Kategori: Viva la vida

Så, i Hunnebo ja! 

 

Blogg.se-appen kraschade förut, vilket är anledningen till att det a) blev dubbelinlägg och b) blev lite försenat förut. Inte för att jag direkt tror att någon undrade 😉 

 

Jag gillar verkligen att använda appen men jag vet inte, är det tråkigt med korta inlägg och foton? Jag försöker ju skriva ordentligt också, men ibland bara orkar jag inte ta fram datorn… 

 

Jättekonstigt väder idag för övrigt, det är kvalmigt och äckligt, det ösregnade på vägen hit och nu är det något sorts underligt soldis. 

 

Intervjun igår gick bra förresten, tror jag, och när jag satt och kaffade på Flygarns ringde en tjej från ett annat ställe där jag sökt, och ville att jag kommer på intervju hos dem den 21:a maj. Kul! Det jobbet är nog ett av de mest intressanta jag har sökt hittills. Dock börjar det inte förrän i mitten av augusti, men det får ju lösa sig då. 

 

Nu tror jag att jag ska lösa lite korsord – eller gissa lite korsord, som pappas kusin B säger, och ta lite rast från skärmen för jag känner mig lite underligt… yr. 

 

Det dyker säkert upp mobilbloggar under eftermiddagen dock 🙂 

Det blev en lite hektisk dag. Ja, till och med vi arbetslösa kan hinna med rätt mycket på en dag, det handlar inte bara om att ligga hemma och virka. Snarare tvärtom, jag har aldrig varit så stressad som när jag är arbetslös. 

 

Men – denna gången verkar det ju som om jag faktiskt ska få någon som helst hjälp i alla fall. Jag var betydligt mindre imponerad när jag fick gå från april 2011 till januari 2012 utan någon som helst ersättning, så mycket kan jag säga. Jag hade varit villig att praktisera GRATIS då, jag hade gjort precis vad som helst, men inte ett öre kunde jag få i ersättning eller bistånd någonstans ifrån. 

 

Det var sådär. 

 

Jag tycker att svenska välfärdsstaten är fantastisk. Jag tycker att det är helt otroligt att så många KAN få hjälp med att försörja sig, och att målet är att man ska kunna försörja sig själv, men allvarligt – under den perioden hade jag hamnat på gatan om jag inte hade haft snälla föräldrar. Ingen hjälp, ingenting alls. Okej, jag hade ju inte jobbat och betalat skatt i Sverige, men krasst tänkt – Alfakassan, som ska vara de enklaste att ha med att göra, kräver att man har arbetat i Sverige i minst nio dagar. Men tänk ett steg till. Om jag inte hade haft hjälp och stöd så hade jag ju inte ens kunnat söka ett jobb som hade givit mig de heliga dagarnas arbetserfarenhet. 

 

Och det är inte så att man bara kan halka in i facket heller utan anställningsbevis. 

 

Och så tänker man ju lite att arbete inom EU borde åtminstone göra att man kan få något i stil med existensminimum i alla fall. Naturligtvis emot ”ansträngning”, jag har absolut inget intresse av att sitta på sofflocket, jag vill ha rutin, jag vill arbeta, det passar inte mig att vara passiv. 

 

Men skit samma. Nu verkar det som om det håller på att lösa sig. De pappren som a-kassan har bett om och som jag har fått tjata på Adeccos lönekontor (trots att jag VET att de skickats) om ännu en gång och som äntligen dök upp idag, samtidigt som mina inloggningsuppgifter till e-kassan (hohoho) kom, har tydligen redan registrerats. Och jag visste ju helt hundra att jag redan skickat in dem, men tänkte okej, visst, jag ber om och skickar in dem igen och nu ser det ju ut som om det inte behövs. 

 

Vilket säkert har kostat lika mycket som typ fyra timmars jobb i butik. Helt i onödan. 

 

Men men. Det var inte det detta skulle handla om. Förstås. Men jag tror att ni kan se min frustration, nu är det ju ändå över ytan och alla verkar vara mer eller mindre på samma nivå. 

 

Men jag kan inte låta bli att vara lite arg på personen på AF som bad mig sjukskriva mig för att de inte hade tid att skriva in mig. Snyggt, liksom. 

 

Jaja! 

 

Jag var hursomhelst på intervju, eller möte, på Lernia idag. Det skulle vara ett förebyggande möte så att säga, att de var intresserade av mitt CV och gärna ville ha in mig i registren och sådär, men typ en halvtimme före vårt möte hade något landat på tjejens skrivbord som lät bra så hon skulle presentera mig där idag. Kul! 

 

Sedan en otroligt skön promenad utmed Älvstranden och Eriksberg. 

 

Imorgon, direktintervju med ett företag. Jag vet inte riktigt hur jag kände inför henom jag talade med, men det får visa sig. 

 

Sedan, middag med Hanna på kvällen, tjo! Och sedan Hunnebo. 

 

Och i eftermiddag på väg hem blev jag grinig och trött och köpte en sallad på pizzerian och åt på uteplatsen vid huset i skuggan och läste Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction och så blev allting lite lättare. 

Aaah, hemma i Högsbo och behöver inte göra någonting förrän halv tre, typ. Om inget spännande dyker upp förstås. Intervju på Eriksberg klockan 15 serni. 

 

Jag råkade börja på min första Arne Dahl-deckare igår kväll, Mörkertal. Det var ju smart när man ska gå upp tidigt. Inte för att jag blev rädd utan för att jag inte kunde lägga ifrån mig den. Så fort jag försökte somna blev det ba ”ett kapital till, eller okej, det var kort, så två…” och så fortsatte det lite för länge. 

 

Jag är inte så van vid tidigare klockringningar. 

 

Hyste en tanke om att somna en stund till nu när jag kom hem, men nej, jag hoppar det. Det hade varit skönt men det är osmart egentligen, hellre då somna som folk ikväll tänker jag. 

 

Jag är HUNGRIG som en varg. Tänker gå och köpa färskt bröd när Ica öppnar klockan 9. 

 

Har kommit på varför jag får så dåliga poäng i WF och alla andra så bra – jag har ju helt missuppfattat en regel! Nu går det betydligt bättre. Hoho. 

 

Förresten visste jag inte att WF var någon sorts dejtingspel. Men mer om det om en stund. 

Det är väldigt skönt att ha gjort det mesta man behöver göra en måndag innan klockan är 10. Och att liksom bara plocka ihop grejerna och GÖRA det. Jag hade kunnat vänta halva dagen men nu har jg inte gjort det och det är nästan 14 grader ute och allting känns naturligtvis mycket enklare. 

 

Jag hade lätt kunnat somna om för en halvtimme sedan trots att jag säkert sovit i över tio timmar. Jag sover så gott här när jag är ensam, det är ett mirakel. Svalt och skönt och tyst och lugnt och ba’… aaah. 

 

Eller ja, eventuellt måste jag fortfarande krångla mig iväg till Arbetsförmedlingen då någon där gjort fel och lyckats avanmäla mig från A-kassan helt utan grunder – det står inte ens ett argument för det i brevet – så jag kanske måste gå dit och anmäla mig igen. Men det är inte så farligt. De är så trevliga på Hisingskontoret. Till skillnad från Frölunda, till exempel, där jag blev tillrådd att sjukskriva mig för att ingen hade tid att träffa mig första arbetslösa dagen – och inte heller förklarade att jag kan vända mig till vilket kontor jag vill. 

 

Sånt gillar jag nämligen inte. 

 

Men ja, jag ska ändå åt det hållet så jag kan väl pipa in och anmäla mig lite grann. Nu när jag har listat ut hur man tar sig dit till fots utan att gå alldeles vilse är det ju rätt enkelt. Lokalsinne, moi? 

 

Jag ska laga middag till familjen idag är det tänkt men jag vet inte vad jag ska hitta på. Jo, något med kyckling får det bli, det var längesedan. 

 

Nu måste jag genast äta frukost innan jag blir medvetslös. 

Fast det har jag ju redan berättat 🙂 

 

Jag ska förvarna om att det kommer att dyka upp en massa bokinlägg här. Jag ska försöka space:a ut dom lite så det inte blir jättetråkigt. Eller värre än vanligt i alla fall 😉 

 

Ikväll blir det pizza. Herregud vad gott det ska bli, jag tror inte att jag har ätit pizza på minst ett halvår! Det finns en jättetrevlig pizzeria häruppe, eller ja – Bella Gästis är ju känd förstås, men dyr som bara den, och Delfinen har bevisat sig bättre, tydligen, så det ska bli intressant att testa! 

 

((Bella är naturligtvis betydligt bättre om man ska sitta och äta och de har ju helt andra maträtter som à la carte också, men ibland behöver pizza inte vara sådär hysteriskt fint…)) 

Haha. Det hände en så rolig sak på Centralstationen igår. 

 

Eller egentligen två roliga saker. 

 

Först försökte jag gå på tåget på fel sida. Men det var helt ologiskt att det var perronger på båda sidorna om tåget, det brukar ju vara spår och sedan nästa perrong… hoppsan vad pinsamt när en tjej kom till dörren och visade mig rätt. 

 

Oops.

 

Sedan när jag skulle gå på tåget på rätt ställe, stressad och generad och genomsvett, kommer det fram en tjej och frågar mig om tåget stannar på en ort som jag aldrig har hört talas om. Kommer inte ihåg vad den hette ens. Jag sa att jag inte hade en aning, tyvärr. Då säger människan ”Men skit i det då!” och stormade iväg. 

 

Allvarligt. Först blev jag lite chockad, men sedan skrattade jag åt det som bara den. Så säger man ju inte! Dessutom stod tågvärden bredvid dörren… något måste ha varit fel på henne. 

 

Men väldigt roligt i efterhand. 

Jag vet hur tråkigt det är med ”kryptiska” inlägg. Jag antar att jag bara ville visa att jag lever 😉 

 

Nu i Hunnebo, fint väder men inte jättevarmt. Jag och pappa var en veva i Kungshamn i förmiddags för att gå på banken bl.a och nu är jag hemma och astrött. Det blev inte så mycket sova av inatt. 

 

Sömnen krånglar överhuvudtaget igen, vilket är otroligt tråkigt – men jag får kämpa på. 

 

Intervjuer tisdag och onsdag. I like! 

 

Nu tror jag att jag ska tjuvkolla lite på César Milan. Hohoho. 

Mina föräldrars bästa polare ska göra en bypassoperation på tisdag. 

 

Han kände i förra veckan att han blev väldigt trött efter ansträngning och till slut fick hans fru honom att åka in till sjukan och kolla upp det, och det visade sig att han hade tre förträngningar i kärlen. Så vitt man förstår helt utan provokation. 

 

Visst gillar han att ta en drink eller fyra, men vad jag vet så är det absolut inte värre än någon annan. Det debatterades om det skulle bli ballongsprängning eller bypass men det bestämde sig för det senare. Vilket jag tror är bra, för ballongsprängning ”räcker” tydligen bara ett tag. 

 

Jag blir så rädd och nervös för mina föräldrar som är i samma ålder. 

 

Mamma berättade förut att pappa hade blivit helt utmattad av att tvätta båten. 

 

Det skrämmer mig något så in i farao. 

 

Och precis efter att jag hade hört det fick jag höra att en kille som jag gick i skolan med och som bor i mina föräldrars område har fått lungcancer. Han är två år yngre än jag. 

 

Livet är så jävla skört. 

 

Jag ska skriva litegrann senare om min egen panik, men just nu vill jag inte. 

Om jag inte ogillade Blondinbella förut så gör jag det nu. 

 

Hur i hela faraos namn kan man skriva så här? 

 

Och hur i hela faraos namn kan man vara så vansinnigt inskränkt och oinformerad att man tror att alla som bekänner sig som transsexuella är HERMAFRODITER? 

 

Och för övrigt, vad skulle det vara för fel med de som ÄR hermafroditer? 

 

Jag önskar av hela mitt hjärta att hon kan ta ett par timmar ur sin otroligt hektiska livsstil och läsa Middlesex av Jeffrey Eugenides. 

 

Men jag kan aldrig respektera henne.