Kategori: Viva la vida
Monday Monday
Junis sista dag
Fan också.
Fick – äntligen – provsvaren från när jag var och gav bort en massa blod för ett BRA tag sedan nu.
Allt ser strålande ut, ingen leverpåverkan eller järnnedsättning, men min lamotriginnivå ligger bara på 7 och doktorn säger att ”Vissa klarar att ligga på den nivån utan att få anfall, men jag tycker att vi ska höja din dos till 150 mg om dagen, jag skriver recept på detta idag.”
Jag VILL inte höja. Jag har mått så himla dåligt när jag höjt dosen tidigare, och jag vill inte mera! Det har varit rent groteskt så illa jag mått, jag har faktiskt ingen lust att ligga på badrumsgolvet i alla helvetes kval en gång till.
Tror att jag avvaktar till semestern i alla fall. Som jag skrev till pappa just, jag vill inte kräka bort semestern men heller inte sjukanmäla mig från jobbet, så vad har jag att välja på liksom.
Han vill att jag kommer in och lämnar prover en vecka efter att jag startat nya dosen, och jag har fått kallelse till MR till 11 juli, så jag tror att jag kan hålla mig tills dess. Eller, borde jag börja nu och riskera att bli svindålig igen? Jag orkar inte med det här just nu!
Fuskis! Igen!
Åldern tar ut sin rätt
Sommar i P1 – Anja Pärson
Facebook och minnen
Lillbrorsan är sju-åtta år yngre än oss, så det var liksom lite spännande när han kom. Och killarnas pappa är lite kändis som världens snällaste polis, samt pappan som alltid ställde upp på utflykter, orienteringstävlingar och sånt. Han var alltid med, och hade ofta lillebror med sig! M har med andra ord blivit allas lillebror, liksom R blivit allas pappa.
Storebrorsan var världens blygaste kille i skolan för övrigt. Tydligen blev han lite strulig efter, men nu verkar han ha fått ordning på sig. Han och jag brukade sitta tillsammans – förmodligen för att jag var så väldigt pratsam och han aldrig sa ett ord om han inte var tvungen. Det var väl en praktisk kombination för lärarna 🙂
I alla fall. När vi hade ”sexualundervisning” i mellanstadiet (det var inte så väldigt sexuellt, mest om puberteten och sånt) så fick naturligtvis A i uppdrag att läsa biten om mensskydd högt. Vi brukade läsa något stycke var och det var inte direkt förutbestämt vem som skulle läsa vad, vi var väl 25 pers och gick igenom klassen i ”sittordning”.
Stackars A. Som sagt var han superblyg och tyst som en mus och så var han tvungen att sitta där och läsa högt för hela klassen om bindor och tamponger. Usch vad jag mådde dåligt för hans skull då! Själv hade jag turen att ”bara” behöva läsa om ägglossning.
A vann dock nutidsorienteringen varenda jäkla vecka. Jag vet inte om polispappan hade någon sorts rutin hemma med tidningsläsning och radiolyssning. Det brukade stå mellan honom och min kusin M när det var dags för terminspriset. De bodde dessutom tjugo meter isär, de kanske hade någon sorts pakt…
Nej, nej, Håkan…
Nu är det visserligen mitt eget fel att jag kollar upp folk på Ratsit hela tiden, men varför måste de allra värsta bo så himla nära mig? Som exempel min matte- och kemilärare i sjuan som en gång SLÄPADE mig i armen in i kemisalen då han var övertygad om att jag skolkade – fast det inte ens var min klass som hade kemi. Vi satt på golvet utanför salen och väntade på att fysikläraren skulle komma. Salen bredvid. Så det var verkligen handgripligt SLÄPANDE på golet, inte så att han ledde mig in i armen, typ. Att jag inte anmälde det till någon högre instans är underligt.
För övrigt kollade jag upp honom för jag undrade hur gammal han var, inte vart han bor 🙂
Godmorgon!
När mor och far var på Mallorca hade de förstås presenter med sig hem till mig 😉 Närå, men halsbandet på bilden och ett liknande men i lila toner fick jag. Detta är liksom genomskinliga stenar, det är jättefint!
Notera gärna även att jag har vitt på mig – detta hände typ aldrig förrän för ett par månader sedan – och att jag börjar bli väldigt långhårig redan.
Notera för all del även att jag ser ut som om jag ankläppar mig, men det gör jag faktiskt inte. Och undvik gärna att notera att jag har ätit något jag inte tål och därmed har ett utslag på kinden som jag försökt dölja med bästa förmåga.
Sedan måste jag notera själv att jag faktiskt ser smalare ut i ansiktet än vanligt! Tack LCHF!
Idag är jag för övrigt så trött att jag knappt vet vad jag heter. Nu går vi till jobbet. Tack och adjö.