den går bra, men fälla ner den om den varit ute på äventyr, shite alltså. Jag vet inte om det finns mycket jag har varit med om som är mer smärtsamt än dessa helvetesbölder. Ja, förutom fötterna då.

Heldött på jobbet. Min chef och hennes gruppchefer är i Polen till torsdag, likaså ett par andra folk. Alla team leaders inom grupperna är på någon annan kurs, E är sjuk…  tja. Fast Petter förser mig med en massa karosserienonsens så det går bra ändå 🙂 Men jag längtar hem till min säng. Det är inte utan att jag blir lite konstig av att inte sova och nu är det flera nätter på en vecka där jag bara kanske samlat ihop tre timmar per natt. Det räcker inte för mig.

Men men. På tal om kungar så kan ni ju titta på den här sidan. Den får i alla fall alltid mig på gott humör även om jag är så trött att jag tror att jag ska dö vilken sekund som helst…