Kategori: Litteratur

Nu är det såhär att jag har kanske 700 böcker hemma i bokhyllan – mina favoritböcker ingår naturligtvis i samlingen. 

 

Därför är jag rädd att detta är en helt hopplös fråga för mig att svara på. Det vore enklare att säga vilken favoritbok jag INTE har hemma i bokhyllan. Vilket förmodligen är Den hemliga historien för den står i Hunnebo. 

 

Haha. Sorry men detta kommer helt enkelt inte att funka! 

 

Ta en liten bild istället. 

 

 

Detta var svårast hittills! Jag älskade ju alla böcker när jag var liten. Ungefär. Men jag tänkte, vi behöver ju inte ta de vanliga, Astrid Lindgren och sådär (även om jag naturligtvis räknar in hennes böcker till favoriterna!) – utan nu väljer jag Det blåser på månen av Eric Linklater istället. Det är pappas gamla bok som jag fick överta. 

 

Huvudpersonerna är Dina och Dorinda Rytter, döttrar till major och fru Rytter. De har även en hopplöst jobbig guvernant boende hos sig, fröken Tjatlund. 

 

En vacker dag måste major Rytter ge sig iväg till Bombardiet, och varnar sina döttrar – om de är olydiga när det blåser på månen så kommer de att fortsätta att vara olydiga under lång tid. Och så olydiga är de att de ger sig iväg till en lokal häxa som ger dem en trolldryck. Och efter det är det oklart om de någonsin kommer att bli sig själva igen. 

 

Major Rytter råkar illa ut i Bombardiet och Dina och Dorinda tillsammans med sin danslärare som de fritagit från fängelse, Herr Gitarr, ger sig av på en ganska otrolig resa för att hjälpa honom… 

 

Det är en fantastiskt rolig bok! En av de första ”riktiga” böckerna jag läste själv är det också. 

 

 

 

Det kan ju inte bli annat än Svindlande höjder! Nog för att det är rätt mycket emo vad gäller Heathcliff, men jag tycker ändå att det är en fin romantisk historia. Inte för att jag egentligen kan förklara varför för han är ju jefvligt tröttsam. 

 

Men när jag läste den som tonåring tyckte jag att den var så fantastiskt romantisk. Jag har inte läst om den på några år, men jag kommer alltid att hålla den varmt i hjärtat. 

 

Om inte annat är det ju en underbart välskriven roman, rent textmässigt! 

Självklart – Breakfast at Tiffany’s! Det finns inget som jag INTE gillar med den boken och nu var det några år sedan jag såg filmen – men jag vet att jag älskar den. 

 

Dessutom är ju Audrey Hepburn bara så jefvla snygg. 

 

Fortsätter med deckardrottningarna. Är faktiskt jätteglad att jag började läsa svenska deckare för jag trivs väldigt bra med det mellan varven!

Jag läste Ett fruset liv tidigare i år, men hittar nu inte länken till inlägget, vilket är väldigt konstigt för jag är helt säker på att jag har skrivit om den men jag har väl inte det då. Hur som helst så gillade jag den skarpt och det gjorde jag Tröstaren också.

Det finns två huvudpersoner, så att säga – Claes Claesson är polis och hans fru Veronika är överläkare på kirurgiska avdelning på sjukhuset i Oskarshamn. En fredagsnatt kommer en kvinna in med en skottskada i magen. Veronika blir den som opererar henne, allt ser ut att gå strålande – men efter några dagar hittar den nya undersköterskan på avdelningen, Sara-Ida, henne död i sin säng.

Veronika anmäls till vård- och patientsnämnden av kvinnans änkling. Har hon verkligen gjort så fel?

Samtidigt utspelar sig ett annat drama. En av Claes kollegor hittar en liten flickbebis i en äppellåda bakom polisstationen. Vem är det som har lämnat sitt barn vind för våg?

Vem är Sara-Idas älskare Hans egentligen? Och hur kan den skottskadade kvinnan ha dött utan att rättsmedicin hittar något fel på henne?

Hemskt spännande! Vissa recensenter tycker att det blir för mycket sjukhus- och operationssnack – Wahlgren är själv läkare – men jag tycker att det är spännande. Är man känslig för sådant kan man ju hoppa över de sidorna, det gör nog inte så mycket.

Detta är gravt oortodoxt, men jag tyckte faktiskt inte att Tidsresenärens hustru var något särskilt. I alla fall inte så fantastisk som folk i allmänhet verkar tycka. 

 

Jag tyckte nog att den var ganska medelmåttig. Så får man säkert inte lov att säga. Men jag vet inte, den var fin på sitt sätt men jag fick väldigt olustiga associationer till vissa delar av berättelsen. 

 

Språket är bra och fint men jag vet inte om jag hade rekommenderat den till någon. Ska man läsa något med en liknande titel ska man läsa The Memory Keeper’s Daughter istället. 

 

Tanken är nog god! Eller, det är den garanterat, men jag vet inte om jag tycker att den presenterats särskilt väl här. 

 

Jag fick lite pengar i julklapp och kunde nu inte låta bli att beställa några böcker jag har velat läsa länge på Adlibris för några av slantarna. 

 

Nämligen Vattenänglar av Mons Kallentoft, Jellicoe Road av Melina Marchetta, Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Hungerspelen av Suzanne Collins och Fallet Thomas Quick: Att skapa en seriemördare av Hannes Råstam. 

 

Har satt mig själv en regel om att jag måste bli klar med det jag ska i lägenheten innan jag får börja läsa någon av dem. Det bör väl sätta lite eld i baken på mig för jag är dösugen! 

(jag är en levande klyscha)

Jag har läst denna förut, på engelska, men kom inte ihåg vem mördaren var så när jag hittade den på loppis så högg jag den. 

Detta är första gången vi möter Miss Marple (eller ja, hon hade visst varit med i ett par noveller som hade publicerats i tidskrifter innan) och de andra invånarna i St Mary Mead. Det är kyrkoherden som sköter berättandet – och det är just i prästgården som mordet begås. Överste Protheroe som även fungerar som kyrkvärd och domare i byn hittas skjuten, liggande över ett skrivbord medan han väntar på att kyrkoherden ska komma och träffa honom för ett möte. 

 

Det finns många som kan tänkas ha skäl att mörda översten. Hans fru, kanske, eller hennes älskare? Eller hans dotter som vill ha ut arvet? Eller en kvinna vars son han dömde till fängelse för tjuvjakt? Han är långt ifrån en omtyckt person i samhället. Kyrkoherden själv hördes yttra vid middagsbordet nyligen att den som skulle mörda Protheroe skulle göra alla en tjänst. 

 

Och plötsligt börjar flera personer, till synes oberoende av varandra, erkänna mordet… vilket driver polisen Slack till vansinne. 

 

Under tiden pågår andra saker i byn. En arkeologisk utgrävning tilldrar sig Dr Stone och hans unga sekreterare Miss Tham. Miss Marples brorson Raymond West kommer på besök och umgås med kyrkoherdens unga fru och hennes systerdotter Dennis. Konstnären Lawrence arbetar i en stuga, och målar av överstens dotter… 

 

Spännande, snabbläst och som vanligt jätteöverraskande – till och med fast jag läst den förut för sisådär fem år sedan…