Kategori: Litteratur

Smakebit på søndag – 21/4 – Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström

Ja, nu är det sannerligen dags för mig att klippa Mina drömmars stad. Jag läste ut en annan bok i förmiddags, mer om det senare, så ikväll börjar jag och detta är just början. Fler smakebitar finns hos Mari 🙂 Och ja, jag vet att det är måndag, men det blir så konstig med långhelger och i och med att jag börjar jobba imorgon så känns det som söndag. Så det så! 😉 
 
 
 
”I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten. 
 
Skyddande sten restes mot allt som fanns utanför, mot fienden och vinden, mot kölden och mörkret. En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott i en bergsskreva. 
 
Murarna både skyddade och skymde. I grändernas skumrask smög skvallret och farsoterna. De som skyddades av murens styrka kunde dödas av dess stenkyla. Solen och vinden kom sällan åt att skura rent, stanken steg kvävande från strändernas jäsande sophögar och rännstenarnas slemmiga avfall. Alkoholister, brottslingar och självmördare fanns det fler av i staden än på någon annan plats. 
 
Människorna utanför kunde frukta och hata staden, tala om pesthålan och varbökden, om jätten som slukade människoliv. Men ändå sökte sig många av dem dit, gav sitt blodsoffer. 
 
Några av dessa som kom skulle sedan alltid längta ut, bort från staden, tillbaka till livet utanför stenmurarna. Ändå stannade de, fanns alltid något som hindrade. Och deras barn och barnbarn blev stadens ochy älskade stenarna, när de sa att sommaren nalkades hade de känt stenens värme och inte blommans doft. 
 
Staden var beroende av alla som drogs till den över vägar och vatten, utan denna ständiga blodgivning skulle den dö. Människorna som föddes i staden var färre än de som dog där.”
 
Ur Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström, s. 9, Scandbook AB Falun: 2013 

Omslagsonsdag #40 – Gult + lila

Förra veckans tema i Omslagsonsdag hos Bokpotaten var ”på översta hyllan” och jag hade ingen inspiration alls att gå igenom mina översta hyllor. Så jag hoppade. 
 
Men denna veckan minsann, är det påsk och därför är det GULT OCH LILA som står på menyn. Oj, vad roligt jag hade när jag letade omslag! 🙂 
 
      
 
 
      
 
 
      
 
 
      
 
 
      
 
 
      
 
 
      
 
 
      
 
 
      
 
 
      
 
Vilket omslag är din favorit? 

Tematrio hos Lyrans Noblesser – En deckare till påsk

En dag sen är jag för jag lyckades på något vis glömma att kolla veckans tema igår! 
 
Lyran undrar över våra favoritdeckare – författare, bok eller romanfigur! 
 
Jag fick faktiskt lotta här. Tant Agatha var given, men Stieg och Ulla Trenter, Maria Lang och Anna Jansson – bland andra – fick stryka på foten… 
 
 
1. Agatha Christie är förstås den främsta deckardrottningen av de alla! Min favorit av henne är And then there were none som jag har läst flera gånger om och tycker är den ultimata pusseldeckaren – men allt jag läst av henne är strålande. Tyvärr saknas min favoritkaraktär Miss Marple i just den boken, men det går bra ändå. 
 
2. Jag är rätt ny på de svenska deckarna som ”alla” läser och älskar, men jag har blivit förtjust i några stycken och en favorit är Mons Kallentofts böcker om Malin Fors. Jag tycker att hon är en strålande och mycket trovärdig karaktär. 
 
3. Jag är även väldigt förtjust i Åke Edwardsons böcker om Erik Winter. Som jag har skrivit flera gånger på senare tid blir jag väldigt förnöjd när jag känner igen mig i miljöer och Edwardsons beskrivningar av Göteborg är perfekta. 
 
        

Smakebit på søndag – 13/4 – Först när givaren är död av Anna Jansson

 
Förra helgen var jag mitt uppe i Frieda and Min, så det blev inget påskekrimtips från mig. Men nu kan jag leverera! Veckans Smakebit kommer ifrån Först när givaren är död av underbara Anna Jansson. 
 
 
”Signe Nilsson satt insvept i yllefiltar på altanen i Möllebos. Från övervåningen på stenbyggnaden från 1700-talet såg hon ut över dammen när gryningens dimmor lättade. Hela natten, från det att polisen farit mot stan, hade hon suttit där ute i kylan i sin kokong. Inomhus pressade väggarna henne sönder och samman. Det var bättre här ute. Trots rädslan för att se munken utan huvud sväva nere vid dammen mellan träden. Han fanns där i den lätta dumman, det visste hon. Precis i dagbräckningen hade han stått nedanför vid vattnet i sin vita kåpa och sträckt armarna mot henne som om han uppmanat henne att hoppa. Ett tag hade hon övervägt att göra det, men gräset under var mjukt och antagligen skulle hon inte dö utan bara bryta lårbenshalsen och bli liggande på sjukhus. Hon önskade sig döden. Vad annat fanns det att se fram emot när Ingrid inte längre fanns.” 
 
Ur Först när givaren är död, s 81 av Anna Jansson, Norstedts: 2009
 

2014: 82 – Nästan död man av Åke Edwardson

Ännu en bekantskap jag är hemskt glad över. Jag älskar böckerna om Erik Winter och hans kollegor. Och som vi vet älskar jag att känna igen mig i miljöer – särskilt när de är korrekt beskrivna! Mycket av handlingen utspelar sig på Hisingen, dessutom, och på ett par andra ställen är de ute och kör i västra Göteborg där jag mycket väl känner igen områden, restauranger och så vidare. 
 
1975 försvann en ung flicka, Beatrice, ifrån ett sommarkollo på Brännö i Göteborgs södra skärgård. 
 
Nu, trettio år senare, står fem män för döden. En ganster. En frireligiös politiker. En författare. En alldeles vanlig medborgare. Och en kriminalkommissarie med ständigt återkommande huvudvärksattacker… han vägrar att lyssna till sin läkarhustru och söka vård. 
 
Riktigt spännande och mycket välskrivet. Jag blev hemskt glad nu när jag tittade i bokhyllan i Hunnebo och det står en Edwardson där som jag ännu inte läst 🙂 

2014: 81 – Drömmen förde dig vilse av Anna Jansson

Åh, Anna Jansson, vad glad jag är att jag lärt känna hennes böcker! Det var en ren chansning när jag köpte När skönheten kom till Bro för inte så många pengar alls i julas, och så bra det blev! Jag hade hört talas om Maria Wern tidigare förstås, men aldrig sett något avsnitt av serien heller. 
 
Så otroligt skickligt hon skriver sina kriminalgåtor! Jag rös i hela kroppen när jag läste upplösningen till denna – och var tvungen att gå upp och känna att dörren var ordentligt låst. Vilket är ett bra betyg. 
 
På väg hem sent en kväll blir Maria vittne till en misshandel. Det slutar med att även Maria blir brutalt misshandlad – dock klarar hon sig relativt bra, till skillnad från pojken som misshandlades som avlider på sjukhuset. Jakten börjar – men Maria själv får inte delta i utredningen. 
 
Några dagar senare hittas en ung sjuksköterska mördad i Botaniska Trädgården i Visby. Hon har klätts till brud med en bukett liljekonvaljer i ena handen – och sitt eget avhuggna huvud i knäet. 
 
Vi får även träffa den sympatiske läkaren Anders, som varit den döde pojkens allmänläkare, samt bland andra hypokondrikern Harry som går till vårdcentralen varje dag för att kolla vad han kan ha för sjukdomar idag. 
 
Vid sidan om berättelsen följer man mördaren – en ovanlig och genial typ, som på någon vänster har full koll på alla människor och deras whereabouts hela tiden. Känns inte jättetrovärdigt kanske, men det blir ändå rysligt spännande. 
 
Jättebra! 

2014: 80 – Din heder av Martin Svensson

 

Jag hade glömt att Martin Svensson, popsnöret som sjöng Yeah Yeah Wow Wow har skrivit böcker – men det minnet kom ju tillbaks när jag tittade på baksidan till Din heder, en roman om hederskultur. 

 
Av en mer eller mindre konstig slump träffar huvudpersonen Viktor en ung tjej, Meryem, som är av palestinskt- och kurdiskt ursprung. De utvecklar en nära relation, men inte direkt en kärleksdito. Genom Meryem får Viktor erfara hur det ser ut i hennes släkt och familj – och träffa hennes färgstarke och riktigt härlige farbror Mehmet. 
 
Nu blir det tyvärr lite rörigt i skallen på mig av och till. Det dyker upp pojkvänner i olika ordning, Meryem bor på olika ställen, ibland går hon på gymnasiet och ibland på högskolan. Nu är det ju så att jag var jätte-jätte-aptrött när jag läste denna, så det är säkert så att det helt enkelt blev rörigare för mig än det hade behövts vara. 
 
För en gångs skull håller jag med Malou von Sivers, när hon säger ”Läs den här boken, den är viktig”. Och visst är den det. 
 
Detta är ju en roman om hederskultur – men Martin själv har tidigare varit gift med sångerskan Dilba, som är av kurdiskt ursprung, och numera med Fadimes kusin – så nog har han på fötterna vad gäller ämnet. Inte för att jag tror att det förekommit direkt i hans liv, det verkar sannerligen som om han har en god relation till sin svärsläkt, men bara att ha varit i närheten av Fadimes familj och säkerligen många andra med liknande attityd… 
 
Det är inget litterärt mästerverk, det är det inte. Men det är bra och viktigt och jag hoppas att många ser till att läsa den. 

2014: 79 – Gustavs grabb av Leif G W Persson

Mycket läsvärd och fin självbiografi. Dessutom väldigt rolig på sina ställen. Man får lite Mitt liv som hund och Kådisbellan-vibbar av sådana här böcker ibland, och detta är ett bra exempel. På ett bra sätt! 
 
Det är en väldigt fin och ömsint bok. Ärlig och rak, men även varm och kärleksfull. Jag är fascinerad av GW och hans arbete, så då är det ju extra intressant att läsa en självbiografi och jag fick stor behållning av denna. Kanon! 
 
 

2014: 78 – O.S.A av Denise Rudberg

Om möjligt ännu sämre än Storlek 37. Helt hopplöst dåligt researchad och allt annat än trovärdig. Eva von Dies träffade vi redan i Väninnan, och hon nämndes en hel del i Storlek 37 också men nu får vi träffa henne på riktigt. 
 
Det börjar faktiskt ganska lovande med en vistelse i Verbier – men sedan går det bara utför. Både tråkigt och dåligt. Eller ja – ett par skratt fick jag ju till förstås, men av fel anledning. Jag har förvisso ingen koll alls på Stockholmssocieteten, och livet på Östermalm och Stureplan, men jag har svårt att tro att alla super och knarkar så hysteriskt typ hela tiden. 
 
En stor behållning med boken är Kristin – som är en underbar karaktär i hela trilogin. 

2014: 77 – Frieda and Min av Pamela Jooste

En underbar bok! 
 
Berättelsen tar sin start i Johannesburg, i mitten på 1960-talet. Frieda lever en judisk familj, och plötsligt blir det bestämt att hennes mors väninnas dotter ska komma och bo hos dem under sommaren, när hennes mamma ska åka på smekmånad med ännu en äkta make. 
 
Minnie, eller Min, är tystlåten och mycket olik Frieda, men de blir snabbt goda vänner och fortsätter att vara så boken igenom. Min utbildar sig till läkare men hamnar i blåsväder när hon går emot apartheidreglerna. Frieda gifter sig med en ingift släkting – men redan på bröllopsfesten slår det alldeles fel. 
 
Och åren går… 
 
Karaktärerna är helt underbara i denna boken. Jag älskar Friedas moster Sadie alldeles särskilt mycket. 
 
Dessutom är det intressant att läsa skönlitteratur som utspelar sig under en tid och på en plats som man inte kan så mycket om – jag visste väldigt lite om Sydafrika på 60- och 70-talen.