Kategori: Litteratur

 

Jag nämnde ju denna lite grann i ren frustration igår kväll och jag blev inte direkt mer frustrerad av att läsa klart den. 

 

Name. Dropping. Galore. 

 

Jag höll på att bli spritt språngande galen. 

 

Som jag sa, så nämns det i andra kapitlet att huvudpersonen Bettes jobbtelefon är kladdig. Det görs särskilt tydligt att det är Maybelline-foundation och L’Oréal-läppglans. 

 

Sedan går det som sagt bara utför. Visst, sminkmärken och klädmärken och butikmärken och sådant, det är inte så farligt. Men när det skrivs i denna högst fiktiva bok om världskändisar så blir det lite konstigt. Jag vet inte, men det känns helt styltat när man läser att Sting och Trudi Styler dansar på någon klubb, eller att Ashlee och Jessica Simpson kommer på ett nyårskalas, eller att någon har rastat George Clooneys hund, fester med Hugh Hefner, Jerry Seinfelds iPod-DJ:ande, Jay-Z + mammas resa till Istanbul eller… alltså, jag skulle kunna fortsätta i oändlighet men ”tyvärr” lämnade jag boken i Hunnebo… 

 

Det bästa med hela boken var när några personer har frågesport om vem som kan mest om originalserien 90210, det blev en blast from the past att läsa namn som Rush Sanders och Ray Pruitt igen… hihi. 

 

Det värsta förutom den otroliga namedroppingen är att det är väldigt uppenbart att författarinnan har läst och inspirerats av Gossip Girl. ((Första boken kom ju ut redan 2002, även om serien inte började förrän 2007.)) Nu är denna bokens motsvarighet till Gossip Girl herself en ganska annorlunda person jämfört med personen som visade sig vara Gossip Girl i bokserien / TV-serien, men det visste ju inte Weisberger… 

 

Jo. Jag gillade två karaktärer, Bettes morbror Will och hans pojkvän Simon. Sköna herrar. 

 

Nej, denna rekommenderar jag alltså inte till någon. Alls. Suck suck suck. 

 

 

 

Ja. Detta är en intressant bok. Man kan även plocka upp lite av airen i Khaled Hosseinis böcker och även Flickorna i Riyadh – men ändå inte. Det märks att Seierstad egentligen är journalist. 

 

Den belyser ett Kabul efter att talibanerna lämnat staden och folket försöker att återuppbygga sitt land – men även hur traditionsbundet Afghanistan är, vad gäller kvinnosyn, arrangerade äktenskap och så vidare. 

 

Intressant hur som helst, men även föremål för kontrovers. Seierstad dömdes i norska Hovrätten för förtal efter att bokhandlaren själv stämde henne då boken översatts till engelska. Det är inte lika dramatiskt som Marklund och Gömda-skandalen, då Seierstad tydligt skriver i förordet att det är en litterär bok med vissa inslag av fiktion, men jag vet inte.

 

Hade den skrivits utan att anses vara ”sann” hade jag haft en bättre uppfattning om den nu i efterhand. 

 

Men den är intressant och välskriven. Absolut. 

 

Denna har jag ju hört talas om i en massa år, men jag skulle nog inte betala fullpris för den så det passade bra när den dök upp på loppisen förra veckan. 

 

Alla vet väl mer eller mindre vem Traci Lords är – modell, porrstjärna och skådespelerska. Jag har väl egentligen bara sett henne i Cry-Baby ((ni vet med Johnny Depp, Ricki Lake och Iggy Pop)) och ett par avsnitt av Melrose Place, men namnet är ju känt. 

 

Detta är i alla fall historien om Traci, eller Nora som hon hette som liten, och hennes liv. Från barndom till sexuellt utnyttjande vid tio års ålder till modellande, inhalkning i porrbranschen, uthalkning igen, skådespeleri, musikkarriär och giftermål. 

 

Varken mer eller mindre. 

 

Den är vackert skriven och fruktansvärt hemsk förstås, men rolig på sina ställen också. Dessutom tycker jag att det är roligt när kända människor dyker upp i andra kända människors böcker ((Kådisbellan är också sådan, där dyker ”farbror Tage” (Erlander) upp och ”farbror Ture” Nerman och lite andra.)). 

Dessutom är jag sjukt imponerad av Traci Lords. Att hon lyckats ta sig ur träsken som hon hamnade i som ung tonåring ch har tagit sig dit hon är idag är remarkabelt. 

 

Rekommenderar starkt till alla och envar. 

 

Åh, jag bara ÄLSKADE denna! 

 

Åtta vänner firar midsommar i skärgården. Alla olika med olika bakgrunder, med och utan varann. Och under midsommarnatten, efter alldeles för mycket sprit, bestämmer de sig för att spela ett parti Röda Vita Rosen. 

 

Och på den vägen är det. 

 

Jag är lite fördomsfull vad gäller romaner skrivna av män eller kvinnor i en viss ålder som inte är deckare eller så. Man förväntar sig på något vis att det antingen ska vara chick-lit eller lad-lit – men denna är varken eller. Det är helt enkelt en strålande roman, som är både rolig och sorglig och skrämmande och spännande. Vad den än är så är den asbra! 

 

((Filmomslaget, som förstås – hittade inte min egen utgåva.))

 

Ååååh Kådisbellan. Jag minns att vi såg den på bio i mellanstadiet med skolan, kanske var det på Draken? Spelar ingen roll – men jag tror inte att jag har läst boken förut. 

 

Så jävla rolig. Men även otroligt sorglig och ilskeframkallande. 

 

På framsidan av min utgåva står det: 

 

En väldigt uttömmande sammanfattning ska sägas! 

 

Detta är alltså skildring av en pojkes uppväxt i 20-talets Stockholm. På något sätt lyckas allt ovan, samt lite till, få plats i Schütts självbiografi. Fantastiskt. Jag ska se till att se om filmen så fort jag kan. 

 

Ännu en thriller kryddad med vardagsrealism vilket är poppis hos mig, men vissa grejer var lite konstiga. Det kändes som om första mordet i boken bara… glömdes bort till typ sista tre sidorna. Nej, inte riktigt så, men det kändes så himla konstigt. Förmodligen för att jag tyckte att det var det intressantaste. 

 

Mycket polisarbete, mycket journalistiskt arbete… men inte sådär strålande. 

 

Kan det vara för att det var så mycket danska namn som förvirrade mig? Hoho.

 

Kommer att åka tillbaks till Väjern, men jag ångrar inte att jag läste den, så att säga. 

 

Här har vi Saltöbornas egen kokbok! Och inte bara det, för varje recept (nästan) har en liten historia. Ragnar och hans mjölkchoklad, doktorn och MacFies Stora Pojkars Sylt, Blomgrens olika grötsorter för olika årstider, och min favorit – Månssons gratinerade havskräftor. Vi testade häromveckan och himmel vad underbart gott det var!

 

Kokboken är indelad efter böckerna så att säga – de följer ju de olika årstiderna – och innan varje del kommer bakgrundshistorien.  

 

Det finns en massa annat också förstås. Vivecas egen fisksoppa som låter helt otrolig, och hennes egendesignade smörgås med löjrom som serveras på Kometen i Göteborg… jag blir kanonhungrig bara jag tittar i denna boken. Definitivt en av mina favoriter. 

 

Kanske vi ska ta några recept? Kommer strax i ett eget inlägg 🙂 

 

 

 

Jag förälskade mig ju lite Kajsa Ingemarsson i och med Någonstans inom oss och Lyckans hjul. Ja, jag gillade i och för sig Små citroner gula också. 

 

Och jag gillade denna. något annat ska jag inte säga – men jag blev inte överförtjust. Barnsligt nog var en sak som störde mig otroligt att huvudpersonerna heter Tommy och Annika. Jag kan inte hjälpa det, sådant kan irritera mig hur mycket som helst. 

 

Men detta är bra vardagsrealism, något annat ska jag inte säga. Jag blev bara inte lika förtjust i den som i hennes andra – som jag har läst alltså, det finns ju många fler att hålla utkik efter 🙂 

 

Hur som helst, en bok om att falla in i tristess och där lite, lite räcker för att man ska dra upp pålarna och försöka hitta på något annat – med mer eller mindre succé. 

 

Läs för all del på stranden. Den är på intet sätt undermålig, jag tyckte bara inte att den var lika bra som mina andra favoriter. 

 

Älskar man Bohuslän och Saltön så älskar man denna boken, full med kåserier, anteckningar, små teckningar och massor av roliga berättelser om Bohuslän förr och om Viveca Lärns barndom på Tjörn. 

 

Man kan ju som vanligt inte säga så mycket om den här typen av böcker (jf: The Journals of Sylvia Plath) men jag kan ju i alla fall rekommendera den. 

 

Dessutom är det väldigt skönt ibland med korta ”kapitel” tycker jag, man kan plocka upp boken och läsa lite grann när man känner för det eller väntar på att ägget ska koka eller kaffet dra klart. 

 

Åsså kan jag länka till detta mycket trevliga UR-föredraget också! 

 

Mycket nöje 🙂