Kategori: Viva la vida

Dagens (första) urflippade forumtråd kommer faktiskt inte från Familjeliv, utan från det vanligtvis så eminenta Bukefalos.

 

 

Men herregud. Man svarar väl ”varsågod!”, eller något annat som passar i sammanhanget? Hur kan man rimligtvis ha problem med att komma på ett svar på ”tack så mycket”?

Så. Nu är jag på jobbet och har absolut ingenting att göra förutom att lösa Semesterkrysset i smyg (och vänta på ett telefonsamtal från biluthyrningen), så nu kanske jag kan skriva ihop det jag redan effing skrivit en gång nu på morgonen… och nu skriver jag i Notepad så att det finns kvar. Basta.

Hur som helst.

Tråd på Familjeliv – var annars? – om pojkar i klänning. Naturligtvis urartar tråden, det var väl väntat.

Jag är egentligen skittrött på genusdebatten ska jag säga, och säkert många med mig, MEN ibland blir jag ju en gnällkärring och måste därmed säga ett och annat. Okej.

Man ”blir inte bög” av att ha klänning på sig. Eller rosa skor, eller prinsesskrona, eller nagellack. Det fungerar inte så.

Man måste inte ”vara transa” för att man är kille och gillar att ha kjol på sig. Kjol och klänning är ju sjukt mycket bekvämare än byxor, och kanske särskilt för killar som har lite mer som säkert blir väldigt varmt på sommaren och som det vore skönt att lufta lite grann.

Och – herregud – även om man nu råkar vara ”transa” så innebär det inte att man är på väg mot ett könsbyte! Någon tjej skrev att hennes sambo gillar att ha kjol på sig hemma på sommaren men inte brukar gå ut klädd så (om jag minns rätt) och någon – anonym, naturligtvis – frågar när det är dags för könsbyte. Hallå? Sedan när sitter könstillhörighet i en jävla tygbit?

Jag är själv ett svindåligt exempel eftersom jag alltid klär mig ”kvinnligt”, om man ska säga så, jag har aldrig byxor förutom mysbyxor och pyjamasbyxor. Minns inte sist jag hade byxor på mig utomhus, men det är säkert fem-sex år sedan. Men vi kan ta en annan parallell. En tjej på jobbet. Hon har alltid jeans eller kostymaktiga byxor, t-shirt eller lite större skjorta och ofta väst eller kavaj.

Är det någon som tycker att hon borde byta kön för det? Det tror jag ingalunda. Varför är det en sådan sjuk stigma runt killar och killkläder?

När jag var liten var vi i Slottsskogen en gång (jag var kanske ett år eller så och kommer inte ihåg det själv) och jag hade en tröja på mig som är vit, röd och marinblå-randig (jättefin! Jag hade den till dockkläder när jag blev äldre), och hade inte så himla långt hår, och då bara utgick alla tanter (tydligen) ifrån att jag var pojke för att jag hade något blått på mig. Hur jävla sjukt är inte det? Okej att det var 1983, men ändå? Hur kan man tänka så?

 

Vad f.a.n. Jag skrev just ett långt inlägg och så försvann alltihop?

 

Hallå eller, så mycket älskar jag inte att vara uppe klockan fem.

 

Jävla nya blogg.se alltså, det är ju sjukt dåligt.

 

Missnöje på hög nivå. Nu får jag dricka lite mer kaffe och lugna mig lite.

Varför kallar sig så många polska tjejer för Ola? Uttalat ”Olla”?

Jag har en tjej som heter Aleksandra och två som heter Katarzyna som jag kommunicerar med relativt regelbundet. Alla tre kallar sig för Ola.

Finns det någon förklaring på detta?

Sedan har jag träffat en massa polska Joanna (okej, kanske tre då) som kallar sig för Asia, uttalat ”Asha”. Jag fattar inte alls. Om Katarzyna blivit Kate eller Kasia eller så, okej, men Ola?

Hittade en artikel. Lite intressant är det.

Jag upptäckte just att jag jobbade 10.1 timme igår. Och det inkluderar inte stunden när jag var tvungen att gå tillbaka till kontoret för att hämta mina telefoner och därmed missade sista bussen. Men det orkar jag inte prata om. Däremot exkluderar det 42 minuters lunchrast som jag inte tog, så egentligen blir det väl 10.8 timmar… phew.

 

((Normalt sett kan jag absolut leva utan mina telefoner en natt, men jag har ingen annan pålitlig väckarklocka och ingen hemtelefon längre så mamma kan ringa och väcka mig, så jag måste faktiskt ha dem.))

 

Det legitimerade definitivt sovmorgon idag, inte för att jag sov, men vilmorgon då. Men det är knappt så att det är skönt när det är så varmt som det är. Jag har fått hemska värmeutslag och nu verkar gräspollenet ha slagit till mig ordentligt också för jag vaknade flera gånger inatt – ursäkta – av att näsan rann. Det har jag nog aldrig varit med om förut. Fräscht, verkligen.

 

Eller inte jätte.

 

Med andra ord är jag rätt trött idag. För omväxlings skull.

Presidenthistorien fortsätter…

 

Fick just de officiella matchbilderna från gårdagen.

 

Mustaschen är borta.

 

Det hade alltså ingenting med matchen att göra?

 

I och för sig så finns det även en bild på E där det ser ut som om hon eventuellt har en liknande mustasch på sig, men det är svårt att se för hon står med huvudet bakåtlutat (lite som denna underbare domaren när han blåser av med armarna bakom sig), jag är så förvirrad över dessa mustascher att jag bara vill lägga mig ner och sova lite.

 

Tja. Det vill jag i och för sig väldigt gärna göra i alla lägen just nu. Fy fan vad trött jag är.

 

Ännu en väldigt rolig bild är av S och M – M räcker knappt till S axel och ser otroligt ung ut när S står med armen om honom. Det är verkligen ett sådant där fader/son-kort. Bara det att M är äldre än S. Hihihi. Jag vågar inte lägga ut den men jag kanske kan blurra lite ansikten.

 

Jo, vad sjutton.

 

 

Tyvärr är ansiktsuttrycken verkligen pricken över i, men så roligt ska vi kanske inte ha just precis idag 🙂 

Just det, jag fyllde ju i en lista på lunchen, kommer strax…

 

 

 

Morgondagens kalenderblad. Inte ett moln på himlen. Skönt värre! Det är sådant som gör att det ändå känns rätt okej med tråk-mitt-i-veckan-dagar. Just möten är inte det roligaste jag vet. Det är inte ens i närheten av det roligaste jag vet. Jag förstår mig inte riktigt på denna besatthet av möten. På gamla jobbet behövde jag nästan aldrig gå på några himla möten (förutom när galna Jo skulle anordna Team Meeting in the Board Room varje måndag), någon gång i månaden kanske och den kommittén satt jag bara med i för att det hade varit orättvist om inte då Jo var med, plus (mest) för att min chef skulle slippa gå dit, och särskilt för att han skulle slippa lyssna.

 

Här gör ju inte folk annat än springer på möten, jag förstår inte hur de får något gjort.

 

Fast det är klart. En stor del av deras arbetsbeskrivningar är förmodligen just att – gå på möten. Jag blir så rastlös, kissnödig och gärna full i skratt så fort jag måste sitta i ett och samma rum i mer än typ en halvtimme. Så tycker jag stolarna här är så obekväma i mötesrummen för de tippar framåt,

 

Ja, nu har jag svamlat färdigt. Jag tror att jag borde gå hem om en liten stund jag. Det här med sömndeprivation passsar inte mig så bra…

Jag slapp maratonmötet i förmiddags då det var sista för ”terminen” och dessutom i en annan  byggnad, så chefen tyckte att jag kunde hoppa över det och göra mer nytta där jag var.

 

Vilket jag har gjort. Jag har gjort så mycket nytta att nu vet jag inte vad jag ska göra för nytta fram till klockan slår 17 😉 Förmodligen är jag övertrött nu, för jag var jättepigg hela förmiddagen, löste ett Familjechansen i Allers på ett litet kick på lunchen (dubbeluppslag! Tre ugglor! Hallå!), promenerade långa rundan på rekordtid och har jobbat undan en massa grejer som har legat sedan i typ april för att jag inte fått svar på frågor. Nu har jag plågat fram svaren ur vederbörande. Eller i alla fall ur de flesta 😉

 

Chefen går på semester typ nu i detta ögonblick, vilket betyder att jag inte kommer attt se henne förrän efter min födelsedag! Kommer garanterat att prata med henne dock. Hon kom upp och tittade lite på mina vackra rosor och pratade en stund i alla fall. Vi satt ju rygg mot rygg förut, nu hinner vi knappt ses om vi inte är på samma möte.

 

Nu har jag lyssnat lite på radio – kommentar strax – och har uppenbarligen suttit väldigt illa för hela vänster underarm gör sjukt ont! Jag vet vad jag gör med den, det är om jag sitter och gör ett ”klickjobb” med enbart höger hand som jag sätter armbågen i bordet, kniper ihop underarmen mot överarmen och lutar hakan mot knogarna, typ, med fingrarna vända inåt kroppen. Jag spänner ju mig så himla lätt, och när jag sitter på det viset pressar jag inte bara ihop armen utan trycker även armbågen hårdare ner i bordet.

 

Som om det inte räckte med att jag biter ihop käkarna så det står härliga till (vilket förstås blir ännu värre när jag lutar hakan mot handen och trycker armen i bordet) och spänner lårmusklerna och korsar anklarna och illspänner höger så att det känns som om jag har benhinneinflammation hela tiden.

 

Ja, jag ska se till att få hit en ergonom efter semestern 😀 Finge jag ett fotstöd tror jag att det skulle hjälpa hela ben- och fotgrejen. Käkarna och armen får jag nog lära mig av med själv. Alltså, jag står ju upp en timme och sitter en (oftast), så det kunde ju vara värre, men ändå. Min vänstra armbåge är alltid helt skavd efter måndagar / tisdagar när jag har gjort värsta klickjobben.

 

Men varför är det så himla svårt egentligen? Det är ju bara att inte sitta så. Visst. Men fem minuter efter att jag försöker sitta som vanliga människor så kommer jag ju på mig själv med att göra det igen. Det är som att bita på naglarna eller något åt det hållet, man märker inte sina egna ovanor.

 

Men men! Jag ska inte klaga, det är faktiskt en jättevacker sommardag och jag gör mig hela tiden ärenden till andra sidan huset för att titta på havet lite grann 🙂 Det fläktade lite när vi var ute förut, vilket var väldigt skönt för det är hemskt hett härinne idag.

 

Jag har knallgul topp på mig. Hade någon sagt till mig för fem år sedan att jag idag skulle sitta på Volvo i Göteborg med gul topp på mig hade jag skrattat ihjäl mig.