Denna har jag ju läst innan, men jag kommer inte ihåg om jag skrev ett riktigt inlägg om den förra året (om jag ens läste om den då, jag har ingen aning), så nu gör jag det i alla fall.
Fick någon sorts ryck igår när jag skulle packa inför helgen och tog med mig typ åtta böcker eller något. Denna olöjde jag inatt när jag inte kunde sova, eller tidigt imorse kanske man ska säga. Den är snabbläst, det är krönikor och utdrag ur Mama-bloggen, inga konstigheter.
Men så roligt. Så fint. Så skört. Så sorgligt. Allt på en gång. Det är för det jag älskar Mia Skäringer.
Jag kan till och med dra vissa paralleller till Jonas Gardell. Jättestor insikt och förmågan att få en att sätta gapskrattet i halsen. En mening skrattar man järnet åt, nästa går tårarna att spruta.
Mia skriver själv att hon stör sig på att folk kallar henne ”äkta”, men… jag vet inte vilket ord jag annars ska välja. Genuin, kanske?
Älskar älskar älskar. Läs läs läs.
.
Stories from the city, stories from the sea 