Kategori: Litteratur

 

Dena har stått i bokhyllan hos mina föräldrar så länge jag kan minnas och jag har alltid tyckt att det var en lustig titel men har liksom aldrig kommit mig för att plocka upp den och läsa den. Men så i förra veckan någon gång behövde jag lite lektyr och sög tag i denna samt En vandring i solen, som kommer lite senare. 

 

Jag tänker skriva av baksidestexten, för jag känner att jag har väldigt svårt att formulera mig om bokens egentliga handling. Så here goes: 

 

”Knut K. Selma Johansson är en alldeles vanlig 17-åring – som inte gjort inbrott, inte knarkar, inte är politiskt orienterad utan vars enda problem är hur det ska bli med Charlotta. En verklig allåldersbok, som ger en osentimental inblick i hur det är att var utlänning fast man är svensk medborgare, hur det är att vara åldring och bo på ålderdomshem, hur det är att vara tränare inom en dömd idrott (boxning) och hur det är att vara ung och ännu inte ha funnit sin plats i tillvaron.” 

 

Det är liksom summa summarum. Men persongalleriet sträcker sig betydligt längre än bara till Knut K Selma. Hans underbara farfar Hilmer och hans kumpaner Nisse och August är fantastiska karaktärer. 

 

Så. Rolig och lite sorglig och lite allt möjligt på en gång. Jag misstänker att den speglar samtiden väldigt väl (kom ut 1970) – det kan jag ju aldrig så noga veta förstås, men det känns så. 

 

Namedropper läser jag med jämna mellanrum, och så även i år. Det var nog ett par tre år sedan sist i och för sig. 

 

Det är en väldigt rolig och extremt neurotisk skildring av sextonåriga Viva Cohen som bor hos sin ultragay morbror Manny då hennes mor gav sig av för att finna sig själv när Viva var liten. De två är besatta av Elizabeth Taylor och gamla filmer. 

 

Vivas bästa kompis Treena heter egentligen Katerina och är svensk, ”men hon tar det bra”. Hon kan knarka hela nätterna utan att bli trött, hon äter minst ett halvt kilo sallad varje dag. 

 

Vivas andra bästa kompis heter Ray och är popstjärna. Han är även kompis med Tommy Belucci som är reporter på NME. Känns det realistiskt än? 😉 

 

Viva får ett infall att åka och se Ray spela i Edinburgh istället för att sitta en tenta hon borde – och där träffar hon den fantastiske Drew, som är förband åt Ray och vars musik är fruktansvärt dålig. På någon vänster lyckas hon följa med Drew till hans hotellrum, där han dricker ett par flaskor vodka och röker några baket B&H och de pratar om livet halva natten tills han däckar. 

 

Några veckor senare hittas hans kläder längst ut på Brighton Pier. 

 

Som jag skrev häromdagen är jag ju väldigt förtjust i Emma Hamberg, och jag vet faktiskt inte varför den har stått i hyllan så länge. Visserligen gick jag igenom en period i höstas när jag varken läste eller annat, så det har väl sina naturliga förklaringar. 

 

Hur som helst. Kul tanke. Maja är lite över trettio och lever ihop med konstnären Pelle på en holme mitt ute i Vänern där de äger ett slott. Eller ja, hela ön faktiskt. Maja är uttråkad och får ingenting gjort i sitt eget skapande, så hon bestämmer sig för att använda den gamla poolen i trädgården och starta en simskola för vuxna. Två veckors intensivkurs mitt i sommaren. 

 

Tre deltagare dyker upp. Kulturjournalisten Karin, trädgårdsmästaren Jens och 18-årige Alex som just gått ut gymnasiet. 

 

Under två veckor bor dessa personer tillsammans – plus Josefin som arbetar i huset med matlagning och sånt. Det blir en intressant och rätt turbulent historia. Vissa grejer är rätt förutsägbara men det är inte hela världen med en sådan här bok. 

 

En sak jag störde mig på var att på 17 sidor används ordet ”rumpa” sex eller sju gånger, där man hade kunnat använda något annat. SÅ snyggt är väl inte ordet rumpa? 

 

Min favoritkaraktär, både som ”person” och sättet han är beskriven på, är lätt tonårs-Alex. Emma H är väldigt bra på tonåringar, som man ser i Linas Kvällsbok till exempel, och det är hon med den äran i Baddaren också. Kommer jag att läsa om den? Tveksamt faktiskt. Inte omöjligt men jag kan tänka mig att den blir bortskänken om någon vill ha den. Men rekommenderar den gör jag gärna. 

 

Denna har jag läst flera gånger om, men plockade upp den ur bokhyllan här häromnatten i brist på annat så att säga. 

 

Ett strålande porträtt av Sverige och uttråkad medelklass. Köpcentrum med käcka namn. När det ska vara riktigt fint finns det burkananas i vitkålssalladen. Då är det Hawaii. Välkommen Jesus. 

 

Det är rabattkuponger på Ica, det är ”bygg inte varuberg”, det är skräck och panik om man inte handlar på extrapris, det är äkta makar som lämnar varandra utan att berätta det för den andra personen. 

 

Och en massa annat. 

 

Det är väldigt sorgset här och där, men vissa bitar är så roliga att man dör. Jag kommer ihåg att Jonas läste upp bitar ur boken under showen I Mellanmjölkens Land och jag kan verkligen höra honom läsa hela boken högt i huvudet. 

 

Som sagt. Strålande Sverigeskildring. Inte för att alla är sådana här, men jag tror att mycket av ångesten och ängsligheten man finner här kan igenkännas av många svenskar. Toppklass. 

 

(PS: Undrar om Eva-Lena som omnämns som klassens drottning i Annas barndom är samma Eva-Lena som I En komikers uppväxt? Det fanns ju tre Annor i den klassen, och det där med första Puss&Kram-jeansen känns bekant…) 

 

Denna har jag tänkt läsa i flera år, men av någn anledning har det inte blivit så. När jag beställde en bok till mig själv från mina föräldrar i julklapp fick jag erbjudandet att köpa denna för 19:-, så det var ju givet! 

 

Huset på Star Street har ett antal boende. Katie, som jobbar inom musik-PR och dejtar Conall, Jan och Andrei från Polen som delar lägenhet med Lydia, en tuff taxichaufför från landet, Jemima som är 88 år bor ihop med sin hund Gramse (och senare sin fosterson Fionn), och så det gifta paret Matt och Maeve. 

 

Berättaren är allvetande och vi förstår redan från början att vederbörande är någon sorts övernaturlig varelse som delvis vet allt, och även får folk att reagera på dess närvaro i ett rum. Men det är inte förrän alldele si slutet som vi förstår vad det gäller. 

 

Kapitlen började räkna ner från Dag 61, flera kapitel på samma dag så att säga, och räknar ner till fem minuter före upplösningen. Vilket gör att det blir rätt spännande mot slutet. 

 

Det är massor av historier i boken, både från det förflutna och nutid, och vissa är mycket välskrivna, vissa betydligt mindre dito. Karaktärerna är rätt väl beskrivna och jag blev särskilt förtjust i gamla Jemima och vovven. Polackerna är rätt kul också, och man kan inte låta bli att bli lite förtjust i Fionn. 

 

Men jag vet inte. Det är inte en jättebra bok. Den är lång som synden – dock lättläst – men jag vet inte om jag tycker att det är så mycket substans i den. Bitarna som är substantiella är mycket bra beskrivna, men de som  bara ska vara roliga är lite platta. 

 

Jag vill läsa Mysteriet på Mercy Close så snart som möjligt, men jag tror inte att jag kommer att läsa om Star Street. 

 

Hmm. Nu är saken som så att jag kommer inte ihåg om jag läste denna alldeles i slutet på förra året, eller alldeles efter nyår. Jag har ingen aning, och jag hade glömt av den tills jag hittade den bakom sängen häromdagen. Hrm. Ja, jag är expert på att somna med boken i handen och eftersom jag alltid ligger på sidan hamnar boken gärna på golvet på ena eller andra sidan sängen. 

 

Strunt samma. 

 

Denna läste jag för första gången 2010, tror jag. Vill minnas att jag köpte den på en flygplats, eller möjligen julrea? Jaja, spelar ingen roll. Den är rätt charmig och lättläst så jag plockade uppenbarligen upp den någon dag när jag bara ville ha något lättsamt och enkelt att ha med att göra, så att säga. 

 

Emma Hamberg var min idol när jag var yngre. Första gången jag klippte mig kort hade jag med mig en urklippt bild på henne från VeckoRevyn. Det är sant. Hon hade riktigt flammande rött hår på bilden (fast jag fick inte färga mitt för mamma…) och supersnygg kort frisyr. True story. Sedan hade hon ju världens härligaste matblogg också men den verkar ligga på is nu. Och så fantastiska Linas kvällsbok, åååh, en av de bästa ungdomsböckerna jag har läst på många år! 

 

Men I digress. 

 

Mossvikenfruar handlar om Anki, nästan 30 och gift med gymnasiepojkvännen. Hennes granne Kicki som även är hennes hårfrisörska är i ungefär samma situation. Deras män åker iväg på fiskeresa och när de kommer hem lämnar Anki in en filmrulle hon hittar i mannens jacka (jag kan inte komma på vad han heter, Peter kanske?) och när hon hämtar ut den igen visar det sig att både Peter och Kickis man Mats har varit otrogna. 

 

Efter konfrontation sticker tjejerna till Stockholm där de får hyra en liten lägenhet av en bekant till Kicki, som mest är ute och festar och lever storstadsliv. Anki är mest hemma och äter kall ravioli direkt ur burken. Varför är det så, tro? 

 

Och vem är den mystiske rödhårige lastbilschaffisen med katten som heter Sötnos? 

 

Tja. Typisk chick-lit. Inget mästerverk, men det är liksom inget fel på den heller. Många recensenter tycker att det är tråkigt att epilogen är så uttömmande, men det tycker inte jag, den gjorde mig varm i hjärtat faktiskt. 

 

Man behöver inte direkt koncentrera sig något märkvärt för att läsa denna, så den kanske passar på soffan med en filt och lite godis en söndagseftermiddag eller för den delen i solstolen. Förmodligen kommer jag att läsa om den om jag inte skänker bort den, det är en sådan där lätt-upplockad roman. 

 

Har Baddaren av Emma H hemma i hyllan också, borde ta itu med den! 

 

Jag tycker mycket om Mian Lodalen, och när jag hittade denna på pocketoutleten på Backaplan strax före jul var det inget snack om vare sig jag skulle köpa den eller ej! 

 

Jag har läst hennes tidigare romaner, Smulklubbens skamlösa systrar och Trekant och de är sjukt bra och roliga. Detta är en självbiografisk bok, fristående fortsättning på Dårens dotter som handlar om hennes barndom och tidigare år – Tiger börjar under huvudpersonen Connies högstadietid. 

 

Connie är fosterbarn och en riktig vilding. Hon får nya kompisar och tillsammans med tre andra flickor blir de ”Sisters in crime”. Det är festande och supande och tjuvrökning och intressanta äventyr i duschen… 

 

Och så möter Connie Anna. Och plötsligt förändras allting. 

 

Det är en jättefin bok, den är både rolig och sorglig och som det står på framsidan, skriven med mycket kärlek och värme. Jag måste leta rätt på Dårens dotter också, är hemskt nyfiken på den nu.