Kategori: Litteratur

Bonusen med att ligga vaken halva nätterna är att man får väldigt mycket läsning gjord. Hehe. För övrigt är det alltså inte så att jag ligger och läser konstant utan att försöka somna, det hade varit en sak, utan det blir liksom tjugo minuter här och tjugo minuter där. 

 

I alla fall. Inatt läste jag ut Vit oleander av Janet Fitch. Jag har läst den ett par gånger förut – enligt min egen inskription på första bladet köpte jag den redan 2002 i en second hand-butik i Oxford, så när man är en så kronisk omläsare som jag är så är det inte så konstigt. Och vissa bitar kände jag ju igen jättetydligt. 

 

Hur som haver. 

 

Astrid Magnussen är poet. Och bohem, i allra högsta grad. Hon och hennes dotter Astrid har rest runt i Europa, bott i Amsterdam och Frankrike och allt möjligt under Astrids uppväxt – men nu när Astrid är elva-tolv år har de satt bo i Los Angeles. Här träffar Ingrid en man som heter Barry – men när han sviker henne begår hon det värsta brottet möjligt, och hamnar i fängelse. På livstid. 

 

Detta resulterar i att Astrid blir ett av alla fosterbarn som finns i Kalifornien. Hon flyttar runt till massor av olika ställen, vissa betydligt bättre än andra, men av varje erfarenhet lär hon sig något, och utvecklas enormt som människa. Hon har kontakt med sin mor under alla år, även om det mest är Ingrid som kontaktar henne och inte tvärtom, och hon börjar förstå att hennes relation till sin mor egentligen är alldeles uppåt väggarna galen. 

 

Hon börjar även fundera på sin far. Allt hon vet är att han var dansk och hette Klaus Anders utan mellannamn. Inget mer. 

 

När det, efter en artikel i en tidning, blir aktuellt för Ingrid att efter sju år i fängelset få en ny rättegång under pretensen att Barrys död var självmord och inget annat, blir Astrid ombedd att vittna. Men det är inget självklart val för henne efter alla år av praktiskt taget psykisk misshandel av sin mor, den firade, vackra poetissan… 

 

Språket är SÅ vackert i denna boken, jag rekommenderar att ni läser den på engelska för jag kan inte tänka mig att översättningen kan göra Fitchs språk rättvisa. Fördom? Jajamensan. Men jag tror att det är så i alla fall. Karaktärerna är så målande beskrivna, det känns som om jag känner Claire och Yvonne och Resa och Davey och Paul… och det är ju sannerligen ett gott betyg. 

 

Tittade på lite litteratursidor också och de flesta verkar gradera den någonstans mellan 4,5 och 5, och det gör jag också. Riktigt, riktigt bra. 

 

Jag roas dock inte av att jag bara har läst femton av dem. På båda listorna. Ett gäng står i bokhyllan och väntar, visserligen (Ulysses och Tender is the night till exempel) men ändå. 

 

Och några av böckerna på listan var jag inte ens särskilt förtjust i. 

 

2012: 94 – Såld av Zana Muhsen

 

Jag har faktiskt glömt att jag köpte denna på loppis för ett bra tag sedan. När böckerna kostar 2:- styck så blir det lätt att man plockar på sig en hög och lägger dem i bokhyllan häruppe och så tar jag med mig något annat hemifrån när jag åker hit… och ja, på den vägen är det. 

 

I alla fall. Zana Muhsen var en vanlig tonårig flicka i Birmingham, med en engelsk mamma och en jemenesisk pappa. Hennes två äldre syskon bodde i Jemen hos släktingar, hennes yngre syster Nadia var ett år yngre än henne och de hade ett par yngre systrar, Tina och Aisha (tror jag de hette – de nämns inte så mycket). Zana och Nadia lever ett rätt vanligt tonårsliv, men deras pappa är hemskt sträng, även om flickorna uppför sig väl och inte gör något särskilt mycket mer spännande än att gå till lokala ungdomsgården och ”community centret” där de bland annat gör leksaker åt de yngre barnens aktiviteter och sådär. 

 

En dag kommer ett par av pappans vänner hem till dem. De sitter och pratar länge, och till slut berättar pappan att två av männen som är där, Gowad och Abdul Kadra, har erbjudit att ta med flickorna till Jemen på en sexveckorssemester, så att de ska få träffa sina syskon och sin övriga släkt. De blir glada för chansen att få träffa särskilt sina syskon, och går med på idén. 

 

När de kommer fram får de reda på att deras pappa sålt dem till Gowad och Abdul Khadra för £1300 var, och att de nu är gifta med deras söner. De ses sporadiskt under åren, men mycket sällan då svärfädren och till viss del deras äkta män inte tycker om att de träffas, tänk om de konspirerar att åka därifrån? 

 

Detta är en berättelse om våld, slaveri, farliga djur, korruption, våkdtäkter och primitivitet. Jag har aldrig läst något liknande. Efter sex år lyckas Zana bli fri och kan åka hem till England igen, med hjälp av sin mamma, en journalist på The Observer, en snäll polisman med goda kontakter och en läkare. 1987 återförenas hon med sin mamma. 

 

Nadia är fortfarande kvar i Jemen. I boken beskrivs hon som lika olycklig som Zana, hon blir liksom Zana våldtagen och slagen – men numera påstår hon sig vara hur nöjd som helst med sitt liv i Jemen och skulle absolut inte ha velat åka hem. Svårt att säga vad som är sant, men det kan man ju aldrig veta. 

 

Öveersättningen i den upplaga som jag kom över är sådär. Där man förstår att det har stått  ”sleep with him” t.ex så har det översatts med ”sova med honom” och i sammanhanget blir det ofta rätt konstigt – men jag kan tänka mig att de nyare utgåvorna har reviserats, min är nog en av de första pocketutgåvorna. 

 

Nyttigt för alla att läsa, tror jag! s

Oj oj oj, det börjar dra ihop sig om jag ska hinna läsa 100 böcker i år! Inte för att jag hade någon särskild förutsats att göra det, men när det är så nära vore det ju faktiskt rätt roligt… vi får väl se!