TGIF – inte för att det spelar någon roll…

Alltså jag tror att jag måste börja skriva upp alla konstiga sammanträffanden i livet just nu. Ibland blir det bara för mycket. 
 
Jag satt till exempel just och tänkte på en släkting – eller, tänkte och tänkte men en grej jag kom över påminde mig om vederbörande – som bor på en gata med ett ovanligt och lite långt och krångligt namn. 
 
En sekund senare scrollade jag ner på en blogg – helt orelaterad till nämnda släkting – och det första jag läser är namnet på släktingens gata. 
 
Jag menar… är inte sådant lite konstigt? Jag kanske läser in lite väl mycket i det, men jag har ju en lång historia av sådana här grejer i bagaget, så jag kan väl inte låta bli. 
 
Idag ska jag göra en kalender. 
 
Jag brukade alltid göra det förr, av anteckningsböcker, så himla käckt, och nu tänker jag göra det igen. Jag hittade en fin tjock bok i hyllan som jag skrivit typ fem sidor dagbok i sent 2005 och tidigt 2006, så den får det bli. Sidorna längst fram rev jag bort men kunde förstås inte låta bli att läsa om Toms och mitt minst sagt stormiga ”förhållande”.  Jag har ju alltid skrivit på ett eller annat vis, mycket kan jag hitta i gamla bloggarkiv och så, men det som skrivits på papper är ju alltid lite privatare. Ibland blir jag så full i skratt när jag hittar sådant, och ibland är det mest sorgligt. Ofta är det faktiskt sorgligt, mest sådant från tidigt 2000-tal när jag inte visste någonting om livet. 
 
Och när jag är 40 kommer jag att säga samma sak om mig själv nu. Garanterat. 

Böcker och belästhet

Jag vet inte riktigt varför jag är så besatt av att läsa sådana här listor när jag vet att jag bara får dåligt samvete för att jag inte har läst så många ”viktiga” böcker som jag borde. 
 
Men egentligen, vem bryr sig? 
 
Hur som helst tänkte jag försöka leta upp Tre män i en båt av Jerome K Jerome, som jag vet att jag har både på svenska och engelska men inte kommit mig för att läsa. Den ska vara så hysteriskt rolig. 
 
Istället hittade jag Det blåser på månen av Eric Linklater, som jag lustigt nog låg och tänkte på igår kväll. Whee! I samma rad (mina böcker står tyvärr i tre led så det är inte helt lätt att leta) stod även Löjliga familjerna av Gunnel Linde (hon som skrev Den vita stenen för övrigt – som finns på Öppet Arkiv) som jag skrattade ihjäl mig åt när jag var liten så den ska jag läsa igen. 
 
Sedan är det väl dags att leta fram Boken om morfar prosten av Eva Bexell för JESUS vad jag skrattar åt den. 

Tänk ett steg längre…

Jag har ingen direkt tradition av majbrasor och sådant alls, vi eldar på påsk vi i Bohuslän 😉 Nä, men jag vet att många sysslar med sådant och jag ber er tänka ett steg längre bara. 
 
Sådana här små sötnosar: 
 
 
bygger bo i rishögarna och dör en ond och kanske inte så bråd död när man sätter eld på riset. När det väl brinner kan de ju inte ta sig ut. 
 
Så flytta gärna på rishögarna innan eldning så att kottisarna flyttar på sig, eller rafsa runt lite med en pinne bland grenar och kvistar så att de tar sig ut. Att flytta riset behöver inte vara så jobbigt om man är flera som hjälps åt, även om det är en stor brasa. Jag har som sagt ingen tradition av majbrasor, men påskefyrar har jag sett några stycken och under hela påskafton är praktiskt taget halva samhället i Hunnebo inblandade i att köra dit ris och granar och grejer. Hjälps alla åt att flytta högen några meter så är det väl värt det så att de fina igelkottisarna får bli stora kottar? 
 
Snälla? Mitt hjärta blöder bara jag ser sådana här bilder för jag älskar igelkottebebisar och det blöder ännu mer när jag förstod att sådant här händer. 

Seg torsdag

Oinspirerad idag. En fruktansvärd huvudvärk – jag har ALDRIG huvudvärk – och det har inte blivit så många knop gjorde alls egentligen. 
 
Mötet gick bra i alla fall. Jag ska dit igen 7:e maj och träffa tjejens chef. 
 
Nästan klar med Birros bok. Jag älskar den. Både för att han har haft ett extremt innehållsrikt liv, men även för att han liksom säger saker som de är. Berättar lite om hur det går till bakom kulisserna på TV, till exempel, inget skandalöst på det viset och inte så mycket som är jätteöverraskande kanske, men ändå intressant. 
 
Den handlar ju om åren 1992 – 2012, och under de flesta av dessa åren har jag antingen varit barn eller utomlands, så det är en hel del grejer som jag har missat helt och hållet. 
 
En rolig sak som jag just läste – jag skrev ju igår att vår gamla klassföreståndare brukade tala så vackert om bröderna – Marcus har skrivit att hans lärare på Schillerska sa til honom att han aldrig skulle bli skribent för att han var ”för burdus för sitt eget bästa”. 
 
Vi får väl räkna med att det inte var E som var hans svensklärare… eller så är det den gamla vanliga grejen där man blir förtjust i folk först när de är kända… 
 
Jaja. 
 
Mer sen. Nu ska jag värma lasagne. 

Birro, my Birro, wherefore art though Birro?

Milde himmel, jag såg just hur skitiga mina naglar ser ut på kortet från hissen förut. De ÄR inte det, jag vet faktiskt inte riktigt hur det blev så. Har dubbelkollat och de är soperena. 
 
Jaja, ni kanske inte bryr er så mycket om hur mina naglar ser ut. Även om den jag slicade med Sabatieren ser rätt spännande ut. Såpass spännande att jag inte ens vill titta 😉 
 
Jag glömde säga att jag hittade Marcus Birros Släng alla kartor – Memorarer mitt i livet 1992-2012 igår för 49:- på Bengans, ovanpå Lagerhaus på Östra Hamngatan ni vet. Den kostar 87:- på Bokia. Hallå eller. 
 
Jag har ju sagt det förut, jag är en av de få som älskar Marcus Birro, och jag älskar boken. Vissa tycker att det är jättetråkigt att läsa böcker som utspelar sig (eller vad man ska säga om memoarer) i sin egen hemstad eller ställen som man är bekant med, och så men jag tycker så mycket om det. Det är Schillerska och Kungsladugård och Järntorget och grejer överallt, jag tycker att det är helt underbart! Och då har jag bara kommit till 1993.  
 
Vår svensk- och fransklärare och tillika klassföreståndare på Schillerska hade haft båda brorsorna och Marcus brukade komma och läsa dikter för oss i aulan på Kulturveckan på våren. Med lite tur nämns det lite längre fram 🙂 
 
Sedan har jag ju följt Marcus fru Jonnas blogg genom åren, sprutgråtit när jag läst om de två barnen de har förlorat och gråtit av lycka när deras vackra barn äntligen kom till dem. 
 
En annan underbar sak – tittar på Djurakuten – naturligtvis är det väldigt tråkigt med sjuka djur, don’t get me wrong, men nu visade de nyss en katt som blev förbannad när de behövde raka henne lite på magen för att kunna göra ultraljud och hoppade upp på ett jättehögt skåp och vägrade att komma ner. När sjukvårdaren kom och försökte locka ner henne vände hon bara på huvudet och slokade med öronen typ ”lalalalala I can’t heeeaaar you”. 
 
Katter är så ljuvliga. 

Klant-Stina slår till igen

Jag gjorde en så apdum grej igår när jag lagade mat förresten. 
 
Mamma och pappa har en stor Sabatierkniv, som jag älskar. Men den är vass som FAN. Blev lite distraherad när jag hackade löken till stroganoffen och slant. Naturligtvis. Men jag skar mig inte i fingret, utan jag skar mig i NAGELN. Typ tre fjärdedelar ner på långfingret. Så otroligt praktiskt! Jag kommer väl att få ha plåster på det fingret i flera månader nu, för fastnar jag i något och sliter av den blir det inte roligt, det kan jag säga. Det blödde bara pyttelite vilket är imponerande för mig som har världens tunnaste blod (visserligen bra vad gäller typ blodproppar…) – det brukar rinna som sjutton bara jag river sönder ett litet utslag – och det gör knappt ens ont om jag trycker på det, men hur störigt? 
 
En aprolig sak dock – jag tittade på Le Mondes lista över ”1900-talets viktigaste böcker” och första Asterixalbumet ligger 23:a. Hahaha. 

I love positiva överraskningar

Åh, vad jag älskar positiva överraskningar! 
 
Imorgon får jag min sista lön från Adecco och hade väntat mig typ kanske tillräckligt till hyran och lite utöver det, men hade inte tänkt på semesterersättning och sånt så det blev en mycket positiv överraskning. Är naturligtvis jätterädd att de har gjort fel, men de borde väl veta vad de sysslar med på ett så stort företag, så. 
 
Fy vad skönt. Jag kommer inte att få a-kassa förrän tidigast om drygt en vecka så jag satt och funderade på hur jag skulle få till det, men nu verkar det som om jag inte behöver få någon större panik. 
 
Andas ut, med andra ord! 
 
Svårt att somna igår som alltid när jag ska upp tidigt, men låg och lyssnade på andra avsnittet av HanaPees podcast – ett utomordentligt trevligt sätt att varva ner då man kan ligga i mörkret och lyssna och inte ha lampan tänd och läsa, eller sitta vid en skärm. Bra! 
 
Hemma hos mig nu, ska gå och handla när affären öppnar för nu är jag hemma i några dagar. Hoppar Hunnebo i helgen, behöver lite tid för mig själv känner jag och nästa helg är ju superlånghelg, så då åker jag nog med. 
 
Sedan Friskis, ska bara låta seniorjympatanterna bli klara först. De har ingen uppfattning om personlig sfär utan tar skåpet precis under en, breder ut sina grejer över alla bänkarna, går omkring nakna och böjer sig fram lite hur som helst så man får snippertippor en decimeter från ansiktet, och sitter gärna nakna, lite lagom bredbenta, och äter banan med rumpan direkt på bänken. 
 
Jag tycker inte att det är så fräscht. 
 
Det är strålande vackert väder så nu funderar jag på om jag skulle ta en långpromenad istället för att gymma. Man ska väl utnyttja solen när den väl är framme – men det blåser så in i Hisingen. Vi får se. Handla först för jag behöver dricka lite mer kaffe och mjölkbeståndet är plågsamt lågt. 
 
Köpte äntligen ny sminkväska igår. Eller, det är snarare en necessär, men hellre stort än för smått. Jag har ju en liten om det bara ska packas ihop lite smågrejer. H&M, 50:- Söt va? 

 
 
 

Trippelfirande idag!

Hallå! Jag kom just på att idag firar vi ju tre saker. 
 
1. St George’s Day. Som jag i och för sig inte bryr mig sådär jättemycket om. 
 
2. Shakespeares födelsedag. Idag skulle han ha blivit 449 år. Om han fått leva då. Jag tror att alla som läser engelska på Oxford och Cambridge är rätt glada att han inte gjorde det, för där måste man läsa alla hans verk under första året. Alla. Inklusive poesi och sonetter och gud vet allt. 
 
3. Världsbokdagen! 
 
Så. 
 
Första tänker jag inte direkt fira. Jag vet nämligen inte hur man gör. 
 
Andra firade jag just med att läsa mina favoritbitar ur Macbeth. Jag gillar häxorna i början skarpt. 
 
”Double, double toil and trouble;
Fire burn, and cauldron bubble.”
 
Fast svenska översättningen är nästan härligare. 
 
”Fördubbla mödan, mödan fördubbla; 
Heta kittel, sjud och bubbla!” 
 
Och så kan vi läsa min favoritsonett, #130. 
 
My mistress’ eyes are nothing like the sun;
Coral is far more red than her lips’ red;
If snow be white, why then her breasts are dun;
If hairs be wires, black wires grow on her head.
I have seen roses damasked, red and white,
But no such roses see I in her cheeks;
And in some perfumes is there more delight
Than in the breath that from my mistress reeks.
I love to hear her speak, yet well I know
That music hath a far more pleasing sound;
I grant I never saw a goddess go;
My mistress when she walks treads on the ground.
And yet, by heaven, I think my love as rare
As any she belied with false compare. 
 
Och så var det Världsbokdagen! Men… vad ska man liksom säga om det? Jag tycker att alla dagar borde vara Världsbokdagen. Men börja läsa något bra innan du släcker lampan ikväll. Istället för att spela Wordfeud tills ögonen ramlar igen, eller sitta vid datorn eller whatever, läs en bok i en halvtimme istället. Det tänker till och med jag göra 😉