Kategori: Litteratur

 

Såg redan på ryggen att det här var en sådan där modern ungdomsbok som jag är så förtjust i, så naturligtvis var jag tvungen att köpa den. Särskilt i helt nytt skick för två kronor. 

 

Titeln avslöjar ju en del. Det handlar om Nina vars mamma träffar Tomas som har två söner, Daniel och Wille. Till slut flyttar de ihop i Umeå (killarna är från Luleå), Nina och Daniel börjar i samma skola…  etc. Som många andra ungdomsböcker utspelar sig en hel del av handlingen i skolan men kompisar och fester och lärare och framtidsval och sånt, men det är bra! Även om jag är sisådär 15 år äldre än huvudpersonerna så kan jag fortfarande identifiera mig med vissa saker. 

 

Och ja, redan på baksidan står det att Daniel och Nina hånglar på en fest, så det kan jag ju avslöja. Men det är inte direkt något överdrivet, inte som t.ex Katarina von Bredows Syskonkärlek (fast de var ju syskon på riktigt, det är värre), inget mer avancerat än något litet stånd här och där. 

 

Den är rolig här och där, det är den visst det. Och lätt- och snabbläst, jag klippte den på en dryg timme. 

 

Läs för all del! 

 

Tipsades om denna i boktråden på Buke för längesen, hittade den på loppis för några veckor sedan men glömde den i Hunnebo så det blev först nu den blev läst. 

 

På baksidan av denna boken har någon framstående recensent citerats där hen skriver att denna boken inte bara gör oss uppmärksamma på skillnaderna mellan Saudi-kulturen och vår västerländska dito – och det sätter verkligen huvudet på spiken. 

 

Flickorna från Riyadh är uppbyggd runt en mailinglista, som en ung, välutbildad flicka ur samhällets övre skikt startar. Varje mail inleds med ett citat – från Koranen eller arabisk / västerländsk poesi och filosofi. Sedan berättar hon historien om fyra flickor i samma situation som hon själv – Samid, Lamis, Gamra och Michelle. 

 

De pluggar alla på universitetet, de dejtar killar så mycket de kan komma undan med, de har de senaste mobiltelefonerna och de älskar Sex and the City. Det är inte riktigt det vi tänker om Saudi-kvinnor, eller? Det gjorde i alla fall inte jag. Men denna romanen är skriven av en flicka i exakt samma situation, som skrev denna romanen som 25-åring och som nu utbildar sig till specialisttandläkare i USA. Med andra ord – ganska insatt. Och så vitt vi vet är det hon som skrev mailen från början också, men för mig är det inte helt tydligt om det faktiskt är så, eller om det är en fiktiv ”bekännelse” i slutet. 

 

Hur som helst. Även om dessa flickor har det betydligt enklare än de flesta av oss nog tror om Saudi-kvinnors liv, så finns det förstås inslag av jobbiga grejer som de flesta av oss västerländska kvinnor inte behöver vara med om. Mödrar som lämnar veto om vem hennes son får gifta sig med. Att bli lämnad för att man ligger med sin trolovade (där äktenskapskontraktet redan skrivits men ceremonin ännu inte hållits). Att bli utstött och stigmatiserad för att man är skild – och anledningen till skilsmässan är att ens man varit otrogen hela äktenskapet igenom. 

 

Ni fattar hur jag menar. 

 

Vänskapen mellan tjejerna är så fint skildrad tycker jag. De glider lite fram och tillbaks då och då, när någon bor utomlands och någon träffar nya vänner på högskoleprogrammet och sådär, men de kommer alltid tillbaka till varann. Och visst finns det dumma jävla förtryckande karlar med, men det finns även finkänsliga underbara killar som man själv blir lite småkär i. 

 

Detta blev lite flummigt, men läs gärna Magnus Svenssons recension i Svenska Dagbladet när romanen kom ut. Lite mer saklig. Och välskriven. 😉 

 

Hittade denna liggande på en stol hemma hos mamma och pappa och tänkte vad sjutton, det är ju alltid kul att läsa om böcker från barndomen. Dessutom hade jag just läst på lite on L.I.W. i veckan av en ren slump, så det var ju passande. 

 

Och böckerna är ju himla fina. Jag kommer ihåg att jag tyckte bäst om Huset vid Plommonån och Den lilla staden på prärien, men jag tror att det mest var för att Laura är lite äldre där, och jag läste dem nog i mellanstadieålder eller så – men de tidiga är ju också jättesöta. Lustigt nog sitter jag just nu och tittar på huset där bibilioteket låg förut, och där jag brukade låna samma böcker varenda sommar. Bland annat L.I.W-böckerna. 

 

Anyway. Jag ska försöka leta upp de andra och läsa med vuxna ögon. Jag tror att det kan vara nyttigt. 

 

Lotta Olsson skriver i DN om Laura och böckerna här och här. Intressant läsning. 

 

Mike gayle är kungen av lad-lit. Jag köpte hans Dinner for Two en gång för jösses, över tio år sedan, och har sedan dess samlat på mig alla hans böcker (eller fram till 2010 eller så i alla fall). Och de är roliga. Även om de ibland är lite förutsägbara. Men det får man väl säga om chick-lit också i de allra flesta fall… 

 

I böckena är huvudpersonen och berättaren nästan alltid en kille mellan 25 och 45 eller så – i denna är berättaren allvetande och berättar lika mycket om alla tre bröderna Bachelor, deras förhållanden och deras föräldrars. Som alltid med Gayle är det roligt, insiktsfullt och trevligt – och lättläst. 

 

Man läser den på ett par tre timmar. Ett plus i kanten är att förläggaren i England väljer ett så trevligt teckensnitt, inte det gamla vanliga utan det är mjukt och ”easy on the eye”. Extrapoäng! 

 

Läsa? Ja. Läs hans anda också. My legendary girlfriend är jätterolig, och Wish you were here har ett och annat vettigt att komma med också. Tja, det har de väl allihop egentligen. Gayle har bland annat jobbat som ”agony aunt” i tjejtidningar – bara det gör att han har rätt bra koll på både det ena och det andra… 

 

Köpte denna för massa år sedan på Landvetter men jag tror att jag har trott att den skulle vara sådär halvmesig… det är den inte. Om än extremt förutsägbar. Jag såg trailern för filmen som just kommit ut på bio och tänkte att tja, det ser ju faktiskt ganska okej ut. Dessutom spelar Josephine Bornebusch Lussan. Alltid en bonus. 

 

Så jag plockade upp den häromdagen när jag inte hade något annat att läsa – det var i torsdags förresten, jag läste den på bara några timmar så det måste ha varit i torsdags eftermiddag – och det gick ju fort och käckt och lätt att ta sig igenom den. 

 

Den är helt okej. Som sagt kan man lista ut väldigt mycket vääääldigt fort – det enda som jag inte fattade på en gång var biten med den scoutande rika tanten, men jag fattade med en gång att hon inte var den som de trodde, så att säga… 

 

Största behållningen med boken var nog egentligen att matbeskrivningarna är så gudomliga. Jag blev så hungrig när jag läste denna att jag var tvungen att gå upp och äta ost mitt i natten. True story. 

 

Men ja. Trevliga karaktärer som man titt som tätt kan identifiera sig med vilket jag uppskattar. Helt okej story och en farlig massa matinspo. I like. Läsa om? Om jag inte ger bort den så är det inte omöjligt att den hamnar i handväskan inför en busstur eller så. 

 

Älskar ju Vem älskar Yngve Frej? och tyckte väldigt mycket om Knut K Selma, så varför inte lite mer Slas? 

 

Jag förstod först efter att jag hade läst denna att den även blivit kritikerrosad film med en massa stora namn (Gösta Ekman, Margaretha Krook, Kjerstin Dellert m.fl) – men den har jag förstås inte sett. 

 

Anyway. 

 

Svenske Tore Andersson – olycklig melankoliker med distinka alkoholproblem – åker på semester till Cypern. Väl där ber han en reseledare som heter Marion att dra åt helvete, badar naken på stranden och blir inspärrad på dårhus i ett par dagar. Efter det vandrar han fram och tillbaka på den lilla gågatan och dricker bergsvatten dag efter dag. Tills det händer något. 

 

Kort men innerlig och välskriven roman. Jag ser fram emot att se filmen någon gång inom en snar framtid.