Kategori: Mat & Dryck

Fyra nätter i RAD med över åtta timmars sömn? Halleluja. Jag vaknade imorse när mamma gick upp och var vaken en stund men somnade om rätt omgående och sov till strax efter nio. Släckte igår vid kvart över tolv tror jag. Inte klokt men underbart skönt. Och vilka fantastiska drömmar man hamnar i sen. Natten till igår var jag kär i en av As gamla klasskamrater men vi kunde inte vara tillsammans för han var en molekyl och jag bara en atom, inatt har jag och kusin F roddat ett jättestort köpcentrum ensamma dagen före julafton (Fredrik i röd frack), och nu här på morgonkvisten har jag och alla mina klasskamrater från grundskolan jobbat på något sorts säljföretag med Karin som chef.

Jaja. Jag vet att det är tråkigt att höra om andras drömmar men strunt samma.

I alla fall. Frukost, mais oui! Det blir ju onekligen en hel del rester de här dagarna, och det fanns lite kvar av min favoritrest – nubberöra – så det blev tocken på vörtbröd till frukost med gott, starkt Zoégas Blue Java till…

Nubberöra
1 dl majonnäs
1½ dl gräddfil eller crème fraiche (fetthalt spelar ingen roll men rör inte för länge så den blir rinnig)
½ dl hackad dill
3 hackade ägg
200 g matjessill
½ dl kaviar
1 dm purjolök
1 rödlök

Blanda. Ät. Njut. Så jefvla gott.

Nigella Lawson är en av mina absoluta favoritkändiskockar (fast hon anser sig inte vara en kock) – jag kan störa mig på TV-programmen lite grann, men böckerna är helt otroliga. Jag kan läsa How to Eat som en roman och Nigella Express är verkligen fantastisk. Har just plockar fram den sistnämnda, tänker att jag kanske kan få lite inspiration till snabba middagar med lite modifikation. Jag följer ju sällan recept till punkt och pricka (eller alls, egentligen, om jag inte bakar eller gör något annat där kvantiteterna är viktiga) men plockar gärna inspiration av härligt skrivna recept och vackra bilder – och det finns många i Express! How to Eat är bara text men det gör ingenting för texten är så fantastisk.

Och Nigella Express. Aaah. Rökt torsk med cannellinibönor… laxfjärilar med vattenkrasse, sockerärter och avocado… senapskotletter, räk- och mangocurry, pizza på naanbröd, räkor med Maryam Zaira-sås, krabb- och avocadosallad med japansk dressing, lövbiff med citron och timjan, avocado med kräftstjärtar, Chef’s Salad… oj oj oj vad jag längtar till att kunna handla ordentligt!

Rökt forellpaté, bakade ägg, mouclade (musslor med curry och purjolök – hon kallar det en ”mindre känd kusin” till moules marinières), fiskgoujoner med dillmajonnäs, frukostbruschetta med avocado och tomat, frittata, sashimi på gravlax, ”måntorkade” tomater, lövbiff med bönmos, pilgrimsmusslor med chorizo… okej, jag ska sluta nu.

Ja, en av dem i alla fall. Gud så gott det är. Fiskbullar i dillsås, kokt potatis och råriven morot med citron på. Smakar barndom och bamba.

Dessutom snabbt om man är som jag och struntar i att skala potatisen. Allt klart på knappa tjugo minuter. Fullt acceptabelt! Jag är lite för tänd på långkok egentligen, får spara dem till lunchlådor och helger och komma på ett gäng snabba vardagsmiddagar!

Tips någon?

Eftersom det råkade bli pizza (på befallning) till middag igår och den räckte till lunch idag också så blir det mammas älgfärsbullar med smaskig sås i matlådan imorgon. Visste inte riktigt vad jag var sugen på till tills jag kom på – förstås – hasselbackspotatis! Jag *tror* att vi gjorde det i hemkunskapen någon gång på högstadiet, men annars tror jag faktiskt inte att jag har lagat det själv någon gång.

Skär potatis tunt utan att skära hela vägen igenom. Enklast är att lägga potatisen i en träsked och skära halva åt ena hållet och halva åt andra, så att säga, för det blir svårt att skära hela på samma gång eftersom det blir lite skivigt mot änden. Man kan göra det mot en tjockare skärbräda också har jag läst, men det verkar bökigare.

Lägg potatisen i en ugnsform, pensla med smält smör (eller olja, om det är veganer inblandade), salta och peppra (jag använder helst vitpeppar till potatisrätter) och skjutsa in i ugnen på 225 grader i 20 minuter. Ta ut, pensla med smöret som runnit av och eventuellt lite mer om det behövs, och krydda med annat gott. Jag använde paprikapulver och cayennepeppar, surprise surprise! In i ugnen i 20-30 minuter till (skadar inte att pensla en gång till) – om man vill kan man strö över riven ost de sista 20 minutrarna men det brydde inte jag mig om. Vet att vissa använder ströbröd också, men det intresserade jag mig inte för.

Klart! Och jättegott. Jag smakade på en liten en och det var kanongott, även om jag kanske tog i lite i överkant med cayennepepparn.

Så – jag ser redan fram emot morgondagens lunch!

Och så gjorde jag en stor smaskig pizzasallad också. Har visserligen kvar en burk från igår som jag glömde äta till lunchen idag, men denna klarar sig upp till tio dagar i kylskåp och är ju en väldigt praktisk sak att ta med sig som grönsak till lunchlådan. Baseras på Lindas recept i Kryddburken, men jag hade ingen ättika och inte tillräckligt med vitvinsvinäger kvar, så jag öste i lite mer av cidervinägern med rosmarin som jag skrev om igår. Hade ingen oregano heller så jag körde på Santa Marias Pizzakrydda som är riktigt god, oregano, mejram och basilika innehåller den, och så använder jag ungefär tretton gånger så mycket svartpeppar som receptet stipulerar. Blir riktigt vinägrig och pepprig, otroligt gott! 🙂

Jag har nog bara en sak att säga om den helstekta ytterfilén (eller benfria kotlettraden om vi ska prata vanligt språk) – Oh. My. God. Precis som Janice i Vänner.

Det är nog faraoimig det möraste kött jag någonsin tillagat, och lätt i topp tio av möraste kött jag någonsin ätit. Något så vidunderligt gott – och då var jag inte ens hungrig när jag smakade, för då tycker jag att det mesta är vidunderligt gott.

Dessutom väldigt lätt att laga, det tar ju en stund i ugnen (40 minuter fick min stå inne sammanlagt med en pensling efter halva tiden) men allt annat går snabbt – och det var inte det minsta svårt att skära upp den heller vilket jag fasade för. Vass kniv och en gaffel är dock ett måste – min fick vila i folie i en kvart kanske medan jag fixade såsen och sedan ligga ”öppet” och svalna lite.

Ja, jag vet att det ser lite kladdigt ute. Jag må helsteka kött klockan tre på natten men sysslar garanterat inte med någon food styling vid den tidpunkten. Skar så tunt jag kunde, jag tycker att det är godast så.

Såsen gjorde jag på följande vis – en liten burk champinjoner (som bekant har jag en fäbless för burkchampinjoner, men använd för all del färska om ni föredrar) med spad ner i en kastrull. På med marinaden och eventuell sky från formen. Ner med crème fraiche – jag hade kanske två matskedar kvar i en burk, lite mjölk och så hade jag en skvätt matlagningsgrädde i en förpackning, kanske ett par matskedar där också. En liten skvätt fond hade jag också i. Koka upp men var försiktig – mjölk växer som bekant! Jag tenderar att bara hålla kastrullen några centimeter ovanför plattan och röra ordentligt, det kokar ändå. Låt puttra lite grann och red av med mjöl och vatten, eller mjölk om du föredrar. Vatten går precis lika bra. När såsen nått lagom konsistens, smaka av och njut!

Jag fick ihop fem lådor av detta plus några munsbitar till kylen av ”ändarna” som inte gick att skiva så bra. Borde ha använt en stor eller två små burkar champinjoner för det blev lite brist på den saken, men det är ingen fara. Lådan med minst svamp i får få ett lite matigare tillbehör helt enkelt. Precis som med biffarna och spenaten från igår tänker jag att tillbehören till dessa lådorna får tillkomma kvällen innan då jag gissar att t.ex rostade grönsaker gör sig väldigt väl, men det har jag ingen lust att frysa och micra, det får vara färskt.

Detta blir även en strålande LCHF-rätt till de som är lagda åt det hållet 😉 Nästa gång ska jag introducera rosépeppar eller grönpeppar, det tror jag skulle bli kanongott.

(Nattens strategi är att stanna uppe sent och gå upp tidigt imorgon. Det brukar alltid bita på mig, jag bör somna som en stock imorgon kväll och thus vara pigg och glad klockan sju på tisdag morgon, vilket kommer att få mig att däcka på tisdag kväll och vakna alert klockan sex på onsdag. Simples.)

Jag kom över en otroligt fin och lokalproducerad fläskytterfilé för 59:90/kg på ICA Nära häromkvällen. Folk säger att ICA är dyra och att närbutiker är en rip-off – jag kan inte svara för alla ICA-butiker eftersom de ofta sätter priser oberoende, men min är fantastisk. Jag vet ingenting som är dyrare där än i större butiker, som t.ex Coop som jag jobbade på. Stormarknader är en sak, men min lilla ICA är farao i mig billigare än ICA Supermarket på Axel Dahlströms Torg. Stor eloge till ICA Nära Högsbo! De var även gulliga nog att låta mig komma tillbaks med fyra kronor dagen därpå i veckan när jag hade räknat totalfel på kontanter och inte hade med mig kort eller plånbok. Anyway.

Jag fick för mig att testa att helsteka den eftersom jag gjorde köttgryta på fläskfilé förra veckan, som visserligen var mycket god men räckte i fyra dagar till två mål om dagen… så något annat vore ju onekligen trevligt. Googlade lite och hittade på en egen version. Marinerade den i rapsolja, cidervinäger med rosmarin (tack Cicci och Matilda ännu en gång! Den har varit välsignad!), lite soya, lite fond, timjan, dragon, vitlök, paprikapulver, sambal oelek och cayennepeppar i en plastpåse i kylen i en dryg halvtimme. Bryn runt om i panna och flyttade sedan över till ugnssäker form. Jag hällde marinaden över.

Den står i ugnen nu på 200 grader och luktar sanslöst gott. Tänkte pensla den med marinaden efter 20 minuter, steka någon kvart till och sedan låta den vila i aluminiumfolie. Min plan är att skära upp den ganska tunt och göra en gräddig sås av marinad och sky med champinjoner att ha till, och så vad för tillbehör som råkar bli lämpliga. Det är en rejäl bit, 700g ungefär, så borde bli runt sex portioner. Kan säkert även ätas som kallskuret med t.ex syltlök och cornichons vid sidan av om jag lyckas skiva den tunt nog! Tror även att rå paprika vore gott till. Mmm.

Tog inga kort på den innan tillagningen för rått fläskkött ser så himla äckligt ut, vi får ta det sedan! Men OJ vad det luktar gott. Jag är fortfarande mätt efter middagen och lyckades även peta i mig några skedar av SIAs Ägglikörglass till Allt för Sverige, så jag ska nog lyckas hålla mig från att provsmaka för mycket.

Bilder och utlåtande kommer inom kort!

Jag var så hungrig att jag höll på att gå åt när maten var klar, så jag glömde totalt ta ett kort på min goda fiskgryta. Hursomhelst – det går superfort, är vansinnigt gott, går bra att frysa och passar till potatis eller ris eller vad man nu gillar. Gröna bönor är också gott till men det hade jag visst inga kvar. Jaja.

Sätt på potatisen eller riset. Om du kör på potatis rekommenderar jag att skära den i små bitar, så är den klar på en kvart. Jag mosar min direkt i tallriken med lite smör, så det gör inget om den inte är så vacker.

Vispa ihop 2 dl crème fraîche med 2 dl mjölk, en halv fiskbuljongtärning (eller hummerfond, det hade jag, eller fiskfond förstås) och 4 msk kaviar (jag mätte inte utan smakade mig fram till något lagom). I med dill – jag gillar Findus finaste frysta, smakar riktigt färskt. Koka upp och lägg i vit fisk i lagom stora bitar – den måste inte vara helt tinad om du använder fryst, men mestadels, mest för att det blir vattnigt annars. Koka i 10-15 minuter tills fisken är klar. Smaka av – jag använde lite extra vitpeppar men salt behövs inte, kaviaren och fonden är salta nog. Rör ner ett par tre kokta hackade ägg, värm igenom men koka inte upp igen.

Servera! Gärna med en sky svartpeppar över, och potatis är mycket godare än ris till tycker jag. Man ska egentligen ha purjolök i också, och det hade varit väldigt gott, men jag hade ingen och ville inte gärna gå ut i stormen för att köpa en.

Bild lånad ifrån Ninni Schulmans tyvärr avslutade matblogg Nu är det mat! – min såg ju inte riktigt ut såhär eftersom jag inte hade gräslök och hackade äggen fint istället, men det är samma anda!

Stekt potatis. Naturligtvis. Och sås från den välsignade köttgrytan som aldrig tar slut (fast nu är faktiskt köttet slut, det är bara kantareller och bönor och gooood sås kvar). Jag vill inte nödvändigtvis att mina stekta potäter ska bli särskilt krispiga – det är mest kryddningen och uppvärmningen jag är ute efter. Paprikapulver, cayennepeppar, lite Aromat (I know, sue me) och vitpeppar. Och så stekta i lite smör. Så himla gott.

Känner att jag slarvat med frukt och grönsaker på sista tiden och då har jag ju en nödlösning. Som dessutom är något av det godaste jag vet. Även om jag är något överkänslig.

Tomatjuice med mycket citronsaft, Worcestershiresås, Tabasco och så svartpeppar på toppen. Avnjuter naturligtvis i stort glas (eller mugg, i detta fallet) och med sugrör!

Aaaah. Jag brukar ju tänka att det enda jag saknar med London och England är mina vänner och D (okej, kanske lite andra småsaker och ställen också) men nu blev jag plötsligt överväldigad av hur mycket jag saknar viss mat, eller i alla fall väldigt enkel tillgång till viss mat – som jag inte kan laga själv då.

• Dumplings och den där ljuvliga starka kycklingsoppan med kokosmjölk som man får serverad med träsked på Wagamama
• Den fantastiskt goda risnudelrätten jag alltid beställde på Tay Do Café – för att inte tala om sommarrullarna med räkor. Servicen är helt hysterisk på det stället, men maten är verkligen helt otroligt god. Vietnamesiskt. Testa! Ligger på Kingsland Road och är BYOB.
• Den veganska indiska bufférestaurangen på Chapel Market. Första gången var jag där med D, det är typ sjutusen år sedan (nej, men 2007 kanske?), helt fantastiskt god mat. Ofta tycker jag att a) bufféer och b) särskilt vegetariska / veganska bufféer kan vara lite dodgy, det är ofta halvtillagad tofu och sådär vid sidan av de mer vettiga rätterna, men här är det verkligen otroligt gott. Sag aloon och blomkålscurryn är to die for.
• Kan inte för mitt liv komma på vad puben hette nu, men den låg några minuter från jobbet och serverade thaimat, commonly known as ”dirty Thai” på kontoret. Hur som helst. Deras penang var otroligt god, och Fredde pratade om penang häromdagen och det är väl så jag har halkat in på tanken antar jag.
• #24, Boneless chicken with rice, på Alounak på Westbourne Grove. Kan vara något av det godaste jag har ätit i hela mitt liv. Underbar stämning på restaurangen dessutom, plus att det är billigt – en STOR huvudrätt kostar runt £6-£7 om du inte ska ha något väldigt fint kött, brödet som de bakar i en ugn precis innanför entrén kostar typ ingenting, och det är också BYOB så man kan lätt få en otroligt trevlig middag med vin eller vad man nu vill ha för under £10. Om de inte har ändrat priserna nu förstås, det kan jag inte svära på.
• Turkiskt på Haz. Min gamla chef bjöd mig på middag på Premier Place en gång 2006 när vi hade jobbat sent båda två och ett bra tag efter upptäckte jag att det låg en precis runt hörnet från jobbet också, på Plantation Place! Jag och Vivi har varit på den vid St Paul’s någon gång och jag och Andy var på den nära jobbet många gånger. Det går inte riktigt att beskriva hur otrolig maten är där – och faktiskt inte svindyr heller. Det ser dyrt ut, med gigantiska kristallkronor i taket, vita dukar, sådana där vinkylare på fot, men det är helt resonabelt. Vill dock även gärna nämna de lokala turkiska restaurangerna nära där Lina bor, där kan man snacka otroligt gott, gigantiska portioner och väldigt små priser!
• Nando’s. Behöver jag säga mer? Bara tanken… aaah.
• Bangla-mat på Tayyabs. Glöm Brick Lane om du ska äta curry, ingenting mot Tayyabs – och det har jag även från pålitliga infödda källor 🙂 Starkt och kryddigt, jojomensan, och bara saker som att man får in maten på ett stort stekfat som fortfarande fräser och har sig och att det är så mysigt därinne… underbart. Låg dessutom 100 meter från mitt gamla hus, så vi hamnade ofta där på födelsedagar och leaving dos och sådär. Även Lahore (som  har tre restauranger inom typ hundra kvadrat, nej okej, inte riktigt) – ta den med trappan upp. Vi åt där på någons födelsedag en gång i världen, men jag vet inte vems – antingen Tim, Tom, Vinod eller Louise. Himla gott och väldigt trevlig service också.
• Kebab rolls på Dot Com, som senare bytte namn till Chilliz. De fattade väl äntligen att alla trodde att de var ett internetcafé innan. Hur som helst. Nybakt naanbröd (framför ögonen på dig), två grillade köfte, sallad och en helt ljuvlig raita. £1.50. Deras samosas gick inte heller av för hackor. Och det gjorde absolut ingenting att det låg tre minuters promenad hemifrån i Whitechapel eller att killen där alltid ville prata fotboll. Han var dessutom rätt söt i keps och litet skägg.
• Chicken Shish från Sajaan i Manchester. Okej, inte jättelättillgängligt om jag inte råkade vara i Manchester, men gud så gott. Lika god kall dagen därpå, de är nämligen så stora att det inte finns en chans att peta i sig en hel.
• Och Café Rouge med Vivi! Vi brukade dela en bakad camembert till förrätt, med kruditéer och bröd till, och sedan lövbiff med rosmarinsmör, tunna tunna pommes frites och en jättegod béarnaise. Tur att det inte hände för ofta, för nyttigt för figuren var det garanterat inte!

Fast visst lagade vi mat hemma också. En gång hade vi till exempel ¡fiesta! när Heather och Bridget var på besök, en annan gång risottotävling mitt i natten, när Louise skulle flytta gjorde vi en jättemezebuffé (med världens starkaste paprikadipp, jag vet fortfarande inte vad sjutton hon stoppade i den), en kväll fick vi plötsligt sjutusen gäster och jag lagade fisksoppa som fortfarande är något av det godaste ”alla” har ätit, vi blev så många att Vinod fick äta ur fondueskålen minns jag. Och alla legendariska cottage pies! Och de enklare anrättningarna också, förstås. Cheese on toast efter quizzen på The Olde Globe i Mile End varenda tisdag. Fiskpinnemackor med HPs chilisås till mig och Tom på söndagar efter att vi hade, som han sa, ”tvättat köket”. Och Lauras misosoppa som fick ätas ur kaffekoppar för Tim hade slagit sönder allt porslinet. Och Nic Fs söndagsfrukost i The Skyline Plaza Building som inte var klar att äta förrän klockan var nästan halv fem på eftermiddagen.

Nu är jag naturligtvis så hungrig att jag håller på att DÖ efter att ha skrivit om mat hur länge som helst och tänkt på mat hur länge som helst, så ja, jag ska satsa på att äta lite. Om jag inte kommer på ännu mer god mat att rapportera om.

Fick lussekatter av mamma igår så efter att ha ätit en utsökt lunch på kall stekt potatis med rejält med kryddor på – så himla gott, jag åt stekt potatis till kvällsmat igår och såg till att det blev över – blev det eftermiddagsfika chez moi. Starkt gott Ebony-kaffe och tre bullar (oroa er inte, de är små :)). Perfekt!

Internet och hemtelefonen ”dog” inatt vid typ halv ett och jag höll på att bli vansinnig, tyckte att jag tryckte på allt som fanns för att starta om modemet och allt man nu brukar bli tillsagd att göra, men det var mörkt och jag kunde inte läsa på baksidan av tingesten eller flytta den till en starkare ljuskälla, så det fick vara. När jag kom hem förut så visade det sig att den satt gömd inne i ett litet hål, så jag hittade en lämplig petgrej, petade lite och nu så!